GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

”Och ordet anusaasitha?”
”Oberoende, självsvåldig, Herre. Han fastställer allas uppträdande. De fem elementen
utför Hans befallningar. De kan inte överträda gränserna som fastställts av Honom. Hans
lagar styr också alla varelsers inre värld, vilket ingen mänsklig lag kan. Han verkar i sinnets
rike.”
”Det fjärde uttrycktet du använde var att Han är anoraneeyan, subtilare än det subtila”.
”Subtil…? Du kanske trodde att subtil syftar på en mycket liten mikroskopisk kropp! Nej,
nej. Uttrycket ’subtilare än det subtila’ betyder, utan egenskaper (nirguna); någonting man
inte kan förstå med hjälp av ögat och örat och de övriga sinnena. Ett ting blir subtilare genom
att dess utmärkande egenskaper reduceras; om det har flera sådana är det mindre subtilt.
”Ljud, beröring, form, smak och lukt (sabda ,sparsa, roopa ,rasa, gandha) är de fem
elementens – rymdens, luftens, eldens, vattnets och jordens (akasas, vajus, agnis, jalas och
prithivis ) utmärkande egenskaper. Jorden har alla fem egenskaperna; vattnet har bara fyra;
elden har tre ljud, form och beröring; luften har bara beröring och ljud; rymden har bara en
utmärkande egenskap, ljud. Det vill säga var och en av dessa är subtilare än de övriga och
rymden är den subtilaste av alla.
”Detta är självklart. Jorden (prithivi) är bara orörlig; vattnet (jala) är subtilare, därför
flyter det. Elden (agni) är subtilare än vattnet så den stiger uppåt. Luften (vaju) är ännu
subtilare och kan röra sig åt alla håll; rymden (akasa) har bara ett utmärkande drag, ljud
(sabda); den har ingen förmåga till beröring, ingen form, smak eller lukt; Herren som är
bortom dessa fem element har ingen av dessa utmärkande egenskaper. Han är subtilare än det
subtilaste. Han genomtränger allt, är inneboende i allt. Det är den utmärkande egenskapen
som gör ett ting tungt (tynger). Herren har ingen sådan börda; därför är Han subtilare än allt
annat.
” Härnäst om det femte uttrycket: Sarvaadhaara. Det finns två kategorier: Aadhaara och
aadheya. Allt som existerar ses av ögat eller hörs av örat (ja, hela skapelsen ), är aadheya, det
grundade: allt detta är sammansatt av de fem elementen. Nå, de fem elementen är alla
aadheya, för de är grundade på förutsättningen, brahman. Brahman är den enda grunden; den
är inte baserad på något annat väsen för den finns ingen Andre. Därför är Han grunden för
allt (sarvaadhaara)
”Det sjätte uttrycket ska Jag också klargöra för dig. Achinthya rupam, med en obeskrivbar
form, en form som man inte kan teckna eller föreställa sig. Därför är Hans form achinty eller
omöjlig att föreställa sig med sinnet. Du kanske tvekar att acceptera detta. Men sinnet är
materia; det är trögt. Det glider bort. Men brahman eller paramatman är rent medvetande.
Den är evigt, förblivande, oförstörbar. Den och sinnet befinner sig vid två olika poler; det
oföränderliga och det flytande – de är helt och hållet utan samband. Sinnet dör, den andra
förbliver. Den overksamma och det aktiva är obesläktade.
”Den frågan kanske uppkommer i ditt sinne (du kanske frågar dig); vad ska då sökaren
(sadakan) göra? Å, han är inte utan hopp. Låt honom föreställa sig paramatman som icke
möjlig att föreställa sig, det är nog. Ägna dig åt sådant tänkande som detta och det kommer
att ge resultat. Sökaren måste först lära sig vilka riktningar hans tankar ska ta.”
65