GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

inte att finnas den minsta ’identifikation av självet med kroppen’, (dehabhranthi)….om de
fortfarande är medvetna om kön eller kast eller stadium i livet med all den stolthet,
ödmjukhet, etc det för med sig, avslöjar det bara att de inte har överlämnat sina sinnen till
Gud. För dem som har befriat sig från bundenheten till kroppen, kommer det inte att finnas
någon bristande koncentration på grund av kast, ställning, etc.
Men de uppföranderegler som fastställts för kasterna (varna dharma) och för dem i livets
fyra stadier – elev, familjeförsörjare, eremit och munk- (asram dharma) hindrar inte på något
sätt övningen att fästa sinnet på Gud eller att rena sinnet från det onda eller att tillbe Gud
genom alla ens handlingar, ord och tankar. Särskiljandet av kön, kast, ställning eller
livsstadium påverkar bara dem som lever i medvetenheten om kroppen som verkligheten och
som handlar som om världen är absolut och evig.
Härtill sade Arjuna: ”Krishna! Kontemplationen över den formlöse guden utan egenskaper
( nirguna-niraakara) är mycket svår för dem som identifierar självet med kroppen
(deha-bhranthina), eller hur ? Att tillbedja Gud med form, vilket är inom räckhåll för den
vanliga människan, kan således skänka renhet i sinnet, renhet hos medvetandets inre
instrument? Skulle Du vilja upplysa mig om det.”
KAPITEL XXI
Herren svarade: ”Arjuna! Människor tror att tillbedjan av Gud med form och egenskaper
är alldeles tillräckligt. Denna övning kommer bara att vara till liten hjälp; den kommer bara
att leda personen på vägen en liten stund. För Herren vill inte nedlåta Sig till att ge befrielse
bara för detta. Ty den som inriktar sig på att vinna befrielse måste först ge upp bundeheten till
kroppen. Utan detta kan inte det atmiska stadiet nås. Identifikationen med kroppen är ett
tecken på okunnighet. Atman måste erkännas som avskild från den materiella världen
(prakrithi).
Längtan efter materiella nöjen, som grundas på det overkliga värde som är knutet till den
materiella världen, måste avlägsnas genom meditation (dhyanam) och botövningar (thapas).
När längtan är borta blir individen som den torra nöten innanför kokosnötskalet, vilken
lossnar och inte är fäst varken vid skalet eller fibrerna på dess utsida; den gror eller spirar inte
igen; den kommar att förbli för evigt utan att förstöras. Individen behöver inte mer födas och
dö. Det vill säga, han kommer att vara befriad. Att bli som den torra nöten innanför skalet är
det stadium som kallas befrielse medan man lever (jivan-mukthi).
”Kontemplationen över det gudomliga som ’över och bortom alla egenskaper’ är
nödvändig för uppnåendet av befrielse medan man lever. Om det är svårt och överstiger din
förmåga, kan du göra en annan sak. Tillägna Mig all tillbedjan, all dyrkan, alla vediska
ritualer och andra löften och vakor med alla de resultat som kan uppkomma. Tag Mig som det
yttersta målet, det slutliga syftet som omvandlar alla handlingar till dyrkan; rikta ditt sinne
mot Mig, meditera över Mig; då ska Jag låta Min nåd flöda och ta dig över förändringens hav,
över samsara; Jag ska förära dig det mål du söker, Arjuna! Det är inte någon lätt uppgift att
stadigt rikta ditt sinne på Mig. Alla kan inte lyckas med detta. Hur länge man än övar, är det
svårt att hålla sinnet fäst på Mig, utan att avleda det mot andra ting eller idéer.
”Därför kanske du frågar: ’Har vi inte några andra medel?’ Mitt svar är, ’Jo, det finns
det.’även de som är ivriga att engagera sig i handlingar som behagar Mig, kan etableras i det
atmiska medvetandet och vinna befrielse. Med hjälp av bön, recitation av Namnet, dyrkan av
85