GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

av hela detta värdelösa ego? Herren är alltings Orsak, inte du. Det finns en Högre Makt som
håller allting i gång. Vet detta och böj din vilja under den.”
”Bishma, Drona och de övriga har kommit som verkliga soldater och krigare för att ge sig
in i striden. De gråter inte som du. Betänk det. De kommer aldrig att sörja eller dra sig
tillbaka. Arjuna! Kom ihåg att det här är din prövostund! Låt Mig säga dig en sak till. Det har
aldrig funnits en tid när jag inte existerat. Varför? Det har heller aldrig funnits en tid när du
och alla dessa kungar och prinsar inte existerat. Thath är världssjälen (paramatma), thwam är
den individuella själen (jivatama); och båda var desamma, är desamma och kommer att vara
så för evigt. Innan lerkärlet formades, i lerkärlet och när lerkärlet slagits sönder, var det, är det
och kommer det att vara lera.”
Arjuna uppeggades till medvetenhet och uppmärksamhet genom allt detta. Han sade, ”Må
vara att Du är Gud, må vara att Du är oförstörbar. Jag gråter inte för Din skull, utan för sådana
som vi: kommit igår, här idag, borta i morgon. Vad händer med oss? Jag är tacksam om Du
upplyser mig!”
En sak måste poängteras här. Thath, det är Gudomen, som är evig ( nithyam); alla
accepterar det. Men thwam, individen, är också Gudomen ( asi)! Även den är evig, fastän det
inte kan fattas så lätt eller så fort. Därför belyser Krishna detta och säger, ”Arjuna ! Du är
också evig som det Absoluta. Bortsett från begränsningarna är individen det Universella.
Innan smycket framträdde fanns det bara guld ; så länge smycket existerar är det bara guld;
och sedan smyckets namn-form har försvunnit finns guldet kvar. Atman består på samma sätt,
med eller utan kropp.
”Fastän atman är förenad med kroppen är den opåverkad av gunorna och plikterna
(dharmana), det vill säga den har inga egenskaper eller kännetecken. Du är opåverkad av de
förändringar kroppen genomgår när du växer från det lilla barnet till pojken, från pojken till
ynglingen, från ynglingen till den medelålders mannen och från denne till den gamle mannen.
Du består, trots allt detta. Det är på samma sätt när kroppen dör; atman består. Därför
kommer inte hjälten att sörja över den förändring som kallas döden.” Krishna sade detta med
sådant eftertryck att vagnen skakade!
KAPITEL IV
Arjuna ansattes fortfarande av tvivel. ”O, Herre”, började han. ”Du sade att de kroppsliga
förändringarna liknar stadierna vakenhet, dröm och sömn. Men vi har inte glömt våra
erfarenheter när vi vaknar från djup sömn. Erfarenheterna från tidigare liv utplånas i minnet
genom den händelse vi kallar död.” Krishna svarade att det inte var möjligt att återkalla alla
erfarenheter i minnet, men att det var möjligt att återkalla några. För atman bestod, fastän
’fordonet’ förändrades.
Arjuna tog då upp en annan viktig sak; en sak som bereder många, förutom Arjuna,
svårigheter. Det är därför Krishna säger: ”Den vise mannen (dheeran) vilseleds inte av detta”
(Dheerasthathra na muhyathi). Han säger inte att Arjuna inte ska låta sig vilseledas av detta.
Han avser att undervisa alla vankelmodiga sinnen. Krishna undanröjer varje tvivel så fort det
uppstår. Han sade: ”Arjuna! När man passerar genom de tre stadierna lyckas intellektet på
något sätt behålla greppet om några saker. Men det förintas också när döden hemsöker
kroppen. I ett slag är allt glömt. Minnet är en funktion av intellektet, inte av atman.
13