GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

också. Nej, karmajanma är din lott; födelse (janma) orsakad av den gudomliga viljan
(leelajanma) är Min. De godas böner är orsaken till min födelse, men även de ondas
missgärningar.
KAPITEL VIII
Gudsinkarnationerna (purushorna) har inte några förtjänster eller brister lagrade i tidigare
liv, som de, likt vanliga döda, måste bära följderna av i det här livet. Deras liv är ett spel
(leela), ett liv de tagit på sig. De godas godhet och de ondas ondska utgör skälen till Herrens
Avatara. Tag till exempel Narasimhas tid som avatar. Prahladas förtjänster och
Hiranyakusipus ondska var den dubbla anledningen till den. Som ett resultat av Herrens
ankomst, kommer de goda att bli lyckliga och de onda kommer att lida. Avataren känner
varken glädje eller sorg, ens när den är innesluten i den kropp den antagit. Avataren består
inte av de fem elementen; den är andlig (chinmaya) inte materiell (mrinmaya); den kan aldrig
störas (påverkas?) av egoism eller känslan av ”mitt” och ”ditt”; den är oberörd av den illusion
som orsakas av okunnighet. Fastän människor kan begå misstaget att uppfatta en avatar som
endast mänsklig, påverkar det inte den förkroppsligades natur; den har kommit för en uppgift
och är tvingad att fullfölja den .
”Jag ska tala om för dig vad den uppgiften är. Det är att skydda sadhuerna, straffa de onda
och upprätthålla Dharma. Med sadhuer menar Jag inte munkar och asketer, som vanligen
avses med detta ord. Det betyder godhet, rättrådighet, dygd (sathwa guna); och dessa
egenskaper kan till och med så lågt stående djur som insekter vara i besittning av. Att främja
sathwa gunan är faktiskt det bästa medlet att fostra sadhuer. Avataren är förkroppsligandet av
denna heliga guna och uppammmar den därför, var den än påträffas, men eftersom
sanyasinerna strävar efter att förtjäna den, kallas de sadhuer och antas vara speciellt
välsignade med Herrens uppmärksamhet.
”Men de är inte de enda saduerna. Alla de som har goda vanor (sadachara), ett dygdigt
uppförande (sad-seela), som håller sig till sanningen (sathya), har en stark längtan efter
Herrens (Sareswaras) närvaro(sannidhi), iakttar sad-dharma, som anser att alla (sarvajana)är
lika (samaana)…; alla dessa är sadhuer. Sådana egenskaper finner man även bland djuren. I
Ramayana räddades Jatyu på grund av detta karaktärsdrag (?) (guna). Det är skälet till att
elefanten välsignades och aporna gavs en möjlighet att tjäna och välsignas av Hans nåd.
Samma orsak fick Herren att välsigna ekorren. En sadhu görs inte av ett radband, en orange
klädnad och en käpp i handen. Kläderna man bär och språket man talar avgör inte vem som är
en sadhu och vem som inte är det, det är gunan som avgör det. Alla djur har möjlighet att vara
goda; att uppmuntra det goda i alla är därför det bästa sättet trygga jordens välfärd.
”Härnäst till bestraffningen av de onda. De som har överskridit gränserna som satts för
varje art eller kön (av djur). Som ägnar sig åt inaktivitet (a-karma), partiskhet (a-nyaya) och
fördärvligt uppförande (anaachaara), de som irrar omkring fångade i egots (ahamkaaras)
garn, måste straffas; de som tillåtit rajogunan och thamogunan att dominera och sathwagunan
att utplånas hos sig och som sålunda förlorat alla tecken på medkänsla (daya), rättfärdighet
(dharma) och kontroll av begären (daanam) måste bestraffas.”
29