GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

När man med full intellektuell medvetenhet avstår från begäret att förvärva handlingens
resultat, då blir den vad Krishna kallar, ”buddhiyogam.” Intellektet måste renas och tränas;
annars är det omöjligt att ge upp beroendet av handlingarnas resultat och fortsätta att utföra
saker antingen som plikt eller av hängivenhet.. Ett sådant renat intellekt kallas ”yogabuddhi.”
Utveckla det och befria er sedan därigenom från karmas slaveri. Egentligen står ni, den ni
verkligen är över och bortom karma.
Ni kanske säger att ni hellre vill avstå från karma än att praktisera den svåra övningen att
ge upp dess resultat. Detta är dock omöjligt. Nej; karma är oundviklig; man måste göra en
eller annan karma. Inte för ett enda ögonblick kan man befria sig från karma (”nahi kaschith
kshanamapi) säger Krishna i det 3:e kapitlet i Gitan.
”Arjuna! Varje handling (karya) eller aktivitet (karma) har en början och ett slut. Men
handling utan begär (nishkama karma) har ingetdera. Detta är skillnaden mellan de båda. När
karma görs med tanke på vinsten, måste man lida förlusten, smärtan och även straffet. Men
handling utan tanke på resultatet (nishkama karma) befriar dig från detta.
”Begär handlingens resultat och du föds åter och åter, fångad av detta begär; ge upp det och
du befrias från kretsloppet. Genom att på detta sätt försaka gör man slut på träldomen. Det
viktigaste är att hålla fast vid målet. Målet är handlingen (karma), inte handlingens resultat
(karmaphala). Låt mig tala om för dig att begäret efter resultatet av ens handlingar är ett
tecken på rajaguna, vilken inte passar dig. Du kanske föredrar att förbli inaktiv. Nå, det är ett
tecken på thamoguna! Den är till och med värre än rajaguna. Herren har fastställt fyra bud:
det första ”gör” och de andra tre ”gör inte”; det första uppmanar till att utveckla styrka; de
övriga till att undvika svaghet.
Det är naturligtvis inte bara Arjuna som fick sådana råd, hela mänskligheten behöver dem.
Arjuna representerar bara ”människan”. De som studerar Gitan måste börja med lära sig förstå
detta: Gitan är först och främst till för alla sökare.
En annan detalj att lägga märke till är denna: Gitan riktar sig till människan, inte till djuren
eller till gudarna eller en persons goda egenskaper (devatha). Människan utför handlingar
driven av begär efter resultatet, om inte handlingen ger något resultat kommer hon inte att
utföra den alls. Förtjänst, vinst, belöning, resultat – detta söker människan. Men denna regel
kan inte tillämpas på dem som tar Gitan i sina händer, för att dricka Herrens nektarfyllda
budskap. Alla längtar inte efter nektarn; men om ni gör det, är det tydligt att ni söker evig
glädje, evig befrielse. Då måste ni betala priset, att ge upp begäret efter handlingens resultat
och ge allt vid Herrens Fötter.
KAPITEL V
Om ni ser till era handlingars resultat, riskerar ni att påverkas av oro, bekymmer och
otålighet. Ni kanske frågar er: Hur kan man klara att leva, om man får avstå från resultaten?
Men varför denna hjärtats svaghet, denna nervositet? Han som har försäkrat, ’Jag ska bära din
börda’, (yogakshemam vahamyaham) kommer säkert att ta hand om detta. Han kommer att ge
uppehälle och möjligheter. Allt ni behöver ta ställning till är i vilket avseende ett lyckligt liv
är viktigt eller om befrielsen från livets och dödens kretslopp är viktigare? Ett lyckligt liv har
bara kort varaktighet, befrielsens glädje är evig, oföränderlig.
17