GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

följa Herrens befallningar; hon måste acceptera Hans vilja, vara lycklig var Han än har
placerat henne, hur Han än har skapat henne. Hon bör avhålla sig från att utforska det
lämpliga eller det olämpliga i sina handlingar, utan utföra dem som handlingar av tillbedjan
till Herren, handlingar för vilka ingen belöning förväntas. Det är hela hennes plikt.
Några torra vedantalärde behängda med radband utnyttjar denna Krishnas undervisning för
att ge upp alla handlingar (dharma) och, med denna försäkran att Han kommer att befria dem
från all synd, sträcker de lättjefullt ut sina ben och ligger och drar sig med slutna ögon. De
smiter från sina rättmätiga plikter och äter, sover och driver omkring så mycket de vill eller
orkar. De skiljer inte mellan vad som är gott och vad som är dåligt; deras ursäkt är att Herren
har befallt dem att gå bortom handlingen (dharma). När de äldre hemma eller erfarna sökare
ifrågasätter deras uppförande, svarar de: ”Så tråkigt att ni också skulle göra en sådan tabbe!
Vet ni vad Herren har sagt i Gitan? Jag har godtagit det som grunden för mitt uppförande,
Hans befallning, 'sarva dharmaan parithyajya.’ Jag har inget behov av råd från personer med
mindre auktoritet.” De känner sig mycket stolta över sin hängivenhet och rätttrogenhet.
Sådana personer väljer bara de delarna av Herrens ord som gynnar deras böjelser.
Orden före och efter förbises lämpligen eftersom de är obehagliga, fastän de är oskiljbara
delar av samma föreskrift. De bortser från befallningens viktigaste del, trots anspråket på att
vara Gitans trofasta tillbedjare.
Ge upp alla handlingar (dharma), ”maam ekam saranam vraja” säger Herren. Det betyder
”Överlämna er endast till Mig.” Har de överlämnat sig på det sättet? Nej. Har de åtminstone
en stark längtan efter befrielse? Nej, för om de hade det, skulle de inte ha försummat sina
rättmätiga plikter. De skulle inte ha fallit offer för födans och sömnens krav. Sådana
människor är bara framstående i skvaller; de är bara stora i att skryta (glänsa). De omsätter
inte Herrens befallning i faktiskt handlande. Det är de för lata att göra. Inte ens en atom av
andlig strävan kan man se hos dem.
Verkliga sökare kan bli varse värdefulla sanningar i de gudomliga orden uttalade av
Herren:
Sarva dharmaan parithyajya
Maamekam saranam vraja;
Aham thwaa sarva paapebhyo
Mokshayishyami, maa suchah.
Observera att Herens har sagt, ”Sarva dharmaan parithyajya,” inte , ” Sarva karmaan
parithyaja.” Vad är då betydelsen av detta uttalande? Utför alla handlingar som Herren finner
behag i, eller till Hans ära, utan att bli engagerade eller tappa bort er i diskussioner om rätt
eller icke rätt handlande (dharma eller adharma).”
Fastän ni vet att det inte finns någonting för er att vinna, för ni har fullständig tillit till
Herren och lever bara som en Herrens offergåva, måste ni ändå, som Janaka och andra,
engagera er i handlingar för jordens välgång (lokasangraha). Själen som finns i varje varelse
(sarvabhoothaantharaathma) är inte skild från atman eller själen som finns i er. Därför, var
sarvabhootha-hithe-rathaha, det vill säga, ivriga att gynna alla varelsers välfärd. Utför alla
handlingar de moraliska reglerna (sastrana) och skrifterna anbefaller för den skull, i en anda
av hängivenhet, utan att någon tanke på deras resultat. Detta är den sanna nishkama-karman.
Förstå Gitan väl och i det ni iakttar dess föreskrifter befäst er i nishkamakarmas
inställning. Utför alla handlingar som tillbedjan, hari-prasadam. Det är den enda uppgiften.
108