GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

påverka dig, för du är inte den som utför handlingen och handlingen måste ovillkorligen bli
helig. Liksom oljan på tungan, collyriumet i ögat (el. på ögonlocket?), lotusbladet på vattnet,
följer handlingen dig, men den har inte sitt ursprung i dig (the deed is with you, but /not?/ of
you?) Vad du än gör, hör eller ser, förblir du opåverkad, utan handlingar, icke skyldig till att
lyssna eller se. Glädjen den yttre världen skänker öppnar dörrarna för sorgen; den försvinner
hastigt; men du är evig, själva sällhetens källa, över och bortom all detta, den förkroppsligade
atman själv. Det är din sanna natur. Du har ingen relation till dessa aktiviteter som kallas
handlingar och dessa konsekvenser som du nu felaktigt uppfattar som verkliga. Du är inte den
handlande; du är bara vittnet, den som ser! All din förvirring har uppstått ur illusionen att du
är den handlande, ur ditt ego och känslan av ’min, mitt’. Lär känna Brahman; utför alla
uppgifter men avstå från följderna; att ge upp handlingarnas resultat är mycket bättre än att
avstå från själva handlingen. Handling utförd utan tanke på resultatet (Karmayoga) är mycket
överlägsen handling med tanke på resultatet (karma-sanyasa.)”
”Nå, överlägsen båda dessa yogor är förening med Gud genom meditation (dhyanayoga).
Jag ska berätta för dig varför. Dhyana yoga behöver stöd av karmayoga, därför fick du först
undervisning i karmayoga. De som avstår från resultaten när de är aktivt engagerade i
handling är Mig mycket kära; de är de sanna sanyasinerna, de verkliga försakarna. Jag hyser
ingen kärlek till dem som slutar med den rituella eldceremonien och avstår från alla
aktiviteter förutom att äta, sova och ha begär efter sinnliga nöjen och uppför sig som
Kumbhakarnas släktingar, är lättjefulla och slösar med tiden. Jag är oåtkomlig för dagdrivare.
Den som inte har slutat anstränga sig för att tillfredställa sina önskningar kan aldrig bli en
yogi hur flitig han än må vara i utövandet av andliga övningar. Bara den som aktar sig för att
bli insnärjd i sinnena och som är oberoende av följderna av sina handlingar kan bli en
sarvasanga-parithyaagi ( en som ger upp allt beroende).”
”Dhyanayoga är möjlig bara med denna nishkaama-karma som grund. Om inte sinnet är
under kontroll och mottagligt för ens befallningar, kan det bli ens värsta fiende. Lev därför i
ensamhet så att du kan bemästra sinnena. En häst utan tyglar, en tjur ovan vid oket och en
sadhaka vars sinnen inte är under kontroll är som en flod utan vatten. Sådana andliga
övningar är slöseri med tiden.
”Så stig upp, Arjuna! Utöva dhyanayoga. Besluta dig för att kontrollera sinnena genom
denna yoga och följ den orubbligt, systematiskt, regelbundet, vid en bestämd tid och på en
bestämd plats, utan att göra förändringar som det faller dig in. Ett fast system är viktigt för
denna yoga. Följ det strikt. Ändra det inte efter dina nycker; det skulle medföra mycket
ogynnsamma följder. För dem som äter för mycket och blir utmattade av (uppgiften) att
smälta maten, för dem som äter mindre och lider av kraftlöshet, för dem som sover för mycket
eller för litet, för dem som ägnar sig åt meditation som det ’passar’ dem (det vill säga, de som
ägnar sig åt den flera timmar en dag eftersom de inte har något annat att göra, och bara gör en
symbolisk meditation nästa dag, eftersom de har mycket att göra), för dem som ger fritt
spelrum för de sex inre fienderna (begär, vrede /kama, krodha/ och de övriga), för dem som
inte ger sina föräldrar glädje, och speciellt modern – mer än alla dessa, för dem som hyser
tvivel och inte har mycket tro på Herren eller på gurun, vilken de valt och installerat i sitt
hjärta – kommer meditationen inte att ge några resultat alls.
Sinnet på en yogamästare bör vara som den stilla, klart lysande lågan hos en lampa som
står i ett fönster när det är vindstilla. Så fort sinnet börjar vackla det minsta, bör du bemöda
dig att övervinna den synden och inte tillåta att det irrar omkring. Uppöva den medvetenheten
43