GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

Vad betyder det när människor säger, ”solen har gått ned?” Bara, ”Den är inte synlig för
oss.” På samma sätt kan man inte säga att bara för att dharman inte är uppenbar, har den
slutat existera. Hur kan den upphöra att existera? Om den försvinner, kan den inte vara
sanning eller dharma. Eftersom dharma är förknippad med sanning är den oförstörbar. Att
åter göra den dharma som har blivit dold synlig, det är verklig dharmasthaapana. Det är
exakt vad Krishna gör.
Genom att använda Arjuna som ett redskap, tar Han fram i ljuset de uppföranderegler och
tänkesätt som ända från början fastställts som dharma för att än en gång med kraft hävda
deras upprätthållande. Man hänvisar till detta som dharmoddharana. Han återupplivar något
som förlorats. Detta är inte något arbete som kan utföras av vanliga människor. Därför har
den Universella Grunden, universums Herre själv tagit på Sig uppgiften. Endast Han är
allvetande (sarvasaktha). Han undervisar världen genom Arjuna.
Om Arjuna varit en individ lik andra, kunde han inte blivit mottagare och förmedlare av
denna viktiga undervisning. Därför måste ni dra den slutsatsen att Arjuna verkligen var en
framstående man. Han är en hjälte som har besegrat, inte bara de yttre fienderna, utan även de
inre. Svaga sinnen (hjärtan?) kan inte förstå Gitan och omsätta den i handling. Det är med
den fullkomliga vetskapen och med det höga syftet som Krishna valde Arjuna som medium
och lät Sin nåd flöda över honom.
En gång, när Krishna samtalade förtroligt med Arjuna, gjorde Han detta uttalande: (Lägg
märke till den omätliga nåd Krishna visade!)… ”Arjuna, du är min närmaste hängivne
(bhaktha); inte bara det, du är min käraste vän, Jag har ingen vän som är Mig så kär som du.
Det är orsaken till att Jag undervisade dig i denna oförlikneliga, hemliga lära.”
Reflektera över detta. Många här i världen är bara självutnämnda hängivna. Herren har
inte godtagit dem som sådana. Att få titeln från Herren Själv är en mycket stor lycka och det
är det högsta betyget. Den hängivne måste få Herrens hjärta att smälta och få hängivenheten
erkänd av Honom. Om man själv tar sig titeln ger det liten tillfredställelse (alpathrpthi), inte
äkta glädje (aatmathrpthi.) Arjuna var den ende som fick titeln av Herren Själv. Så ni kan
förstå hur renhjärtad och värdig Arjuna var. Ni kan säga hundra saker om er själva; ni kan
komma med det eller det påståendet; men ni måste visa bekräftelsen från Herren. Utan denna
är allt ert prat tomt skryt; hängivenhet (bhakthi) måste vinnas genom obetingad lydnad. Men
bara detta är inte nog. Det är därför Krishna också använder ordet vän (mithra). Vännen hyser
ingen fruktan; det gör honom till en mer fullkomlig mottagare.
Nu ska vi återta färdriktningen och gå tillbaka till Gitan. När Arjuna lyssnade till Krishnas
ord, fick han huvudet fullt av tvivel. Han blev oroad; inte bara han, utan alla människor nu för
tiden är plågade av tvivel. Dessutom, när det gäller det gudomliga, är två tolkningar möjliga:
den yttre och den inre. Vanliga människor accepterar den yttre och de som har någon
erfarenhet av Herren söker lära känna den inre.
Som talesättet lyder, detta ’tvivel i huvudet’ är ’som smolket i ögat, stenen i skon, taggen i
foten, splittringen i familjen. När sådana tvivel ansätter Arjuna, som representerar
människan, betyder det att de är mänsklighetens egna tvivel. De kan endast lösas av
universums Herre (Madhava), som är bortom och över mänskligheten. Det är därför Krishna
står beredd vid hans sida för att avlägsna alla tvivel och ingjuta glädje i hjärtat.
Vad exakt är nu tvivelsmålet? Krishna föddes i slutet av dwaparayuga (kopparns
27