GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

KAPITEL XXII
Arjuna frågade vidare med anledning av Krishnas svar. ”Du beskrev vad som utmärker
den som är hängiven det gudomligas sagunaaspekt. Du sade att personer med sådana
kännetecken är yogier. Jag är i sanning lycklig över att fått veta allt detta. Men alldeles som
sagunahängivna
har utmärkande egenskaper, måste även de som är hängivna det gudomliga utan
egenskaper, nirgunaaspekten, ha utmärkande drag genom vilka de kan kännas igen, eller hur?
(Skulle du vilja) Berätta för mig om dem; jag skulle vilja veta det.”
På detta svarade Nandakumara med den behagfulla gestalten: ”Arjuna! De
nirgunahängivna måste uppnå full kontroll av sina känslor. Härnäst måste de vara opåverkade
av omständigheterna. För det tredje måste de vara till hjälp för andra i nöd. Så ska karaktären
vara hos aksharas upasakor, de oförgängliga.”
Läsarna skulle därför kunna dra slutsatsen att kännetecknen för de hängivna till det
gudomligas sagunaaspekter och nirguna- eller aksharaaspekter är identiska. Arjuna blev
överlycklig för Krishnas svar. Han utropade: ”Jag har nu klart förstått den här detaljen. Men
jag vill att du ska tala om för mig hur jag bör fortsätta, hur jag måste handla för att vinna
Herrens nåd,” och han föll ner för Krishnas fötter. Narayana lyfte upp Nara (Arjuna) och
sade detta till honom: ”Arjuna! Nu behöver du inte förvärva kännetecknen för någondera av
dessa. De är inte lätta att nå. Jag ska berätta för dig om en väg som är lättare än de här båda.
Den vägen kommer säkert att skänka dig Min nåd.
”Detta är den vägen: Grunda ditt sinne och din intelligens i Mig. Om du inte kan prestera
detta och finner det svårt, ge upp din egoism och ägna dig åt verksamhet som är
moralisk och helig. Om även detta är för svårt, ge upp bindningarna till konsekvenserna av
alla dina handlingar; offra dem till Mig som Krishna-arpanam (tillägnan). Att offra dina
handlingar till Mig bör inte vara endast en muntlig övning. Var noga med att du gör det med
tankar, ord och handlingar, manovaakkarma, som man säger.
”Känner du att även detta är över din förmåga? Då kommer du att göras medveten om
följderna. Efter att ha sagt detta, satt Krishna tyst en stund.
Lägg märke till detta. Den som eftersträvar nåd måste vara inriktad på handlingen och inte
dess konsekvens, gynnsam eller inte. Detta är anledningen till att Gopala sade att kunskap
(jnana) är överlägsen ständig övning (abhyasa), meditation (dhyana) är överlägsen kunskap,
och att ge upp beroendet av era handlingars konsekvenser är övelägset meditation. Sådant
oberoende, sade Krishna, kommer att skänka frid (santhi).
”Bhakthi och dwesa är som eld och vatten; hängivenhet och hat kan inte leva tillsammans.
Jag älskar dem som inte känner någon skillnad mellan sorg och glädje, tillgivenhet och
antipati, gott och ont. Om hat, i vilken form som helst, i hur obetydlig grad som helst, bor i
hjärtat, kan inte den personen vara en hängiven. Den hängivne måste vara övertygad att allt
detta är Vasudeva (Gud), ’Vasudeva sarvam-idam’. Det vill säga, ens egen atma är överallt i
allting; denna sanning måste inses, omsättas i handling och upplevas. Att hata en annan är att
hata sig själv; att förakta är bara att förakta sig själv; att hitta fel hos en annan är att hitta fel
89