GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

någon som är för svag att gå uppför trappor, stiga till himlens höjder? Hur kan en människa
uppbåda styrka och mod för att övervinna de mäktigare fienderna: vrede, lust och girighet, när
hon är ett hjälplöst offer för kaffe, cigaretter eller snus? När hon inte kan avstå från det som
förorenar, hur kan hon avstå från begär? Bli tungans herre, då kan du behärska den sexuella
driften. De är fast förenade med varandra, lika nära som ögonen och fötterna.
KAPITEL XXVII
Liksom kroppens friska rodnad döljs av kläderna, kan inte den individuella själen,
förmörkad av egoism eller ahamkara, avslöja brahmathathwams härlighet. För egoismen är
roten till allt ont, alla fel och brister. Den är född i begär eller kama. Var också fria från
egoism.
Ett tillstånd utan begär är verkligen det egolösa tillståndet. Och vad är befrielse eller
moksha utom befrielse från egots band? Ni förtjänar befrielse när ni sliter er loss från begärets
bojor.
I allmänhet engagerar sig människor endast i aktiviteter som föranletts av en önskan att
dra nytta av resultaten. De undviker verksamheter som inte ger någon behållning. Men Gitan
fördömer båda attityderna. För antingen det blir några konsekvenser eller inte, kan man inte
undgå förpliktelsen att vara aktiv. Man kan inte fullständigt ge upp aktiviteten. Hur kan man
då undvika att fångas i konsekvensernas snaror? Gitan lär att uppgivandet av allt beroende av
handlingens resultat (karma-phala thyaga) är den största andliga övningen skapad för detta
ändamål.
Antingen önskad eller förkastad, förväntad eller icke förväntad, får varje handling någon
konsekvens, om inte omedelbart, så åtminstone efter någon tid. Det är oundvikligt.
Konsekvensen må vara god eller ond; men om handlingen tillägnas Herren, kommer ingetdera
att påverka den handlande. Genom detta hängivenhetens sakrament, omvandlas handlingen
till en högre ordning och görs gudomlig, helig, helgad. Handlingar inspierade av egot kommer
å andra sidan att ha träldom i sitt släptåg.
De som uppriktigt söker att förverkliga Gud, att uppnå Honom, måste göra sig kvitt
begärets skamfläck, ni vinner frälsning (moksha) vid eliminerandet av känslorna av ”Jag” och
”mitt” (mamakaara-sunya). Detta är att uppnå livets mål. Det stadiet vet inte av någon glädje
eller sorg; det är över och bortom dem båda. Krishna ville att Hans vän och hängivne Arjuna
skulle nå det stadiet och därför bemödade Hans sig att rädda honom genom att med hjälp av
ett flertal metoder undervisa honom om sätten och medlen. Dessutom använde Han honom
som ett redskap att för hela mänsklighetens bästa ta emot denna dyrbara gåva.
Innan Krishna avslutade dessa helgade anvisningar, vände Han sig Arjuna och sade: ”Ge
upp alla handlingar (dharma) och överlämna dig till Mig. Jag ska befria dig från all synd.”
Det vill säga ge upp stoltheten hos egot och stoltheten över ägodelarna och känslorna av jag
och mitt. (ahamkara och mamakara). Utplåna självets identifikation med kroppen, vilken
bara är dess bur eller fängelse; bli fast i tron att allt detta är Gud (paramatma) och ingenting
annat. Därför finns det ingenting annat att göra utom att böja sig för Hans vilja och överlämna
sig till Hans plan. Människan måste ge upp de dubbla aktiviteterna att ta sig rätt (commission)
och att försumma (omission), (sankalpa och vikalpa), att besluta och att neka. Hon måste
107