GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

”Några former av styrka når höjd och djup, i enlighet med det status ägarna tilldelar dem,
t.ex. rikedom. Om en ond människa blir rik, skapar det fåfänga, högmod, grymhet och förakt.
Om rikedomen tillfaller en god människa används den i välgörenhetens och det goda arbetets
tjänst. Fysisk styrka används av de onda för att skada andra medan de goda använder den för
att skydda andra från skada.”
Här måste man lägga märke till en annan sak. Krishna sade att även vrede (krodha) och
girighet (lobha) som står i motsatsförhållande till rättfärdighet (dharma) är det gudomligas
uttrycksformer. Därför, varför upprepa det tusen gånger: alla känslor, alla former, alla ting
och varelser har uppkommit ur den högre (paraa) och den lägre (a-paraa) naturen hos
precis samma gudomliga essens. Men för att hysa högre känslor och emotioner, måste man
vänja sig att se Honom i de högre känslorna, de högre formerna och de högre varelserna.
Ändå får man inte slippa undan med den tanken att bara det högre är gudomligt och att det
lägre inte är det. Det är inte riktigt; den materiella världen med alla dess satwiska, rajasiska
och tamasiska ting, reaktioner och impulser…. Allt har sitt ursprung i Gud. Denna
övertygelse kan växa hos en och bli orubblig bara genom att man resonerar sig fram till det
och får dess sanning bekräftad.
Herren Själv förklarade: ”Arjuna! Allt detta har sitt ursprung i Mig, allt detta existerar i
Mig; men kom ihåg, Jag är inte beroende av detta; kom ihåg; Jag är fri från allt detta.” Här
har vi två synpunkter; individens (jivins) och Herrens. Individen har den tvåfaldiga
upplevelsen av gott och ont, Herren ser inget motsatsförhållande alls. När allt är Gud, när Gud
är den inre atman i alla, hur kan det finnas två, en god och en annan ond?
Nu kan vanliga människor hysa en del tvivel beträffande detta. Herren säger att alla ting
både bra och dåliga har sitt upphov i Honom och att Han är den ursprungliga orsaken; men på
samma gång förklarar Han att Han varken är bunden eller påverkad av de positiva eller
negativa konsekvenserna av det som Han sålunda har skapat! Han säger att Han inte har
någon relation till dem och att Han är över och bortom det Han är ursprunget till.
Ni skulle kunna dra den slutsatsen att inte heller människan är det minsta ansvarig för det
goda och det onda som genom henne görs av det gudomliga, att hennes sanna natur är bortom
både gott och ont, att hennes handlingar, hur onda de än må vara, i verkligheten dikterades av
Herren Själv, ty människan har ingenting hon kan hävda som sin handling. Sant; men tron på
denna inställning att ”ingenting görs av er”, att ”allt är Herrens vilja som arbetar genom er”,
måste vara fast, uppriktig, djup och orubblig. Det får inte finnas något spår av ego: Om det är
så, då har en sådan människa med säkerhet uppnått livets högsta mål. Hon är synnerligen
välsignad. Denna verklighet måste man lära känna; denna kunskap måste vara djupt
förankrad. Den som har övertygelsen att allt detta är Gud, att han inte har någon slags relation
eller släktskap med den materiella världen, att han är över och bortom den; han är förvisso
den sathya-jivi, den individ vars vistelse här har varit mödan värd.
Ord är emellertid meningslösa; ni må upprepa som en papegoja vad som har lärts ut länge,
särskilda stående uttryck som ””Allting är Herrens”, ”Jag är bara en docka; Han drar i
trådarna och jag dansar som Han vill.” ”Ingenting är mitt; jag utför bara Hans vilja.” Men vad
brukar ni göra? När en berömvärd handling utförts, hävdar ni att den är er egen; när en
klandervärd handling gjorts, tillskriver ni den Herrens påverkan. Ni skriker ut från
talarstolarna tills era halsar blir torra att ni vann på grund av er egen ansträngning, ära, ert
eget rykte, status och era egna normer, er auktoritet och ställning, er förmögenhet och era
ägodelar, färdigheter och prestationer; men när det kommer till att erkänna er del i att skörda
49