GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

tillämpar inte ens i dag dess principer i praktiken, de är engagerade i att helt enkelt förklara
för världen det värdelösa skalet, den textenliga betydelsen, innebörden av orden och ingenting
mer. Att försöka ge spridning åt Gitan, utan att verkligen praktisera den, är liktydigt med att
förstöra grunden och misskreditera den heliga boken. De upphöjer Gitan till själva
andedräkten i sitt liv, som alla skrifters krona, som har kommit från Herrens egna läppar.
De visar så mycket vördnad för boken att deras ögon översvämmas av tårar vid blotta
nämnandet av dess namn, de placerar den på sina huvuden; de pressar den mot sina ögon; de
förvarar den i skrin och tillber den med stora utbrott av övertygande hängivenhet. All
vördnaden, all dyrkan är bara för pappret, för boken!
Om de verkligen hade vördnad för Herrens ord, bokens innehåll, skulle de ansträngt sig för
att sätta dem i verket, eller hur? Nej, de anstränger sig inte, de har inte en gnutta erfarenhet.
Om de hade erfarenheten, skulle ingen av dem byta spridningen av denna erfarenhet mot
pengar. De skulle bara längta efter nåd.
Inte ens en på millionen bland dem som idag talar om sin mission att sprida Gitan
(geethapracharakorna), har längtan efter Herrens nåd. Nej, om de hade denna längtan skulle
de inte ha tänkt på avkastning eller på pengar.
KAPITEL XIX
Talare som söker ge spridning åt Gitan har mångdubblats i våra dagar och som en följd
därav har det uppstått en mängd tolkningar som döljer den verkliga betydelsen, de flesta
mycket skilda från den sanna. Tolkningar formar sig efter efter tolkens kynne och karaktär.
När han en gång bildat sig en åsikt, försöker han stödja den med lämpliga argument och
bevisa att alla andra är fel. Man upprepar det sen som en papegoja vid varje tillfälle; inget
försök görs att tillämpa Gitan och göra den till en del av ens nuvarande liv. Sådana personer
låtsas vara stora förkunnare av Gitan (geetha pracharaka) och går omkring tyngda av
behörighetsbevis och titlar. De bringar sig själva på fall genom detta bedrägeri och
undergräver tron på Gitan.
Guds ord är, vart och ett, till för att omsättas i det verkliga livet, inte för att spridas till
människors öron för att skörda ryktbarhet. Men tiden är så ur led, att de idag missbrukas för
att vinna publicitet och lovord! De som lyssnasr till dessa förkunnares utläggningar försummar
också att ifrågasätta deras ärliga uppsåt; de bryr sig inte om att undersöka om de
personer som upphöjer Gitan till skyarna har smakat dess undervisnings sötma. Ord och
handling är vitt skilda åt; de förmanar andra men de som förmanas finner att lärarna själva
inte lever som de lär! Nej, inte ens en på miljonen.
Det är en del som skryter med att de har hela Gitan ’på tungspetsen’; att de på stället kan
läsa upp vilken vers från Gitan man önskar höra, om de bara får kapitel och nummer; eller de
kan ange kapitel och nummer för vilken mening eller vilket ord man uppger. Jag är böjd att
skratta när sådan lärdom visas upp. Stackars tunga, att den skulle få bära så mycket på sin
spets, utan att något av det införlivas med verkliga livet! En grammofonskiva kan upprepa
lika bra som de, och med samma behållning för sig själv. Att tillämpa en vers ger förvisso
större utbyte än att lära sig alla verserna utantill och bevara dem i minnet. Arjuna bevisade att
allt Krishna sagt var sant, genom att tillämpa det. Hans uppriktighet vann åt honom Krishnas
nåd.
77