GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Krishna.
Här bör läsarna fästa sin uppmärksamhet på vad Herren sade till Arjuna. Herren talade om
att kontrollera sinnena, inte om att utplåna dem. Kontroll betyder: Under ens uppsikt,
undergivna ens vilja. Utplåning betyder: att försaka aktivitet, fullständig inaktivitet. Herren
sade också alla sinnena, inte bara något eller två. Människan måste hålla alla sina sinnen
under kontroll och bara använda dem när syftet för vilket de skapats skall tillfredställas. De
bör inte släppas lösa, bara för att de finns hos en. Ge dem de funktioner de är ämnade till,
men låt dem inte behärska er och fördärva er. Låt dem arbeta strikt efter bestämda linjer. Det
är Herrens avsikt.
Det är en annan sak också. Ni måste själva komma underfund med och upptäcka vad som
verkligen kommer att vidga ert hjärta och vad som kommer att skapa oro; håll sedan fast vid
det förra och ge upp det senare. I annat fall, om ni irrar omkring på villovägar som en galen
apa, kommer ni att få vända om rådvilla. Vad är orsaken till alla bekymmer och allt missnöje
som många lider av nuförtiden? Det beror på att man använder sina sinnen på ett felaktigt
sätt.
Vilka människor som är behöriga att gå in genom de olika dörrarna i ert hem bör ni
bestämma och noggrant uppmärksamma. De som får gå in genom en dörr bör inte använda
någon annan dörr; om de gör det, kommer det bara att råda missnöje, förvirring och oreda i
det huset. Det är klokare att vidtaga försiktighetsåtgärder mot sådan oordning innan inträdet
skett (skadan är skedd), än att ta itu med inkräktarna sedan de kommit in genom fel dörr. Ni
kan ursäkta intrånget den första gången; men ni måste sannerligen vara noga med att se till
att det inte upprepas. Det är en bättre metod, fastän inte den bästa.
Arjuna kände åter ett tvivel stiga upp inom sig; hur kan man uttala om om sinnena är
bundna? Krishna förstod detta. Han tog Själv upp frågan. ”Arjuna! Om ska uttalas i sinnet,
inte genom (sinnesorganet?) munnen! Härefter ställde Arjuna en annan fråga för att
avlägsna ett annat tvivel. ”Du sade att den som upprepar Herrens namn inte har någon synd
(japathonaasthi paathakam) men om upprepandet av Herrens namn (japam) botar en från
synd, vad händer med befrielsen (moksa)? Tydligen äger inte japam kraft att åstadkomma
detta, japam kommer inte att göra det möjligt för en att konkretisera Herren.”
Herren blev glad när Arjuna nämnde detta tvivel. ”Son! (partha) ! Din fråga är viktig;
men låt Mig säga dig; Befrielsen behöver inte sökas separat, oberoende av andra mål. Om du
reciterar om och mediterar över dess betydelse, det vill säga Herren, då kommer du att nå
Honom; med andra ord, du är befriad.” Arjuna vidhöll sin ståndpunkt; ”Herre! Är det
någonsin möjligt att genom upprepande av Guds namn åstadkomma båda resultaten? Det är
naturligtvis lätt för Dig att förkunna det, men problemet börjar när vi följer
namnupprepandets (japams) och meditationens (dhyanams) väg.”
Krishna svarade: ”Det var just av den anledningen Jag alldeles i början nämnde värdet av
ständig övning (abhyasa-yoga). Övning, ständig övning, kommer att försäkra dig om båda
resultaten, frihet från synd och befrielse. Förmodligen inser du inte övningens betydelse. O,
dåraktige Arjuna! Ser du inte här hur övning får ett djur att utföra svåra uppgifter? Se på
dessa hästar spända för din vagn, dessa elefanter uppställda på fältet; de ger den hjälp i
slaget, som inte ens människan med den större förståndsutrustningen kan ge! Reflektera över
hur detta gjorts möjligt. Var har elefanter som vistas i skogen uppmärksammat
67