GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

personen som är omedveten om principerna som uttrycks i skrifterna förleds att tro att atman
utför alla sinnenas och kroppens aktiviteter. Vad är då den verkliga akarman…
icke-handlandet? Upplevelsen av atman är den fullkomliga icke-aktiviteten; den är er verkliga
natur. Det räcker inte om ni helt enkelt avstår från yttre handlingar. Ni bör inse den atmiska
grundprincipen, inte bara ge upp karma; för det är omöjligt att fullständigt avstå från
handlingar.
KAPITEL X
”Arjuna! (Dhananjaya) Bara han har rätt att kallas en lärd man (pundit), som klart har
insett skillnaden mellan karma och a-karma. Om han bara har fyllt sitt huvud med boklig
kunskap, är han inte en lärd. Den lärde måste ha ett intellekt som skänker sanningens
klarsynthet….(samyag-darsana). När man vunnit den klarsyntheten, blir all karma utan
verkan och kan inte skada. Kunskapens (jnanas) eld har förmågan att bränna och förinta
karma.
”En del människor säger att en jnani ovillkorligen måste lida konsekvenserna av
handlingarna i tidigare liv (prarabdha karma); han kan inte undgå det. Det är en slutsats
andra drar; inte den vises egen erfarenhet. För dem som iakttar honom kan det tyckas att han
skördar frukterna av tidigare karma, men han är absolut opåverkad. Vem som än är beroende
av materiella ting för att vara lycklig, eller jagar efter sensuella nöjen; vem som än motiveras
av impulser och begär, är bunden av karma. Men de som är fria från detta kan inte påverkas
av frestelserna från ljud, beröring, form, smak, lukt och andra sinnenas lockelser. Sådan är
den sanne sanyasin. Han är opåverkad. Jnanin äger den högsta lyckan inom sig själv och
behöver inte vara beroende av andra ting. Han finner karma i a-karma och a-karma i karma.
Han kan vara engagerad i karma, men är inte det minsta påverkad. Han är inte intresserad av
handlingarnas resultat.
”Du kanske frågar hur han är i stånd till detta. Lyssna: Han är alltid nöjd. Den nöjde
mannen är fri, han är inte beroende av andra; han är opåverkad av känslan av att handla. Han
är nöjd med vad som än händer honom, gott eller ont, för han är övertygad om att Herrens
vilja måste råda. Han sinne är orubbligt och fast; han är alltid glädjestrålande. Brist på
förnöjsamhet utmärker den okunnige (ajnanin). Hur kan de som ger upp det mänskliga livets
mål (purusharthorna) och vandrar på lättjans väg, sägas vara lyckliga vad som än händer?
Förnöjsamhet är skatten som vinns av jnanin; den kan inte vinnas av den okunnige som hopar
ett begär på ett annat, och gör upp den ena planen efter den andra, som ständigt trånar efter
något, och sätter hjärtat i brand på grund av girighet.
”Jnanin behärskas inte av motsatserna sorg och glädje, seger och nederlag, vinst och
förlust. Han är dwandva-atheetha, han låter sig aldrig påverkas av hat och håller sig för god
för att hata. Både atmans form (swarupa) och väsentliga egenskap (swabhava) garanterar att
den är opåverkad. Den är utan kontakt med den yttre och inre världen (a-sanga). Den
influeras inte av någonting som inte är atma. Den genomgår varken födelse eller död, känner
inte hunger eller törst, upplever inte sorg, har inga illusioner. Hunger och törst är livets
(pranas) egenskaper; födelse och död är utmärkande för kroppen; sorg och illusioner är
sinnets känsloyttringar. Därför Arjuna, sätt inte värde på detta; känn dig själv som atman; ge
upp alla falska föreställningar och bli oberoende. Var som lotusbladet i den världsliga
existensens träsk; bli inte nersmord av gyttjan omkring dig, det är tecknet på asanga: i det
37