Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

68 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
förtidspension, i genomsnitt efter att ha haft sjukpenning som försörjningskälla
under två års tid. Cirka en fjärdedel av dessa försörjer sig på sjukpenning
under tre år eller mera innan övergången till förtidspension äger
rum. Cirka 13 procent har efter en tid med sjukpenning blandade försörjningskällor
(inget enskilt inkomstslag utgör minst 50 procent av icke
förvärvsinkomst) och 12 procent går direkt från sjukpenning till allmän
ålderspension. Av underlaget framgår också att merparten av dem som går
från sjukpenning till blandade inkomstkällor, liksom av de som går från sjukpenning
till arbetslöshetsersättning, erhåller förtidspension efter ytterligare i
genomsnitt 1–2 år.
I samma studie visar det sig att de flesta av de individer som huvudsakligen
försörjer sig på arbetslöshetsersättning under första året efter utträdet
sedan går vidare till allmän ålderspension (48 %), 20 procent går till
förtidspension och 14 procent till sjukpenning. Av de senare fortsätter
sedan merparten till förtidspension.
Tabell 7. Huvudsaklig inkomstkälla efter en period med sjukpenning eller arbetslöshetsersättning
som första försörjningskälla efter utträde ur arbetslivet. Antalet år med sjukpenning respektive
arbetslöshetsersättning före övergången. Procent och genomsnittligt antal år
Antalet år med första huvudsakliga inkomstkällan
Utträdesväg 1 2 3 4 5+ Medelvärde
Sjukpenning
allmän ålderspension 12,0 62,2 22,4 10,9 3,9 0,6 1,59
avtalspension 7,1 97,3 2,7 0,0 0,0 0,0 1,02
förtidspension 61,0 30,5 44,7 18,9 4,1 1,8 2,03
arbetslöshetsersättning 5,1 94,0 3,0 2,3 0,0 0,8 1,50
ingen dominerande 12,8 42,2 39,8 11,5 5,1 1,5 1,84
övriga 2,0 – – – – – –
N = 2 601
Arbetslöshetsersättning
allmän ålderspension 47,6 27,9 39,7 18,5 7,1 6,8 2,26
avtalspension 3,5 10,7 85,7 3,6 0,0 0,0 1,93
förtidsspension 20,3 8,0 57,1 31,3 3,1 0,6 2,31
sjukpenning 14,2 45,6 44,7 7,9 1,8 0,0 1,66
ingen dominerande 12,6 30,7 54,5 8,9 4,0 2,0 1,92
övriga 1,9 – – – – – –
N = 804
sjukskrivningen i sverige – inledande översikt 69
Sammanfattningsvis är det en dominerande utträdesväg för dem som
börjar med sjukpenning eller arbetslöshetsersättning att sedan gå vidare till
förtidspension före 65 års ålder, antingen direkt eller via perioder med
omväxlande sjukpenning och arbetslöshetsersättning (och eventuellt andra
inkomstkällor). För individer som följer denna utträdesväg var det genomsnittliga
antalet år mellan utträdet och övergången till förtidspension 2,8 år
för dem som lämnade arbetslivet i åldrarna 50–55 år, 2,4 år i åldrarna
55–60 år och 1,6 år för dem som lämnade i åldern 60–64 år (Palme och
Svensson, 2004).
Regionala skillnader och branschskillnader
Stora regionala skillnader och stora skillnader mellan olika branscher i
sjukskrivning och sjukersättning för förtidspensionering har funnits länge i
Sverige. Det är lätt att konstatera att de finns men svårare att veta varför de
finns. Forskningen inom detta område med svenska data har inte kommit
igång förrän på senare år. Den statliga utredningen Handlingsplan för ökad
hälsa i arbetslivet (SOU 2002:5) tog fram ett dataunderlag och från och
med år 2003 har Riksförsäkringverket börjat producera kommunbaserade
uppgifter. Statistik per sektor (privat, kommun, landsting, staten, andra)
har funnits ett tag och sektor förekommer numera som förklaringsfaktor i
många undersökningar av sjukskrivning och ohälsa. Trots att det har
börjat komma mycket information som kartlägger skillnaderna vet vi lite
om vad som ligger bakom. Följande avsnitt sammanfattar kunskapsläget.
För det första har län med låga nivåer på sjukskrivning i allmänhet
också låga bestånd av förtidspensionärer (Holm, Holme, Mäkilä, Olsson
och Palmer, 2003). Data från 1980-talet (SOU 2002:5) och framåt visar att
Kronobergs län ligger bäst till sedan åtminstone ett par decennier. Men
andra näraliggande län – framför allt Jönköping, men också Halland och
Gotland – har också låga sjuktal och låga bestånd av förtidspensionärer.
Detta träder fram på ett annat sätt i undersökningar av de faktorer som
bestämmer fallängden. I Andrén (2001) och Palmer och Andrén (2004a)
framkommer det att där region spelar en signifikant roll (för det mesta är
region insignifikant som förklaringsfaktor) är det Kronobergs och Jönköpings
län respektive Småland och Gotland som sjukfallen är signifikant