GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

kan besväret med att födas och åter igen bli föremål för död, undvikas.
Var och en till människa född måste alltid ha detta mål i sikte. Utveckla goda vanor i tanke
och handling för att göra detta mål fullkomligt lyckosamt. Att nå ett sådant mål är det
omisskännliga tecknet på att ha vunnit Guds nåd.
KAPITEL XVI
Vanliga människor har inte så lätt att koncentrera sinnet på Gud (madhava) i
dödsögonblicket. Det förutsätter lång övning; att man förut uppnått vissa färdigheter; vad som
kallas purva samskara. Sinnet bör ha gått igenom en särskild övning i disciplin; det måste
vara besatt av yoga (yogayuktha). Inte ens detta är nog. Sinnet måste förkasta alla andra
tankar som låga och underlägsna, t.o.m. orena. Motviljan mot alla andra föremål bör växa i
styrka. När dessa förhållanden är för handen, kommer tanken på Gud säkert att uppkomma
och vara bestående under de sista ögonblicken.
Därför är sinnet ett viktigt ting; när sinnet elimineras (ruttnar), elimineras allt annat.
Människan rör sig lika fort som sitt sinne, i den riktning sinnet tar. För at tämja och öva sinnet
måste man eftersträva goda vanor och övningar. Därför började Krishna beskriva hur man
skulle föreställa sig Herren under de andliga övningarnas (sadhanas) olika stadier och med
vilka känslor (och emotioner) Han skulle hållas kvar i sinnet.
”Arjuna! Människor beskriver Mig på tre olika sätt:
(1) som formlös och utan egenskaper (nirguna niraakaara)
(2) som formlös men med egenskaper (saguna niraakaara) och
(3) med form och egenskaper (saguna saakaara).
Jag ska berätta för dig om den andre (saguna niraakaara) först, och hur du ska föreställa dig
Herren ur denna aspekt. Lyssna, Han beskrivs som poet (kavi), subtilare än det subtila, tidlös
(puraanam), oberoende (anusaasitha), alltings uppehållare och förutsättning, med en
obeskrivbar form, med solens härlighet som Sin hy, bortom allt vad okunnighet och mörker
heter.”
Då avbröt Arjuna Krishna. Han frågade: ”Herre! Du sade, Han är poet (kavi)! Det finns
poeter bland vanliga dödliga också. Hur kan du då också kalla Herren poet och misskreditera
Honom? Eller betecknar poet något speciellt när det förknippas med Honom? Klargör detta
lite mer.” Krishna sade: ”Kavi betyder inte bara poet; det betyder också någon som är
medveten om det förgångna, det närvarande och framtiden och därför är det en beskrivning
av Herren. Han vet allt; Han ser allt. Följaktligen är härledningen till kavi benämnd ’han som
ser nästa steg’ (sarvajna, kraantha-darsi). Det är Herren som roterar i varje Hjärta och
åstadkommer stegvisa förändringar. Kavi är hela skapelsens drivkraft, den ursprungliga
grunden. Han är poeten; Hans dikt är allt detta.” Arjuna frågade igen: ”Herre, för det andra
sade Du ’purana’, att Han är purana eller gammal; vad betyder detta?” Krishna svarade:
”Naturligtvis är Herren den äldste, men Han är lika nutida som Han är gammal. Han är evig
(sanathanaa), ursprunglig, bortom begynnelsen; Han är också ny varje ögonblick (noothana).
Puraana betyder bokstavligt ny, ny varje ögonblick av det förflutna och det närvarande
(puraa navamithi).”
64