GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Ni kan inte undgå lägga märke till den bristande överensstämmelsen mellan den yoga som
beskrivs som alltid existerande och påståendet att den gått förlorad. Naturligtvis gjordes inte
detta påstående utan avsikt. Det oförstörbara är här omtalat som om det hade förstörts! Det
kallas oförstörbart eller avyaya av två skäl. Dess ursprung är kunskapen (vedan), vilken är
oförstörbar. På grund av tidens gång, försummelse och brist på övning glömdes denna yoga
bort. Det vill säga den försvann, den förlorades ur sikte, den förföll. Påståendet betyder inget
annat. Att få liv i den igen betyder att åter ta den i bruk, inte att skapa den från början.!
’Förlorad ur sikte’ är den betydelse i vilket ordet ’förstörd’ används på ett allmänt sätt. Det är
så ni måste tolka det, för Herren skapar aldrig något som kommer att undergå ’förstörelse’.
Hänsyftningen till Surya förtjänar också att begrundas. Indiens folk är intimt förknippat
med solguden. Indiens hjältar, krigarna, är från begynnelsen knutna till solen; också för
vanliga män och kvinnor är Surya så högt helgad att han har fått den store guruns status.
Indiens heliga skrifter och legender har inte tilldelat någon annan en liknande ära. Surya intar
en särställning. Varför? Jo, för hela världen är solen Herrens synliga manifestation; och solen
är tidens ursprung. Surya är tidens (kalas) fader som skrifterna säger. Solen begränsar och
reglerar antalet år var och en lever; solen tar varje dag bort ett litet stycke av det utmätta
levnadsloppet. Därför är solen den högste domaren, skaparen av människans öde. Antingen
man vill eller ej utförs varje handling under Hans beskydd och tillägnas Honom.
Framför allt, tänk på den tjänst Solen gör jorden! Detta hör till allas dagliga erfarenhet; var
och en är vittne till detta. Solen är upphovet till allt liv, till alla växter och djur, på denna
planet. Utan Hans strålar skulle den bli en öde öken. Han drar upp havens och sjöarnas vatten
i luften och från molen låter Han regnet flöda över grödan. Han är alltid Dharmadevathan,
som sprider Sina strålar lika över alla.
Surya är den store thyagin för oöverträffad försakelse. Han är den store yogin; utan en
sekunds tanke på sin egen ära eller vila. Han utför sin plikt utan tanke på belöning. Han är
ödmjuk och ständigt i arbete. Den tjänst Han gör är något ingen annan kan utföra. Den lycka
Han ger är något ingen annan kan åstadkomma. Men Han har inga anspråk på prakt. Han rör
Sig där ovan obekymrad om Sitt livgivande tjänandeuppdrags konsekvenser.
Föreställ er det tålamod med vilket Solen står ut med all denna extrema hetta, för världens
och mänsklighetens skull. Det är Han som håller människans kropp varm och behaglig.
Denna fysiska kropp är så full av energi och intelligens på grund av solenergien den insuper.
Om solen är sysslolös ett ögonblick, kommer jorden att förtäras av eld. Istället håller den
jorden vid liv. Han känner det som Sin uppgift, Sitt mål, och inte som Sitt arbete.
Det är bara i den karma som är er sanna natur som ni kan ha styrka; om det bara är en
påtagen plikt, kommer ni att finna det svårt att stå ut med mödan och besväret. Påtagen karma
kallas a-sahaja karma, och karma som är uttryck för ens sanna själv är sahajakarma. Nu
kommer sahajakarma att väga lätt och a-sahajakarma kommer att ge upphov till inbilskhet,
eller känslan ’jag är den som handlar;’ därför kommer den att resultera i utmattning eller
upprymdhet, motvilja eller stolthet.
Tänk bara på detta: när en människa är frisk, frågar ingen efter hennes hälsa. Men om hon
drabbats av sjukdom eller sorg, kommer alla att fråga varför och bombardera henne med
oroliga frågor. Varför denna oro? Människan är i grunden frisk och lycklig. Hennes natur är
glädje, det är hennes sanna natur (sahajaswabhava). Därför är ingen förvånad eller bekymrad
24