GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

som i sanning var Annapurna (naturens gudinna, födans givare), som gav alla sina barn mat,
idag måste skrika efter mat. Den heliga erfarenheten - sivoham, jag är Siva – ekade från varje
dal i bergen, från varje grotta, varje tempel och varje helig flodbank; men nu är ropet
savoham, savoham, jag är död!
Landet har förlorat sin forna glädje; det är hemsökt av oro; det är platsen för
självförhävelse; det jagar efter tom ståt. För att motverka dessa tendenser har spridandet av
andlig kunskap av personer som verkligen har upplevt glädjen i sadhana (andliga övningar)
och framgången i och genom den, blivit mycket nödvändigt. Var och en från den enkle olärde
mannen till paramahamsan måste inse det behovet. Alla måste lära sig tro på Gitan och
betrakta den som Herrens sanna ord.
Herren har försäkrat: ”Jag ska ansvara för er välfärd, nu och hädanefter (yogakshemam
vahaamyaham).” Han har åtagit sig detta uppdrag frivilligt. Men för att dödliga varelser och
sökare ska kunna dra nytta av detta, måste de leva som föreskrivits, de måste hålla sig till de
fastställda riktlinjerna. När de känner att de inte blir hjälpta, så har de bara att undersöka sina
egna liv, och utröna i vad mån de har hållit Guds befallningar beträffande föreskrifterna om
hur livet ska utformas. De försummar att undersöka detta. De begrundar inte det förflutna och
framtiden; de klagar bara över ögonblickets sorg, och vet inte att den är orsakad av
underlåtenhet i det förflutna och okunnighet om framtiden. Detta är orsaken till deras lidande.
Medan man reflekterar över denna försäkran måste man komma ihåg förutsättningen
”ananyaaschinthayantho maam, ye janaah paryupaasathe”, som står i samma vers. ”Jag ska
ansvara för er välfärd nu och hädanefter” (Yogakshemam vahaamyaham) är denna
förutsättnings höjdpunkt, det slutliga resultatet. Försäkringen är huvudet; men inget huvud
kan fungera oberoende av lemmar. Att bara hålla sig till huvudet, skilt från halsen och
skuldrorna och resten av kroppen, är som att sätta sin lit till nyckeln i ens hand när
kassaskåpet av järn har stulits! Till vilken nytta är nyckeln när skatten är bortrövad?
Förutsättningarna för att denna försäkran ska uppfyllas är: Meditation över Herren utan
andra tankar och ständig tillbedjan, Ananyachintha och upaasana. Om oavbruten meditation
inte sker, när tillbedjan inte frambärs med ett förbihållslöst överlåtande, vilken rättighet har
man då att klaga över att Han inte bär bördan?
Ni överlämnar er till andra: ni lovordar och upphöjer andra; ni är försjunkna i andra tankar.
Hur kan Han då ta på sig ansvaret? Ni tjänar andra, och bönfaller enträget Herren om
ersättning! Hur kan detta vara odelad trohet (ananya chintha)? Om en man är kungens tjänare
måste han tjäna honom helhjärtat; om han tjänar kungen och älskar sin familj, kan det inte
kallas osviklig trohet. Tjäna dem ni älskar, älska dem ni tjänar. Det är överlämnandets
(saranagathis) hemlighet. Vyasa gjorde en förtjusande girland, den här versen är
höjdpunkten. Den är den centrala juvelen i denna girland av juveler.
Orden ”yoga” och ”kshema” som Herren använder här betyder: ”Yoga” förvärvandet av
något önskvärt; och ”kshema”, bevarandet av det som på så sätt förvärvats. Den disciplin
genom vilken ni kan bevara det är: odelad meditation på Herren (ananya chintha). Det
kommer att rena sinnet; det kommer att göra er till en hängiven (bhaktha), Den hängivne
känns igen på dessa saker; han talar om Herren; han sjunger om Herren, han ser bara Herren,
han arbetar och tillbringar sin fritid med Herren.
Sådana personer har inget behov av att utföra offer (yajna) eller andliga riter (yaga); de
80