GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

hos sig själv”, fortsatte Krishna.
Läsarna kan besväras av tvivel på den punkten. Kan blotta frånvaron av hat eller förakt för
en annan förläna en med den fullständiga medvetenheten om i ”Vasudevasarvamidam”? Nej,
blotta frånvaron hat etc. kan inte tillförsäkra en ”Den inneboende ” och sällheten i att känna
igen Honom. Detta kommer inte att framkalla Herrens nåd.
Arbetsuppgiften för bonden som odlar säden är ett gott exempel på detta; om ni
uppmärksammar detta, ska sanningen bli känd och tvivlen kommer att försvinna. Innan
bonden sår säden på jordlotten, tar han bort all den vilda växtligheten, buskarna, snåren, de
mindre växterna. Men detta är inte nog för att säkra skörden. Jorden måste plöjas och harvas,
vattnas och beredas för sådden; och sedan måste grodden ges näring och skyddas medan den
växer, tills skörden är mogen och kan samlas in och lagras i magasinet.
På samma sätt måste kärlekens, hatets, avundens, högmodets etc.taggiga buskar ryckas upp
med rötterna från hjärtats åker, och den måste plöjas med hjälp av goda handlingar. Sedan
måste sällhetens skott planteras där; den groende skörden måste vårdas uppmärksamt genom
disciplin och orubblig tro (sradda), till slut, som ett resultat av all denna ansträngning,
kommer skörden av sällhet (ananda) att fylla ens lada.
Blotta avlägsnandet av hat från hjärtat kommer inte att tillförsäkra en sällhet. Kärleken
måste också odlas. Det vill säga ryck upp hatet och plantera kärlek. Om frånvaron av hat
garanterar hängivenhet, kullen och myrstacken, trädet och grenen, gyttjan och berget – vad
hatar dessa? De har inga antipatier, men tillskriver vi dem hängivenhet av den anledningen?
Det gör vi inte för det skulle vara absurdt. Den hängivne måste först bli fri från hat och full av
kärlek. Dessutom måste hans kärlek ta sig uttryck som tjänande av de betryckta och sörjande,
förklarade Gopala.
Arjuna lyssnade till allt detta med stor uppmärksamhet. Sedan frågade han: ”Krishna! Är
dessa tre saker nog? Eller är det något mera man ska iakttaga och utöva? Skulle Du vilja tala
om det för mig." Krishna svarade: ”Att bara plantera skott är inte nog; fältet måste vattnas
och gödas. Att avlägsna hatet och plantera kärlek är bara det första stadiet. Så snart grodden
har visat sig, måste de två processerna habegärets (nirmamakaras) och egots (nirahamkaras)
utplånande fullföljas. De är som att vattna och gödsla. De är viktiga för den lyckosamma
skörden av sällhet (ananada).
”Det vill säga, du måste göra dig fri från känslorna av ’(min)/ mitt’, och ’jag’. De är inte
åtskilda; den första härrör från den andra och båda uppstår ur ajnana, okunnigheten om den
grundläggande sanningen. Ty, om man en gång blivit fri från okunnigheten, kommer inte
känslorna av ’jag’ och ’(min)/mitt’ att ge bekymmer, de har inte någon plats hos en. Det är
därför föreskrivet att den som söker hängivenhet måste äga ständig förnöjsamhet (sathatham
samthusthi). Vad betyder det? Det innebär förnöjsamhet under alla förhållanden - god hälsa
eller sjukdom, förlust eller vinst, sorg eller glädje. Antingen ens önskan infrias eller inte, bör
sinnet behålla jämvikt och lugn.
”Sinnet förlorar jämvikten om det obetydligaste hinder reser sig på den väg det föreställt
sig. Det är så oberäkneligt. Om inte koppen med kaffe kan anskaffas i tid, om ni inte kan se
två filmer på en vecka, om ni inte kan sitta i timmar framför radion både på morgonen och
kvällen; om många sådana struntsaker förvägras er eller ni blir störda, känner ni er nedstämda
missnöjda. Samthushti är det sinnestillstånd som är opåverkat av om man tillfredställer eller
90