GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

”Min klädnad, som Jag med Min vilja framkallade och draperade runt Mig, blev rymd,
rymden omvandlades till luft, luften förändrades till eld, elden till vatten, vattnet blev jord. Ur
jorden växte säd till föda, födan utvecklades till kroppen! Därför är det tydligt, eller hur, att
också kroppen är Jag Själv! Varför tvivla på detta?
Därför är Jag också den materiella världen (adhibhutam),lika mycket som Jag är (den
universella själen (brahman), den individuella själen (aadhyaathman) och handlingen
(karma). Orsaken är densamma som resultatet; Jag är den primära orsaken och därför är Jag
också alla dessa följder. Jag är Världssjälen (paramatma) allt det övriga är det gudomliga
inneboende i fysiska kroppar (adhidaivam). I varje fysisk tillflyktsort eller kropp, är den
gudomliga personligheten, benämnd hiranyagarbha (den gudomliga livmodern), inneboende.
Alldeles som människan tjänas av sina sinnen, tjänas hiranyagarbha av adhidaivorna.
”Du kanske undrar vad dessa adhidaivors roll är! De är gudomligheter som tjänar det
gudomliga syftet; det vill säga ögat upplyses av Surya (solen), örat av väderstreckens
gudomligheter, och Indra (regnets Gud) är handens drivkraft, dessa och andra presiderande
gudomligheter är hiranyagarbhas sinnen. Hur stor en lärjunge (sadaka) än må vara, vilken
berömmelse han än må ha nått, kan han bara genom hiranyagarbha vinna det högsta.
Hiranyagarbhan är i sanning det gudomliga; det finns ingen skillnad mellan de två. Är detta
klart, Arjuna? Jag är lika mycket adhidaivam som Jag är adhibhutam; lika mycket som dessa
är Jag brahman, aadhyaathmam och karma. Dessa är alla fullkomligt gudomliga.
”Nu till nästa väsen adhiyajnam. Det är också Jag! Detta är det väsen som förtär sorg och
glädje, resultatet av de mångahanda karma som dessa känslor är involverade i. Genom de fem
sinnena hos alla varelser är Jag mottagare av känsel-, syn-, smak-, lukt- och hörselförnimmelserna,
adhiyajna principen! Jag är inte bara Kartha, väsendet ansvarigt för handlingen
(karma); Jag är också Bhoktha, väsendet för vilket denna handling utförs, mottagaren av
resultaten; Jag är välgöraren lika väl som den gynnade.”
Naturligtvis kunde Krishna öppna Arjunas ögon och klargöra denna sanning, detta faktum
att Han var adhiyajna. Men vanliga intellekt kanske inte är kapabla att fatta dess innebörd.
Det blir lätt om vi tar några belysande exempel från livet. När ni vill ha luftväxling, slår ni på
fläkten, när ni vill ha ljus, tänder ni lampan; när ni vill laga mat, eldar ni i spiseln; när ni vill
tala till ett stort auditorium, sätter ni upp en mikrofon och en högtalare och slår på dem. Eller
om det är tryckning ni behöver, sätter ni igång pressen med en strömbrytare. Betrakta allt
detta som åtskilda verksamheter och ni ska finna att de inte har någon relation till varandra.
Ljus och luft, värme och ljud, är utan samband, dessa fenomen är åtskilda på alla sätt, kan det
tyckas. Men Kartha, drivkraften bakom dem alla, är densamma, d.v.s. den elektriska
strömmen. Uttrycken, manifestationerna kan vara olika, men förutsättningen, inspirationen,
den dolda kraften, grunden är den samma.
Liksom strömmen, agerar det gudomliga också genom alla redskap, och belönar resultaten
av alla redskaps alla handlingar. Han är mottagaren av alla handlingars resultat
(sarva-karma-phalas daatha). Liksom strömmen är Han alla varelsers inre drivkraft
(sarva-bhuthaanthara-atma). Eftersom Han är den som framkallar alla handlingar (karma)
kallas Han adhiyajnam.
”Det sjunde är pranava, vilket, när det uttalas i dödsögonblicket, ger som belöning
61