GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

om att han faktiskt är ingenting mindre än brahman (brahma-atma-buddhi). Alla handlingar
måste utföras i en anda hängivenhet för Herren. Universum måste identifieras med Vishnus
form, den allomfattande transcendenta.”
I detta kapitel har tre viktiga ämnen klarlagts: 1. Alla måste utföra karma, för om detta inte
görs kommer världen att gå under. 2. De andligen storas karma är det exempel som de övriga
måste ha i sikte. 3. Nästan alla på jorden är bundna av karmas förpliktelser.
I Sin stora nåd lät Krishna Arjuna tillägna sig denna undervisning. Som om inte detta var
nog, berättade Krishna för honom att jnana är karmas slutmål och vinning; jnana är den skatt
som förvärvas genom människans ansträngningar att rena sinnet och göra sig förtjänt av Guds
nåd. Jnana utlovar inte bara sällhet utan är själv sällhetens centrum. På så sätt invigde Han
honom i jnanamarga, kunskapens väg.
Detta ämne löper vidare till det femte kapitlet. Kunskapens yoga (jnanayoga) strålar som
en dyrbar ädelsten mitt i Bhagavadgitas undervisning. Krishna förkunnade ”ingenting så
heligt som kunskap är känt här!” (”Nahi jnanena sadrisam pavithramih vidhyathe”) Även
senare i det 7:e kapitlet säger Han: ”Jag betraktar jnanin som Mig Själv; jnanayogans
överlägsenhet har på liknande sätt framhållits i många andra sammanhang, även i Gitan.
Det är därför jnanayoga anses vara den mest verkningsfulla av alla andliga discipliner
(sadhana). Endast i kunskapen (jnana) når alla skrifter (sastra) sin fullkomning. Meditation
(Dhyanam) är bara kontemplation över den jnanaswarupa som är ens sanna natur. Alla är i
er, ni är i alla. Ni måste befästa denna övertygelse i ert medvetande med hjälp av analys,
urskillning och intellektuellt utforskande. Ni måste isolera och avskilja sinnesintrycken,
sinnet och intelligensen etc. från medvetandet. Dessa har ingenting att göra med atman som ni
verkligen är. Atman är opåverkad av vilket subjekt eller objekt som helst. Även om sinnena,
sinnet, intelligensen etc. är overksamma, påverkar inte denna overksamhet atman! Att lära
känna atman som ett sådant väsen, opåverkat och obundet är jnanans hemlighet.
Alla era handlingar måste utföras med denna kunskap (jnana) som bakgrund.
Medvetenheten om atman kommer att leda er på både de utåtriktade och de inåtvända
vägarna, på pravritti marga och nivritti marga: den kommer inte att förhindra handlande utan
fylla det med mål och mening; den kommer att bygga upp förtröstan och ett moraliskt liv, den
kommer att föra människan till frälsningens rike längs nishkama karmas väg, uppgivandet av
handlingens resultat och inte av själva handlingen.
För att nå befrielse är kunskap den raka vägen. Därför sägs den vara oförlikneligt helig.
Och därav följer naturligtvis att okunnighet är den utan tvivel mest förkastliga. ”Se det
allomfattande i det enskilda; se det enskilda i det allomfattande; det är essensen av jnana,”
sade Krishna. ”Alla kroppar (kshethra) känner bara en enda invånare. Och, vem är det?
Atman, det vill säga, du själv, ditt eget själv! Förstå detta och du blir en jnani. Inse därför att
atman är den universella själen, Gud (param atma), det är den högsta kunskapen (vijnana).”
Krishna som är allvetande, började undervisa Arjuna om denna yoga, för att avlägsna allt
tvivel från hans sinne.
”Arjuna! Jag lärde Surya (solen, solguden) denna heliga jnanayoga. Sedan fördes den
vidare från generation till generation till Manu och Ikshvaku och kungliga vise (rajarshier)
kom för att lära sig den av dem. Sedan gick den förlorad för världen. Denna alltid existerande
yoga måste återinföras i världen och därför har Jag kommit.”
23