GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

efrielse, uppmärksamma på befrielsens väg, som är helt inriktade på att nå den
(mumukshurna). De utför varje handling som ett steg mot förverkligandet av Herren. Därför
kan de inte göra något ont; de ser inte fram mot handlingens resultat; de överlämnar åt
Herren att ge det eller att vägra göra det. De drivs inte av världsliga motiv eller ens av en
önskan att vinna himmelsk glädje. Deras syfte är endast detta: Befrielse från den materiella
världens träldom. De vinner Herrens nåd i proportion till orubbligheten i deras tro och
utövande.
Den tredje gruppen, som tror på sa-kama-karma, utför alla handlingar med en önskan om
att få njuta frukten av dem. Eftersom de håller ett öga på det framgångsrika skördandet av
frukten, kommer de bara att engagera sig i handlingar som godtas av skrifterna (sastrana); de
kommer inte att göra några syndiga eller förbjudna handlingar. De kommer att värdera varje
handling efter den förtjänst den ger, den glädje den kommer att tillförsäkra dem, den himmel
den kommer att vinna (åt dem). Sådana människor kommer, när de lämnar den här världen, att
träda in i de övervärldsliga världar (lokas) de har sökt och arbetat för, och när de har stannat
där så länge som deras förtjänster berättigar dem, måste de återvända till jorden.
”Den fjärde gruppen styrs inte av några uppföranderegler. De har inga normer, ingen
förmåga att skilja mellan dygd och last, rätt och fel, lämpligt och olämpligt. De har ingen
skräck för helvetet, inget begrepp om himlen, ingen fruktan för det onda, ingen vördnad för
Gud, ingen respekt för skrifterna (sastrana), ingen vision om rättfärdighet (dharma)!
Majoriteten av mänskligheten tillhör denna olyckliga grupp. De strävar efter tillfälliga nöjen,
kortvarig lycka, flyktig glädje och ovaraktig bekvämlighet. Att kalla dem apor med en
mänsklig kropp skulle vara ett stort misstag; för apan hoppar bara från gren till gren eller från
träd till träd. Den frigör sig från en gren eller ett träd innan den hoppar till ett annat.
Människor är mer lika larver, som rör sig från löv till löv, griper med framdelen fast ett nytt
löv, innan de lossar bakdelen från lövet vilket de befunnit sig på förut.
”Det vill säga, genom sina handlingar i det här livet, till och med innan hon lämnat den här
världen, fattar människan beslut om sin nästa födelse, var och hur den kommer att bli. Den
nya platsen är redo för henne, hennes ’främre delar’ är redan där; det är bara efter att ha
bestämt detta som hon befriar sig från denna världens grepp! Människor av denna kategori rör
sig runt i födelsens och dödens hjul. För att födas och för att dö, måste man ha gynnsamma
ögonblick som kommer att garantera ett vist liv och ett gott slut, Arjuna! Yogier, t.ex., lämnar
endast livet när gynnsamma ögonblick är för handen, inte vid andra tider. Det är därför
människor säger, ’döden vittnar för de goda’. Också för handlingen att dö måste man välja ett
gynnsamt ögonblick.
Arjuna bad: ”Krishna! Berätta för mig när kroppen bör överlämnas till döden, så att man
kan undgå cykeln av födelse och död; säg mig också vilken tidsperiod som bör undvikas.”
Krishna svarade: ”Son!” Din fråga är mycket välbetänkt (adekvat) och viktig. Ibland får du
Mig att förundras över din intelligens och du gör Mig mycket lycklig. Vid andra tillfällen får
du Mig att skratta åt din okunnighet. Din egoism och känsla av bundenhet (beroende) orsakar
denna förvirring. Låt det passera. Låt oss komma till din fråga.
”Yogierna som utövar nish-kama-karma dör i härlighet (tejas), under dagen, medan det är
ljust, under den ljusa hälften av månaden, och under sexmånadersperioden av solens rörelse
mot norr (uttarayana). De har som sitt första stadium elden eller agni. Därför är deras väg
också känd som den lysande vägen eller Vintergatan (devayana), eller, eftersom elden också
är känd som archi i vedaböckerna, archiraadimarga, eldens väg. Sådana yogier stiger fram ur
71