GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

dess fred och välstånd.
Krishna syftade på sådana verkliga visa (janier) när Han sade att världen kommer att stråla
av härlighet genom de visa. En människa utan kunskap är som ett hem utan ljus.
KAPITEL XIV
”Det finns inte något som kan jämföras med kunskap” (”Nahi jnanena sadrsam”). Och vad
är kunskap (jnana)? Det som gör det möjligt för er att ta er över detta förändringens hav, detta
sam-saara. Den är naturligtvis av två slag: den första är saklig (objective) kunskap
(vishayajnana) och den andra fullständig (integral) kunskap eller a-bhedajnana.
Det första slaget är kunskap om världen; den andra är kunskap om brahmans och den
individuella atmans identitet, vilken kallas a-bheda eller odifferentierad eller fullständig
kunskap. Denna kunskap är inte en funktion av intellektet (buddhi); den är en del av något
bortom det; något som är vittne också till intellektets aktiviteter. Den gör slut på illusionen
om denna konstanta föränderlighet, felaktigt uppfattad att vara en verklighet; den avlägsnar
fruktan från människans hjärta; den uppenbarar för henne brahman, vilken hon och allt detta
är. Därför kallas den den rätta kunskapen (samyak jnana), den närmaste kunskapen (sameepa
jnana).
Det finns två vägar på vilka människan kan närma sig denna fullständiga kunskap
(a-bheda jnana); den inre och den yttre. Den yttre sadhanan (andliga övningen) är ”nishkama
karma,” att engagera sig handling utan intresse för resultatet av dessa handlingar eftersom de
tillägnats Gud. Den inre sadhanan är dhyana (meditation) och samadhi (ett tillstånd av
fullständig jämvikt). I vedantisk terminologi kallas detta nididhyasana. Lyssna och meditera
över vad du har lyssnat till – dessa två steg är grunden för denna inre koncentration
(nididhyasana). Utan dessa är det omöjligt att uppnå meditationsstadiet.
Detta är betydelsen av vad som kallas sinneskontroll, atma-samyama, att vara oberoende
av den yttre, sinnliga världen, att dra tillbaka sinnet från den yttre världen. Detta är allt livs
mål; att lära känna paramatman och uppnå befrielse. Det kan inte finnas något andra syfte för
människan. Hon har fått livet, inte för att bygga hus, skaffa sig egendomar, samla rikedomar,
föröka sin avkomma, förtjäna titlar eller nå upp till det sociala livets högre rangordningar.
Hennes storhet är inte beroende av sådant. Den viktigaste framgången i livet ligger i att vinna
varaktig sällhet; bestående räddning från sorg och oro.
”Srinvanthu viswe amruthasya puthraah!” lyder ropet. ”Lyssna , o ni odödlighetens barn i
hela världen!,” det är inbjudningen. Odödlighetens arv måste igenkännas och upplevas; det
måste vinnas tillbaka. Namnets och formens bojor måste avlägsnas; de är bojor gjorda av
drömstoff. De är föränderliga och tillfälliga. De är inte individens äkta naturliga kännetecken.
Verklig visdom består i att inse att människan är ren sällhet, en sällhet som varar från det
förgångna till nuet och in i framtiden. Räddning undan sorgen för en kort tidsperiod och
55