GEETHA VAHINI, Flödet från Gitan. Av Sathya Sai Baba. 109 sidor ...

om dess natur. Arjunas atma dödar inte; Bhishmas eller Dronas atma dör inte, Krishnas atma
tvingar inte! Detta är bara faser av tvådelningen orsak-konsekvens. Atman kan inte var orsak
till eller konsekvensen av någon handling; den är oföränderlig (nir-vikara).
”Det finns sex slags förändringar (shad-vikara): Tillblivelse, varande, växande,
omvandling, tillbakagång, utplåning. Tillblivelse är när det ’var inte’ och senare ’är’. När det
’är’ och blir ’är inte’ kallas det död. Födelsen händer organiska varelser, inte oorganiska ting.
Men atman har inga organ, den är utan organ (nir-avayava). Atman föds inte och hur kan den
då dö? Vem dödar den? Den är ofödd, evig.
”Precis som en person kastar bort de gamla kläderna och tar på sig nya, kastar den som bor
i kroppen (dehin) av sig en kropp och tar på sig en annan. Om du förstår atmans verkliga
natur, då skulle du inte låta dig överväldigas av sorg. Alla de vapen du använder kan bara
skada den fysiska kroppen; de kan inte skada den oföränderliga atman. Vet att detta är sant
och ge upp denna förtvivlan.
En krigares främsta plikt är att stå på dharmas sida och förinta adharma. Betänk din lycka!
På det här slagfältet har du värdiga fiender, Bishma och andra. I det förgångna kämpade
samme Bishma – framförallt för att utföra sin krigarplikt - med sin egen lärare, brahminen
som lärde honom konsten, den store Parasurama själv. Och nu är du, som en feg stackare,
rädd att ta till vapen mot sådana kämpar. Krigaren anser att hans plikt är uppfylld när han mot
alla odds upprätthåller dharmas grund. Detta är framgångens väg.
” ’Kshatham’ betyder ’dukham’ ’sorg’, och en krigare är den som befriar varelser från sorg.
Mycket sällan får en man en chans som denna att utkämpa ett krig för dharmas skull mot
Adharmas styrkor. Du har välsignats som krigare att delta i detta rättfärdiga krig
(dharmayuddha). Föreställ dig bara hur meriterande det kommer att vara för dig att göra
världen denna tjänst som du står i begrepp att göra nu. Krig som förs för att etablera fred och
välstånd (santhi och soukhya) på jorden kallas dharmayuddha och det här är just en sådan
kamp, där rätten måste segra.
”Kauravabröderna har inte avhållit sig från någon synd, orätt eller last. De har förolämpat
de äldre, svikit de dygdiga, vanärat de kyska och sårat de godas självrespekt. Deras
missgärningar är oräkneliga. Nu har hämndens ögonblick kommit. De ska få svara för alla
sina brott. Om du just i den här stunden uppför dig som en pultron bringar du vanära över
dina föräldrar, dina bröder, ja, faktiskt över hela krigarkasten.
Du inbillar dig att det är en synd att engagera sig i krig. Det är ett stort misstag. Det
syndiga ligger däremot i att undvika möjligheten att förinta de onda, i att förlänga lidandet för
de rättfärdiga. Ge upp din dharma nu…och du löper risk att falla i fördärvet. Håll fast vid den
och du är fri från synd. Ha ett ståndaktigt sinne; ge inte efter varken för den ena eller den
andra av alla motsatserna i världen.” Från den 31:a versen i detta kapitel har Krishna talat om
denna ens egen dharma (swadharmanishta), i åtta verser.
Man bör engagera sig i handlingar med ett sinne som är orubbligt under alla
levnadsomständigheter, goda eller dåliga. Det är vad Krishna förordade i den 37:e versen.
Den 39:e är en övergångsvers för sedan Han sagt ”Jag har beskrivit för dig saamkhya
argumenten” (”Esha thebhihithaa saamkhya”) säger Krishna att Han vill fortsätta att lära
honom yogabuddhi eller buddhiyoga och ber honom att lyssna noggrant.
16