GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

(prabha); Jag är Om (pranava) i vedaböckerna; Jag är ljudet i rymden (akasa); Jag är
hjältemod, äventyr och längtan (pourusham) hos människan.”
Låt oss begrunda ämnet pranava (Om) , vilket har nämnts. Krishna sade att pranava är
är det som ger Vedaböckerna liv, eller hur? Vedaböckerna är ansedda som ’utan början’
(an-aadi”). Pranava omtalas som Vedaböckernas själva andedräkt, Vedaböckerna som
själva är bortom all början. Uppfatta det så att pranava är den subtila essensen, den
underliggande formen hos varje partikel och substans i universum.
Det finns två delar hos varje enskild substans i universum: Namn och form, nama och
rupa. Tag bort dessa och det finns inte längre något prapancha eller universum längre.
Formen uppfattas och kontrolleras av namnet. Formen är beroende av namnet; därför om
ni resonerar er fram till vad som är mest varaktigt, kommer ni att finna att namnet är evigt
(nithyam) och formen är icke evig (a-nithyam). Tänk på det faktum att personer som har
åstadkommit förträffliga arbeten av olika slag, utfört förtjänstfulla handlingar, byggt
sjukhus, skolor, tempel eller platser för tillbedjan; nu, även när deras form inte kan ses i
världen av människorna, kommer deras namn med all den berömmelse som är förknippad
med dem att för alltid vara närvarande i människans minne, eller hur? Formen består
endast under en kort tid; men namnet forlever.
Namnen är otaliga, liksom formerna. Men det är en sak som ni måste ta i beaktande här,
en sak som ligger inom allas dagliga erfarenhet, från den lärde ner till den mest okunnige:
bokstäver (akshara). I telugu finns det 52 bokstäver; i engelskan är det bara 26. Även om
ni staplar hela den litterära utgivningen på telugu eller på engelska och staplarna reser sig
höga som berg är allt sammansatt av antingen de 52 telgubokstäverna eller de 26 engelska,
inte en enda bokstav mer.
På samma sätt finns det i den mänskliga kroppen sex nervcenter, alla med
lotusblommans form. Alla de sex lotusformerna har en bokstav eller ett ljud förknippat
med varje kronblad. Liksom tungorna i ett harmonium avger varje kronblad vid beröring
ett distinkt ljud. De skarpsinniga kan tvivla på detta påstående; om kronbladen sägs röra
sig, vem eller vad rör dem? Jo, kraften som rör dem är det ursprungliga, obemärkta,
obestämbara ljudet (anaabathadhwani), som uppkommer utan ansträngning, utan hänsyn
till den medvetna viljan. Den är Pranava. Liksom blomknopparna på tråden är alla
bokstäverna och ljuden de representerar uppträdda på Pranava. Det är betydelsen av
påståendet att Han är ”Vedaböckernas Pranava”. Krishnas undervisning är att ni ska låta
ert sinne uppgå i Pranava, vilket är den universella grunden.
Sinnet har en medfödd tendens att gå upp i vad än det får kontakt med; det har behov
av det. Därför är det alltid upprört och rastlöst. Men genom ständig övning och fostran kan
det ledas till Pranava och läras att gå upp i det. Det dras också naturligt till ljud. Det är
anledningen till att det jämförs med en orm. Ormen har två primitiva förmågor: ett, dess
slingrande sätt att ta sig fram och två, dess tendens att bita allt som kommer i dess väg.
Dessa två egenskaper är också människans kännetecken. Hon söker också hålla fast och
äga allt hon fäster ögonen på. Hon rör sig också slingrigt.
Men det finns ett förtjänstfullt drag hos ormen; hur giftig och dödsbringande den än må
vara till sin natur, när tonerna från ormtjusarens instrument ljuder, reser den sitt huvud ( it
spreads its hood ) och går upp i det välljudet, glömmande allt annat. På samma sätt kan
också människan, genom övning, uppgå i pranavas sällhet. Denna sabdopasana
47