GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

ehöver inte sysselsätta sig med förtjänstfulla barmhärtighetshandlingar; de behöver inte gå
från en helig plats till en annan. Varför skulle de vara bedrövade om de går miste om dessa
saker eller klaga över att Herren inte ger dem möjlighet eller medel till detta? Han insisterar
inte på eller kräver detta. Offra allt som kommer upp i sinnet, renat genom (sadhana). Han
accepterar allt med glädje. Ni må engagera i er vad som kallas ”goda” handlingar, men om
sinnet är orent, om inte kärlet är ’förtennt’ med tanken på Gud, har de alla förorenats och
blivit gift.Han är nogräknad, kärlet bör vara rent.
Lägg märke till hur den handfull rostat ris som Kushela offrade åt Herren behagade
Honom. Läs om Viduras och Droupadis upplevelser i eposen och de gamla texterna
(puranorna). Vad offrade de till Herren? Vidyra gav en kopp välling; Droupadi hade bara en
mycket liten bit av ett löv att offra. Ytligt sett kan detta i värde inte ens betinga en halv paisa.
Men tänk på hur mycket Herren gav i gengäld! Han bedömer inte sakers värde, Han bedömer
den känsla som åstadkom handlingen. Rena därför känslan för att vinna Hans nåd.
KAPITEL XX
Gitan förklarar tydligt att bara ’hjärtats lotusblomma’ (hrudaypushpa), utan orenheter, som
växer i sinnets klara vatten, är värdig att offras åt Gud. Det är anledningen till att Krishna
sade till Arjuna: ”Min käre svåger, vilken aktivitet du än är engagerad i , vilken gåva du än
ger, vilken mat du intar, gör det som ett hängivet offer till Mig; gör allting i den hängivna
andan som en hyllning till Gud; ty endast sådana handlingar når Mig. Jag har ingen speciell
förkärlek för något som helst namn; alla namn är Mina. Jag vet inte av varken vän eller
fiende. Jag är det opåverkade vittnet. Jag bor i alla som tjänar Mig och får glädje av detta
tjänande.”
Detta framkallade några tvivel i Arjunas sinne. Han frågade: ”Krishna! Du säger att du inte
gör någon åtskillnad, att du varken har vän eller fiende; hur kan det då komma sig att några är
lyckliga och andra olyckliga, några är starka till kropp och själ, andra är svaga och sjukliga,
några är fattiga och andra rika? Vad är orsaken bakom allt detta? När du själv står över varje
sådan åtskillnad, varför kan du inte ge alla samma förutsättningar? När man ser verkligheten
som den är, är det svårt att tro att du ser på alla utan någon partiskhet.”
Krishna skrattade åt detta ’tvivel’ som oroade Arjuna. ”Jag ger endast utryck för
sanningen. Jag lägger inte Mitt tal tillrätta för att göra Mig förtjänt av ditt gillande eller
ogillande; Jag är inte upprymd när du samtycker, eller nedstämd när du tar avstånd. Jag är den
samme i alla. Men alla är inte de samma i Mig. Du har observerat att under de kalla
månaderna sitter byborna runt en eld på natten; men bara de som sitter nära elden blir
upplivade av värmen. De som slagit sig ned långt bort måste också stå ut med mörkret. Om
människor står långt bort och klagar över att de inte känner värmen och att de måste uthärda
mörkret, kan du skylla det på eldens partiskhet? Det är meningslöst att argumentera utifrån
detta att elden behandlar olika människor olika.
”Det gudomliga seendets storslagenhet är jämförbar med detta – om du söker att förtjäna
den, måste du komma nära den och stanna där. Alla har samma rätt att göra det och att ge
näring åt elden, så att den kan lysa och värma ännu mer. Elden är opartisk; i fråga om att dra
nytta av den och att få den att växa till större kapacitet, finns det skillnader. Jag är härlighet;
Jag är inte alls partisk. Alla har samma möjlighet, tillfälle och rättighet att uppleva Mig och få
81