GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

samma gudomlighet omtalas som högre och lägre?. Lemmarna är olika, men (alldeles) samma
röda blod strömmar genom alla och ger liv åt alla. Det är inte någon speciell sort för handen
eller benet eller ansiktet. Kastsystemet är föreskrivet i Vedaböckerna och därför kan det inte
finnas någon orättvisa i det; det är inte något människan har uppfunnit. De som genom sina
tanklösa anmärkningar om det försöker skapa olikheter och hat, visar därför bara sin
okunnighet.
Det ser ut som om dessa människor som argumenterar att ”avskaffandet av kastsystemet
kommer att medföra mänskligt välstånd” är de enda som är angelägna om att skapa mänskligt
välstånd! De tror att de som anser att systemet är bra faktiskt är ivriga att åstadkomma det
mänskliga samhällets undergång! Naturligtvis är bägge påståendena villfarelser. Men så
mycket är sant: De som stöder kastsystemet är faktiskt mer intresserade av att skapa
mänskligt välstånd. De andra tror att om kasterna försvinner, kommer det att rädda landet.
Det är en bedräglig tro. Om bara fel och dygder analyseras noggrant och utan fördomar,
kommer denna oinformerade kampanj av hat och fiendskap att få ett slut. Då kommer det att
bli en stor förändring i människors attityder till kastsystemet.
Om hatet ökar, kommer det inte att gynna någon. Att jaga efter idealet att ”alla är lika” är
som att förfölja en hägring för att släcka sin törst. Det kommer bara att ge upphov till
missnöje. De styrande måste nu samla och konsultera folkets representanter, nämligen de
lärde (punditerna) och de erfarna äldre och diskutera värdet av detta uråldriga system för
social organisation. Om de istället bara på grund av yttre former och tecken beslutar att det
är något fördärvligt (giftigt) i detta och grips av panik, kommer detta bara att uppenbara deras
okunnighet. De styrande lika väl som de lärde har bägge parter folkets lycka som sin
hjärtefråga; nå, det här kastsystemet kom till med just det målet i sikte. Det har föranlett
kommentarer eftersom det inte har praktiserats enligt de vises fortsatta anvisningar.
Ett litet exempel: Några nationer har framställt bomber som kan utplåna hundra tusentals
människor vid en explosion. Fastän de styrande vet att detta är illa, uppmuntrar de det själva.
Om bomberna används på ett planlöst sätt, kommer alla att drabbas av fördärv. När kaos hotar
ska de bara användas till självförsvar; inte i syfte att utplåna världen utan till skydd för det
egna landets värden och kultur. Därför ska också kastsystemet behandlas som en stark
rustning för att skydda landet och kulturen. Reglerna och föreskrifterna, restriktionerna och
rekommendationerna är till för att bevara folket från fördärv. Det är discipliner som måste
vördas på det sätt som fastställts och följas strikt och korrekt. Att behandla dem som det faller
en in, utan hänsyn till de föreskrivna reglerna (bunds?), begränsningarna och gränserna är att
öppna vägen för anarki.
Därför skyddade och vårdade de äldre, de styrande, de stora lärde och samhällets ledare
denna organisation och bevarade den; betänk detta (en stund) och sanningen kommer att gå
upp för er – huruvida det är bra eller inte. Om det var fördärvligt för samhället, skulle de ha
gynnat den? Vill ni påstå att de alla var enfaldiga, eller att de inte besatt dagens lärdom eller
att de var utan hjärna?
Nej, nej. Deras intelligens, lärdom, andliga storhet, deras vilja att utforska och deras
opartiska fördomsfria sätt att närma sig sociala problem kan bara hittas hos en på hundra i
dag. Asketer som ägnade all sin intellektuella och moraliska styrka åt att arbeta för jordens
välgång, vilken uppgift var själva livsluften (?) för dem; yogier, andliga stridsmän och stora
vise (maharshis) som sökte skänka det mänskliga samhället sann förnöjsamhet… dessa var
skaparna av den sociala organisation som de ’moderna’ fördömer. De var inte som dagens
34