GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

stridstaktiken? Eller menar du att det är deras natur att kämpa på ett slagfält? Nej, deras
nuvarande skicklighet är ett bevis på värdet av övning, abhyasa.
” Likadant, öva ständigt att avlägsna sinnet från sinnena; då kommer det att utveckla
färdigheter som kommer att befria dig från träldom. Låt Mig säga dig, att de som med sitt
sista andetag uttalar det heliga pranava kommer förvisso att nå Herren.” Krishna sade detta
med eftertryck.
Arjuna dristade sig till att ställa en annan fråga. ”Herre!” Det är bra att de som uttalar
pranava med sitt sista andetag når Herren. Men vad händer med dem som inte gör det? Deras
antal är säkert mycket större. Har de ingen möjlighet att befrias. Kommer bara några att äras
med platser vid den Allsmäktiges hov? Har de fattiga och olyckliga inget husrum alls? Säg
mig vart de kommer, var de kommer att släppas in.”
”Arjuna! Akta dig, du begår ett stort fel. Herren skiljer inte mellan de svaga och de starka
eller de höga och de låga. En sådan attityd kommer aldrig att förvanska Hans syn. Alla är
berättigade till Hans nåd; alla äger rätten att träda in i Hans hovsal. Dess dörrar är alltid
öppna. Det finns inga vakter där för att hindra någons inträde. Ingen hindras; ingen bjuds in.
Alla är välkomna att träda in. Vad kan man göra om någon inte kommer till dörren? De som
vill ha värme måste gå tillräcklig nära härden och sätta sig där. De som står på avstånd kan
bara se ljuset som kommer från denna härd . Vad skulle du säga om den som, stående på
avstånd, förklarar att elden inte har någon värme? Han är helt säkert inte vid sina sinnens
fulla bruk
”Alla som längtar efter Guds närvaro, alla som önskar komma till Herrens hov och som i
sitt sinne ständigt anstränger sig för att denna önskan ska uppfyllas, alla har tillträde och
husrum där. Det är inte alla som kan uttala pranava i det sista ögonblicket; det är
anledningen till att ständig hågkomst av Herren sägs ha kraften att få Herren att ta ansvar för
din välgång, din lycka här och i livet efter detta (yogakshema). Naturligtvis måste även detta
övas länge. Andliga övningar (sadhana) åstadkommer allting, ständiga, energiska övningar.”
KAPITEL XVII
”Den som inte sysselsätter sig med några andra tankar än sådana som rör Mig, vem som
än alltid minns Mig, kommer säkerligen att befria sin döende andedräkt genom huvudets
centrum; han kommer att nå Mig. Jag är honom lika nära som han är Mig nära. Min käre
Arjuna! Hur skulle Jag kunna glömma honom, som aldrig glömmer Mig? Du ska veta att
glömma är en mänsklig svaghet, inte något utmärkande för Gud! Det finns inget behov av
yoga eller botövningar (thapas), eller ens kunskap (jnana), antingen du ger upp allt detta
eftersom du är alltför svag; eller om du, trots att du har kraften, känner att du inte vill kämpa
för att behärska dessa discipliner, spelar ingen roll. Jag begär inte yoga eller botövningar; det
enda Jag begär är att ditt sinne är fäst på Mig. Offra ditt sinne åt Mig, helga det åt Mig, det är
allt Jag begär.
”Om en sökare inte ens kan åstadkomma denna handling av hängivenhet för Herren,
undrar Jag vad hans andliga övningar kan åstadkomma! Om du hävdar att du inte har någon
sinnestyrka, frågar Jag varifrån du får styrka att ägna dig åt, som du nu gör, tomma ideal, de
fåfänga fantasierna om familj, förmögenhet och berömmelse. Kan du inte rikta denna styrka
68