Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

244 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens funktion i den alltmer högspecialiserade sjukvården (downskilling). Sjuksköterskorna tycks däremot ha stärkt sin professionella ställning, även om de fortsättningsvis kämpar med sin svåravgränsade mellanposition. Ökande ohälsa och försämrade skyddsmekanismer I trendstudien framkom att vårdpersonalens hälsa i stort utvecklades negativt på sjukhuset mellan 1994 och 2001. Försämringen rörde självskattad psykisk hälsa med tydliga trender i ökande oro, håglöshet/trötthet, rastlöshet och koncentrationssvårigheter. Det fanns även en signifikant ökande trend i långtidssjukfrånvaro. Däremot hade så gott som alla kliniker oförändrad korttidssjukfrånvaro sett över tidsperioden (se tabell 2). I fysiologistudien fann vi minskad skillnad mellan morgon- och eftermiddagskoncentration av kortisol i blodet det närmaste året efter det att nedskärningarna genomförts. Detta uttryck för utplanad kortisolkurva kan tolkas som att regleringen av kortisolnivåer blivit något stelare. En stelare reglering kan i sin tur vara ett tecken på begynnande fysiologisk utmattning. Andra tecken på fysiologisk obalans var försämrade skyddsmekanismer i form av sänkt halt av skyddande kolesterol, IgG och östradiol i blodet. Vår tolkning är att kombinationen av en rad anpassningskrävande omställningar med påföljande ökande krav på att arbeta hårt och bristande tid att planera arbetet (tabell 2) minskar möjligheterna till återhämtning. Den successiva försämringen av de tre hälsomåtten – fysiologisk obalans, skattad psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning – uttrycker ett klassiskt stressmönster, där en fortgående energimobiliserande process alltmer tycks ha tärt på den kvarvarande ”bantade” personalgruppens energireserver. Från stressforskning vet vi att längre perioder utan tillräckligt utrymme för mental återhämtning och fysiologisk reparation kan leda till rubbningar i de inre psykofysiologiska systemen, som på sikt kan leda till sjukdom och långtidssjukfrånvaro. (Se vidare kapitel 9 om stressmekanismer.) År 1996 var 3 procent av sjukhusets anställda långtidssjukskrivna och fem år senare var siffran den dubbla: 6 procent. Det är ett mönster som överensstämmer med landstingsarbetsplatser i övriga landet, arbetsplatser som tillsammans med kommunerna visat sig vara överrepresenterade vad gäller sjukskrivning. En annan intressant jämförelse är att över 60 procent av långtidssjukskrivna kvinnor år 2001 fanns inom offentlig sektor. För män var denna siffra endast 23 procent (22). Enligt denna studie fanns det inte något direkt samband mellan vare sig förlusten av undersköterskor och yngre personal, den växande sjukfrånvaron eller den försämrade självskattade hälsan bland personalen. Däremot framkom att den minskande andelen undersköterskor och ökande arbetsbelastning samvarierade, vilket visar att förlusten av undersköterskor har ett indirekt samband med (o)hälsa. Av de 24 undersökte klinikerna på sjukhuset fanns inte någon som gått igenom 1990-talet med positiv hälsoutveckling. Däremot uppvisade fyra klinker över de studerade åren en oföränderlig (stabil) hälsosituation för samtliga ingående hälsomått. För att förstå hur personalen på dessa kliniker lyckats bibehålla sin hälsa under det turbulenta 1990-talet utforskar vi därför möjliga hälsofrämjande nyckelfaktorer i fortsatta studier. Arbetsmiljö- och hälsotrender hänger ihop Det visade sig att personalens upplevelse av att arbeta hårdare hade starkast samband med deras skattning av sämre psykisk hälsa, medan minskande tid att planera arbetet var den enskilda faktor som hade mest betydelse för sjukhusets successivt ökande långtidssjukskrivningar (se tabell 3). Tabell 3. Samband mellan tidstrender i arbetsvillkor och tidstrender i hälsa 1994–2001. Betakoefficienter Psykisk Långtids- Korttidsohälsa sjukfrånvaro sjukfrånvaro Arbetar hårt .58*** – – Motstridiga krav .49 * – – Tid att planera – .47 * – .56** – God sammanhållning – – – Arbetskamrater ställer upp – – – .42* Trivsel arbetskamrater – – – .44* Arbetskamrater har förståelse – – – .45* p < 0.001 ***; p < 0.01 **; p < 0.05 *; ej signifikant – rapport från ett sjukhus 245
246 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens I figur 1 har vi satt in värden för varje mättillfälle för alla kliniker tillsammans (det vill säga de värden trenderna beräknas på). Det innebär att de kliniker som har starkast trend i brist på planering är samma kliniker som har starkast trend i långtidssjukfrånvaro. 180 170 160 150 140 130 120 110 100 90 80 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Figur 1. Arbetsmiljö- och ohälsotrender 1994–2001. År Bristande planeringstid Arbetar hårt Motstridiga krav Psykisk ohälsa Långtidssjukfrånvaro Av figuren framgår att bristen på tid att planera arbetet ökar kraftigt fram till 1997. De högsta noteringarna för att arbeta hårt, för motstridiga krav, liksom störst självskattad psykisk ohälsa kunde noteras 1999, två år senare. Långtidssjukfrånvaron började öka 1996 med en kurva som är brantast mellan 2000 och 2001: en period då skattningen av den psykiska ohälsan hos dem som är kvar på arbetet planats ut. Även om det inte är möjligt att dra säkra slutsatser om orsakssamband mellan ökade arbetskrav och försämrad hälsoutveckling mellan 1994 och 2001 kan det stegvisa förloppet tolkas som att de förändrade arbetsvillkoren haft stor betydelse för ökad ohälsa. Våra resultat tyder med andra ord på att långvariga stressreaktioner och lägre välbefinnande är signaler som föregår långtidssjukfrånvaro. Sådana tidiga signaler är därför viktiga att beakta på både individ- och organisationsnivå. Det är också viktigt att än en gång notera att redan i upplägget av denna trendstudie låg en fördröjd effekt mellan rapporterad arbetsmiljö och registrerad långtidssjukfrånvaro. Bristande tid för planering och avsaknad av förberedelser ger signaler om att arbetet måste ske under tidspress. Tidspress får därmed en central betydelse för stress och (o)hälsa, då den har att göra med brist på kontroll över såväl kvantitativa som kvalitativa krav. I intervjuerna av sjuksköterskor, undersköterskor och läkarsekreterare på sjukhuset bekräftades att arbetsuppgifterna var desamma eller snarast utvidgade trots att den personal som skulle utföra arbetet minskat. Vidare visade intervjuerna att speciellt hantering av patientflödet utgjorde en källa till stress på kliniker som inte hade planlagd mottagningstid. Avsaknaden av tid för planering – som låg kvar på en förhöjd nivå till 2001 – pekar på att organisationen inte lyckades anpassa vårduppdraget till en krympande bemanning. Konsekvenserna av detta kan illustreras med två kliniker som inte följde sjukhusets generella mönster med minskande tid för personalen att planera arbetet. Vid närmare granskning visade det sig att just dessa kliniker kunde identifieras som arbetsplatser med långtgående specialiserad verksamhet. En sådan specialisering innebär krav på noggrann förberedelse inför varje patient. I verksamheten torde minskningen av bemanning medföra att arbetsomfånget blir detsamma, men att färre patienter får tillgång till vården. Nödvändigheten av att planera arbetet i förväg kan i detta fall ha skyddat personalen från stressreaktioner och långtidssjukfrånvaro. Således tycks tillgång till tid att planera sitt arbete vara A och O. Det är därför viktigt att chefer och medarbetare som verkar på arbetsplatser med inslag av akut verksamhet diskuterar möjliga åtgärder för att öka människors behov av planering, förutsägbarhet och kontroll. Kort- och långtidssjukskrivning är skilda företeelser rapport från ett sjukhus 247 Ökande arbetsbelastning och därmed sammanhängande ohälsa förefaller inte ligga bakom korttidssjukfrånvaro. I stället visade sig brist på socialt stöd ha samband med ökad korttidssjukfrånvaro. Detta kan ha flera förklaringar. Upplevelsen av minskande stöd från både arbetskamrater och chefer torde höra samman med att personal både avskedats och omplacerats plus att olika enheter ömsom knoppats av och slagits samman. Det har i sin tur inneburit att fungerande arbetsgrupper har splittrats i samband
Page 1 and 2:
År 2003 var de sammanlagda statlig
Page 3 and 4:
©Statens folkhälsoinstitut R 2004
Page 5 and 6:
Kapitel 11. Kan företagshälsovår
Page 7 and 8:
10 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
1. BAKGRUND OCH SYFTE Christer Hogs
Page 15:
Page 18 and 19:
2. SJUKSKRIVNINGEN I SVERIGE - INLE
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Summa sjukpenning mkr 72 den höga
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
3. DELTIDSSJUKSKRIVNING - INDIVID,
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
102 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 67 and 68:
4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81: 150 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 84 and 85: 5. SAMBAND MELLAN SJUKSKRIVNING OCH
Page 86 and 87: 158 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 96 and 97: 6. VARFÖR ÄR KVINNOR MER SJUKSKRI
Page 113 and 114: 7. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 127 and 128: 8. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 139 and 140: 9. STRESSMEKANISMER OCH SJUKSKRIVNI
Page 151 and 152: 10. DÖDLIGHET BLAND SJUKSKRIVNA OC
Page 165 and 166: 11. KAN FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN LÖS
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
12. VARFÖR ÄR SJUKFRÅNVARON SÅ
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195:
show all

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?