Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

184 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens uppdelning av sjukdomsbegreppet i tre olika dimensioner: ”illness”, som är de subjektivt upplevda symtomen, ”disease”, vilket innebär den medicinska diagnosen, samt ”sickness”, den sociala roll en person som har någon form av ohälsa tar eller ges i ett samhälle (2). Till skillnad från korttidsfrånvaron, där den enskilde arbetstagaren själv avgör sin frånvaro utan krav på läkarintyg, bör långtidssjukskrivning i större utsträckning betraktas som ”ofrivillig” (27) och kan därför också anses ha ett starkare samband med sjukdom, både i termer av illness och disease (28). Att kvinnor på många punkter har en sämre hälsa och upplever en relativt män negativ utveckling visar exempelvis Utredningen om Analys av Hälsa och Arbetes (AHA) analyser av Undersökning om Levnadsförhållanden (ULF) 1980–2000 (29). Denna sämre upplevda hälsa kan tyckas vara en självklar förklaring till kvinnors högre och ökande sjukfrånvaro över tid. Det är dock inte tillräckligt att enbart konstatera att kvinnor har sämre hälsa. I stället bör man undersöka skillnader i ohälsa mellan män och kvinnor liksom sambandet mellan ohälsa och sjukfrånvaro. Ohälsa är som nämnts varken ett nödvändigt eller tillräckligt skäl för sjukfrånvaro. Vid en given hälsonivå kan det dessutom fortfarande finnas könsskillnader i sjukskrivning – samma diagnos kan beroende på yrke och arbetsplatsens sjukflexibilitet (närvarokrav och anpassningsmöjligheter i arbetet) ge mycket olika konsekvenser (26). Som Alexanderson påpekar (2) behöver en persons nedsatta prestationsförmåga inte nödvändigtvis manifestera sig som sjukfrånvaro, utan kan innebära att man drar ner på hemarbetet – möjligheten att göra detta kan med tanke på den ojämlika uppdelningen av det obetalda arbetet tänkas skilja sig mellan könen. Även det egna beteendet vid sjukdom (illness behaviour) samt försäkringskassans och sjukvårdens bemötande är av betydelse. En rad faktorer är alltså länkar i sambandet mellan ohälsa och sjukfrånvaro. Att kvinnor har högre sjuklighet (detta stämmer inte för alla länder eller i alla studier (30, 31)), och män en högre dödlighet brukar ofta ses som en paradox, och att inkludera sjukfrånvaro i ekvationen medför ytterligare en komplikation, då ju sjukfrånvaro inte är ett rent hälsomått. Om vi undersöker vilka dödsorsaker som står för den manliga överdödligheten samt vilka diagnosgrupper som dominerar bland sjukskrivningsfallen kan vi få en större förståelse. I åldrarna 15–44 år, där män har en cirka 2 gånger högre risk att dö, dominerar självmord, olyckor (i synnerhet trafikolyckor) samt alkoholrelaterade dödsorsaker (32). Efter 45 års ålder kommer hjärtkärlsjukdomar in som den viktigaste dödsorsaken bland män och bidrar mest till mäns lägre medellivslängd. De sjukdomar som leder till långa sjukskrivningar behöver dock inte vara de med den högsta dödligheten. För både män och kvinnor kan vi se att de dominerande diagnoserna är rörelseorganens sjukdomar samt psykiska sjukdomar. En skillnad mellan könen är att det är något vanligare bland männen med psykoser eller psykosliknande sjukdomar (mer allvarliga tillstånd med förmodligen starkare samband med självmord) och bland kvinnorna något vanligare med neuroser och stressrelaterade sjukdomar (33). Samtidigt står skador och cirkulationsorganens sjukdomar för en liten del av de totala sjukfallen. Dessa diagnoser är dock vanligare bland män liksom de är vad gäller dödlighet. Litteraturöversikten varför är kvinnor mer sjukskrivna än män? – en kunskapsöversikt 185 Sociologisk och organisationspsykologisk forskning har främst behandlat korttidsfrånvaro, som på ett annat sätt än långtidsfrånvaro kan analyseras som en intentionell handling. En forskningsinriktning talar till exempel om en arbetsplats ”frånvarokultur”, och aspekter som arbetstillfredsställelse ses som centrala för valet att frånvara (27). Bland sociologer och ekonomer har man uppmärksammat olika ”push”- och ”pull”-faktorer beroende på försäkringssystemet och arbetsmarknaden. Medan ekonomer fokuserat på försäkringssystemets utformning och ekonomiska incitament för sjukskrivning/förtidspension (pull-faktorer) har sociologer främst undersökt utstötningsmekanismer (push-faktorer) i arbetssituationen som leder till sjukfrånvaro, liksom arbetsmarknadsfaktorer som innebär att personer med hälsoproblem inte längre får plats i det moderna arbetslivet (34). Korttidsfrånvaron är ett större problem för arbetsgivaren då den innebär svårigheter att planera det dagliga arbetet. Långtidssjukskrivning är dock av större vikt för individen samt i ett folkhälsoperspektiv (7). I denna översikt ingår i första hand studier med långtidssjukskrivning som utfall. De flesta studier har inte könsskillnader som fokus. De analyserar män och kvinnor separat vilket innebär att vi kan jämföra förklaringsfaktorer mellan könen. Att rutinmässigt separera män och kvinnor kan dock lätt innebära att eventuella skillnader enbart konstateras utan att analyseras
186 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens närmare (35). För att kunna svara på frågan vad som har störst betydelse för könsskillnaderna måste könen även analyseras gemensamt. Få studier täcker en längre tidsperiod och kan därför inte heller svara på vad de ökade könsskillnaderna beror på. Inga studier som undersökt sjukdomsbeteende i samband med sjukskrivning har kunnat identifieras, men en norsk studie visade att könsskillnaden i några specificerade problem (ryggvärk och psykiska problem) i ett befolkningsurval var större än könsskillnaderna i sjukskrivning för dessa diagnoser (36). Detta stöder inte hypotesen att kvinnor skulle vara mer benägna att sjukskriva sig vid samma symtom. Lidwall och Skogman Thoursie har analyserat antalet pågående långvariga sjukskrivningar (≥ 60 dagar) vid varje månadsskifte under perioden december 1992 till oktober 1999 (11). De har prövat betydelsen av förändringar i arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande samt åldersfördelningen i befolkningen 16–64 år. Hänsyn tas också till den stora mängd regelförändringar som genomförts under 1990-talet. Män och kvinnor har analyserats var för sig. Modellen kan förklara hela förändringen för männen och så gott som hela förändringen för kvinnorna. En könsskillnad var att för männen men ej för kvinnorna samvarierar arbetslöshet positivt med de långvariga sjukskrivningarna. Det vill säga att under lågkonjunktur kan långtidssjukskrivning fungera som en arbetsmarknadspolitisk ventil. Under denna period gällde detta enbart män. Till helt dominerande del är det ökningen av andelen äldre i arbetskraften som skulle kunna förklara uppgången. Effekten av ålder var särskilt stark för kvinnor. Författarna menar att de stora effekterna av den åldrande befolkningen också kan hänföras till andra faktorer, som inträffade samtidigt och som särskilt kraftigt kan ha påverkat den äldre arbetskraften (och kanske än mer äldre kvinnor) – exempelvis förändrade arbetsmiljövillkor. Detta är dock bara en hypotes då dessa faktorer inte är inkluderade i analysen. Det kan också vara så att sjukskrivning oftare används som en permanent väg ut från arbetskraften för äldre kvinnor som inte kan omplaceras. Biologiska skillnader De biologiska skillnader som finns mellan könen borde inte i sig innebära att kvinnor skulle vara mer drabbade av sjukdom. Ett undantag är att kvinnors reproduktiva organ är mer komplicerade, vilket innebär att risken för sjukdom i dem är större (2). Om däremot arbetslivet är format för att passa varför är kvinnor mer sjukskrivna än män? – en kunskapsöversikt 187 mäns fysionomi, kan detta innebära större risk för skador och sjukdom hos kvinnor (37). Detta kan vara en bidragande orsak till kvinnors höga sjukskrivningstal i mansdominerade yrken. I sådana fall är det snarare sociala än biologiska faktorer som påverkar sjukdomsförekomsten. Ett flertal studier har dock visat på betydelsen av graviditetsrelaterad sjukskrivning, en aspekt som kan ha relativt stor betydelse för de totala skillnaderna mellan män och kvinnor. En studie från mitten av 1980-talet visade att 5 procent gravida kvinnor stod för 20 procent av all sjukskrivning över 7 dagar i åldersgruppen 16–44 år (38). De var också sjukskrivna betydligt längre än andra kvinnor – 45 dagar i jämförelse med 10 dagar i genomsnitt. En stor del av gravidas sjukskrivning berodde på ryggbesvär (40 %) och enbart 7 procent av sjukskrivningarna var orelaterade till graviditeten. När gravida kvinnor uteslöts minskade könsgapet i sjukskrivning med hela 50 procent, men kvinnors sjukskrivning var fortfarande 25 procent högre än männens i denna åldersgrupp (39). En registerstudie av gravidas sjukskrivning under perioden 1978–1997 (40, 41), visar att deras sjukskrivningsmönster har följt den generella trenden, med en kraftig ökning mellan 1978 och 1986, och en minskning fram till 1997, då den var tillbaka på nivån för 1978. 5 I en uppföljande enkätstudie ville författarna undersöka hur nyförlösta kvinnor använt olika bidragssystem liksom deras attityder till sjukskrivning under graviditet (68). Resultaten visar att gravida kvinnor inte vill utnyttja föräldrapenningdagar vid graviditetsrelaterade besvär, samt att användande av sjukskrivning under graviditet av många sågs som en allmän rättighet vilken legitimt kan utnyttjas av en rad skäl som inte direkt var relaterat till sjukdom, exempelvis trötthet samt behov av vila. En senare RFV-studie visar att av de kvinnor som fött barn under första halvåret 2002 hade 74 procent antingen föräldrapenning, havandeskapspenning eller sjukpenning någon period under de sista tre månaderna före barnets födelse (42). Studien bekräftar att många kvinnor undviker att ta ut föräldrapenning före födseln och anser att föräldrapenningdagarna i första hand är till för att tillbringa tid med barnet. 39 procent hade sjukpenning över 14 dagar under perioden och 44 procent hade tagit ut föräldrapenning. Sjukpenning blir något vanligare med stigande ålder. I denna 5 Observera att det inte framkommer om hänsyn tagits till införandet av sjuklöneperioden 1992.
Page 1 and 2:
År 2003 var de sammanlagda statlig
Page 3 and 4:
©Statens folkhälsoinstitut R 2004
Page 5 and 6:
Kapitel 11. Kan företagshälsovår
Page 7 and 8:
10 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
1. BAKGRUND OCH SYFTE Christer Hogs
Page 15:
Page 18 and 19:
2. SJUKSKRIVNINGEN I SVERIGE - INLE
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Summa sjukpenning mkr 72 den höga
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
3. DELTIDSSJUKSKRIVNING - INDIVID,
Page 48 and 49:
Page 50 and 51: 90 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 56 and 57: 102 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 67 and 68: 4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO
Page 81: 150 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 84 and 85: 5. SAMBAND MELLAN SJUKSKRIVNING OCH
Page 96 and 97: 6. VARFÖR ÄR KVINNOR MER SJUKSKRI
Page 110: 204 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 113 and 114: 7. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 127 and 128: 8. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 139 and 140: 9. STRESSMEKANISMER OCH SJUKSKRIVNI
Page 151 and 152:
10. DÖDLIGHET BLAND SJUKSKRIVNA OC
Page 153 and 154:
282 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
11. KAN FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN LÖS
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
12. VARFÖR ÄR SJUKFRÅNVARON SÅ
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195:
show all

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?