GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

samband med den världsliga aspekten (prakrithi). Och Han som är avskild från allt detta är
den Högste (Purushan). Den Högste är den som är medveten om kroppen (kshethra) och den
som bor i den (kshethrajnan). När man har förmåga att skilja mellan den Högste och världen
eller vilket är samma sak, mellan kroppen och kroppens invånare, blir man den som bevittnar
och är fri från minsta spår av behov eller önskningar
KAPITEL XXIV
Medvetenheten om att man bara är vittnet till (bevittnar) allting, är självförverkligandets
hemlighet. Självförverkligande är antingen insikten att ”Jag är Min sanning” eller ”Jag har
lärt känna Mig Själv” eller ”Alla är en atma”, eller ”Jag har upplevt att det individuella och
det universella inte är åtskilt.” Detta är vad varje person måste upptäcka själv; blott asketism
utan denna insikt är ren förlust av tid och energi. Människan är inte bara ett djur. Hon har
inom sig det gudomligas gnista och hon bör inte låta den utsläckas.
Men även när sinnena är verksamma, eggas de av atmans närvaro. När solen går upp,
lyfter fåglarna, blommorna slår ut, det mänskliga samhället börjar sina olika aktiviteter. Solen
engagerar sig inte direkt i något av detta; den är initiativtagaren, det är allt. Solen är inte
orsaken; Den är bara den som aktiverar, vittnet, åskådaren. Den är över och bortom allt detta.
Den är inte bunden till eller har sin grund i människan, fågeln eller blomman.
Fåglarna flyger över himlen, men de lämnar inget spår efter sig av sin väg eller flykt. På
samma sätt, hur många sinnesintryck som än flyger genom hjärtats inre himmel, bör inget
intryck lämnas på den. Hjärtat påverkas inte av deras genomflygning.
Men människan ser bara överbyggnaden, inte grunden. På girlanden kan ingen se tråden
som håller blommorna samman, trådens existens kan bara upptäckas genom undersökning och
utforskning. Grunden är tråden; blommorna är beroende av den och hänger ihop som en
girland på grund av den.
Ta ett annat exempel för att förstå detta bättre. Krukor, skålar, tallrikar och ämbar är alla
gjorda av lera; men fastän det bara är lera i allt detta, är leran bara lera. Den är inte kruka,
skål, tallrik eller ämbar. På samma sätt i finns det atman, vilken är grunden, inte några gunor
(eller utmärkande egenskaper) som kruka , skål, tallrik eller ämbar; men atman existerar i
gunorna som gunaswarupa. Det är atman som felaktigt tas för gunorna, eftersom den
uppfattas som begränsad och med namn och form. Atman är den enda verklighet som består
genom alla namn och former, likt leran som är den enda materian i alla krukorna och skålarna.
Genom detta slags utforskning förstärks övertygelsen att alltings grund och substans är atman
eller kshethrajnan eller parabrahman.
Sedan tillfrågades Krishna av Arjuna sålunda: ”Det är sannerligen mycket svårt att lära
känna denna grundläggande atma, denna alla tings inre verklighet. Den finns överallt men är
inte synbar någonstans! Den är den inre kärnan i allt men går inte alls att komma i beröring
med! Vad är orsaken till detta mysterium?”
Krishna svarade: ”Arjuna! Du har ännu inte förstått. Atman är subtilare än det subtilaste
och därför är det svårt att uppfatta den. Du känner till de fem elementen eller hur? Jord,
vatten, eld, luft och eter? Av dessa är varje efterföljande element subtilare än det föregående.
Jorden har fem egenskaper: Ljud, beröring, form, smak och lukt; vattnet har alla dessa
98