GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Krishna klappade Arjuna på ryggen. Han sade: ”Sathwiskt lyssnande är att lyssna till
berättelserna, erfarenheterna och budskapen från vise och helgon som längtade efter Gud och
förverkligade Honom. Sathwiskt seende är att se dem som dyrkar Herren, att se porträtt av
helgon och vise, att bevista högtider i tempel etc. Rajasiskt seende är att se luxuösa scener,
bilder av sensuell lycka, av pompös ståt i demonstrationen av makt och status och
uppvisandet av egoistisk auktoritet. Att finna nöje i skildringen av sensuella scener och
händelser, i demonstrationen av makt och myndighet, i hävdandet av kraft och mod – detta
ska rubriceras som rajasiskt seende. Andra är roade av att lyssna till kusliga äventyr,
berättelser om illasinnade odjur och ondskefulla dåd. Det är thamasiska individer. De
uppskattar grymhet och hemska scener och de finner nöje i att se på sådana bilder. De tillber
demoniska, blodtörstiga gudar och de frossar i folkloren om spöken och onda makter.”
Kära läsare! Detta är huvudinnehållet (hjärtat) i Bhagavadgitas undervisning. - Kroppen
och livet i den baseras på födan och uppehålls av föda, anna. Därför bestämmer maten hur
mycket man tillgodogör sig. Nu för tiden läggs tonvikten på disciplin och ordnat beteende
(nishta), utan omnämnande av maten (naashta). Hur framstående och lärd en person än må
vara, hur mycket han än uppmärksammar Vedanthas läror och vinnlägger sig om att sprida
dem, kan han inte lyckas om han försummar den strikta regel som fastställts för födan som är
själva grunden för kroppen och dess funktioner. Man uppmärksammar inte matvarornas
renhet, kockens och dessas som serverar vad som har tillagats. Man känner sig nöjd när
magen är fylld och hungern stillad. Det första tempel som besöks när dagen gryr är
restaurangen, där ’idli’ och ’sambar’ offras till atmaraman…! Hur kan sådana storätare
uppnå koncentration? Renhet i tillagningen, matvarornas renhet och renhet i serveringen …
hur kan detta garanteras på en restaurang? Vem uppmärksammar detta? Utan att göra detta,
klagar människor högljutt över att de inte lyckas koncentrera sig, och lider av större
förvirring. Resultatet kan garanteras bara när de riktiga förutsättningarna fungerar väl. Hur
kan den färdiga rätten vara söt, när man kokar beska ting.
Mat och rekreation (aahaara och vihaara) bör regleras mycket noga enligt Gitan, men
liten hänsyn tas till dess undervisning. Inte heller anses det så viktigt. Det finns människor
överallt som svär på Gitan, som utbreder sig över den i timmar och som predikar över
den…men mycket få praktiserar dess undervisning. Verserna fyller deras huvuden, men de
har inte kraft att möta motgångarna (eng. the reverses) med filosofisk munterhet. Sällhet
(ananda) och frid (santhi) kan bara vinnas när maten och rekreationen är utan orenheter.
Ljus och mörker kan inte samexistera; Kama och Rama kan inte befinna sig på samma
plats; de är som eld och vatten. Hur kan man undgå en skadlig reaktion om Gitan hålls i ena
handen och hett the eller kaffe, en tänd cigarett eller beedi eller en nypa snus hålls i den
andra? En del till och med rättfärdigar sina oreglerade liv genom att förklara att vad som än
äts, hur det än äts, var det än äts, blir det rent och acceptabelt på grund av kunskapens
(jnanas) rasande eld som de har inom sig!
Hur kan en besk frukt omvandlas till en söt även om den doppas i en rad heliga floder?
Hur kan personer som bara talar om Gitan genomsyras av dess budskaps sötma? Vad som
verkligen händer är att de som lyssnar till sådana hycklare förlorar även den lilla tro de har på
våra skrifter och blir förhärdade tvivlare. Hur kan en person som känner sig oförmögen att
begränsa och reglera sin matvanor hoppas kunna begränsa och reglera sina sinnen. Om han
inte kan begränsa och kontrollera sin känsla, hur kan han begränsa och kontrollera sinnena?
Kan näsan som rycker till (falls down?) under en hostning överleva en nysning? Hur kan
106