GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

inte tillfredställer en önskan, om en händelse inträffar eller inte inträffar; sinnet måste vara
opåverkat, utan upprördhet eller besvikelse.”
Arjuna frågade sedan: ”O, Herre, du nämner ofta ’prakrithi’ och ’ purusha’ . Jag är ivrig
att få veta exakt vad prakrithi är, vad är dess kännetecken, vad exakt är dess natur?” Krishna
besvarade denna fråga på ett enkelt och lättförståeligt sätt. ”Arjuna! Prakrithi har ett annat
namn också. Den kallas även kshetra. Prakrithi betyder denna prapancha, denna kombination
av de fem elementen. Det finns två enheter i denna prapancha eller prakrithi eller natur: den
ena är trög och den andra aktiv (jada och chaithanya); det vill säga, den ena är det sedda, den
andra är den seende; den vetande är aham, det kända är idam, ’jaget’ och ’det här’.
Prakrithi eller naturen är summan av egenskaper och kännetecken. Gunorna, thamas
(illusion), rajas (sorg) och sathwa (glädje) är prakrithis egenskaper. Naturen är endast
omkastningen och kombinationen av dessa gunor. Det är också den verkställandes
(karthrthwans) och den åtnjutandes (bhokthrthwans) egenskaper.”
Arjuna önskade fortsätta med sina frågor. Därför sade Krishna: ”Min käre svåger! Du är
ivrig att fråga igen?” Arjuna grep chansen och ställde sin fråga. Krishna! Du har förklarat
prakrithi-thathwa eller naturens princip. Nu skulle jag så gärna vilja veta vad som menas
med purusha: Vad är dess kännetecken, vad är dess natur?”
”Aruna!” sade Krishna, ”antingen du kallar det purusha eller kshethrajna eller jneya, är
det detsamma. Kshethrajna är den som känner kshethrat eller fältet. Jneya är det som är
kännt. Purusha är individen (jivan) och prakrithi är kroppen (dehan). Den förkroppsligade är
purushan, den person som känner kroppen. Kroppen eller dehan har alltså många namn, som
vart och ett har en särskild betydelse. Den är sarira, för den går förlorad; deha för att den
riskerar att brännas. Jivan är den individuella själen som aktiverar kroppen och blir medveten
om dess begränsningar.”
Arjuna ansattes av tvivel vid detta svar och därför började han en ny serie frågor.
”Krishna, hur kom denna förtvinande och förstörbara kropp att kallas kshethra eller
fält?”Arjuna var verkligen en begåvad lyssnare. Krishna svarade honom med stort tålamod.
Krishna svarade: ”Det är genom denna kropp man kan skaffa sig meriter genom att
engagera sig i olika nyttiga aktiviteter; kroppen är redskapet för att förvärva kunskap (jnana)
eller den universella visionen; det är kroppen som leder dig till själva befrielsen. Den är
förrådet för sådana stora prestationer och därför kallas den kshethra. Kshethra betyder en
rustning, för den skyddar och bevarar individen från skada. En annan betydelse är ’fält’, en
betydelse som är full av mening. Vilka frön som än sås eller vilka skott som planteras på
fältet, beror skörden på deras egenskaper och kvalitet. Kroppen är fältet, individen är
kshethrapalakan, beskyddaren av fältet och skörden. När man sår de goda handlingarnas frön,
skördar man glädje och lycka. När man sår syndens frön, bärgar man en skörd av sorg och
bekymmer. När man sår kunskapens frön, skördar man moksha eller befrielse från födelsens
och dödens träldom.
”Precis som bonden känner fältets (markens) beskaffenhet och utmärkande egenskaper,
måste kshethrajnan eller individen känna sin kropps beskaffenhet och egenskaper. Den enda
skillnaden mellan kshethtra och kshethra-nja är stavelsen ’nja’. Den betyder jnana, han som
vet, den vetande. Därför är han som känner fältet eller kroppen, dess förträffligheter och
bristfälligheter, han är kshetrhranjan. Det som inte har någon sådan kunskap, det döda
91