Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
318 den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> – sanning och konsekvens<br />
cinskt försvarbar och under vilka förhållanden är den att se som ett ”överutnyttjande”<br />
eller rent av missbruk och så kallat fusk? Om den behandlande<br />
företagsläkaren ställer sig oförstående till förlängning av sjukintyget –<br />
vilka är då konsekvenserna för den berörda individen och för det anseende<br />
FHV åtnjuter i företaget eller i det omgivande samhället? Kan en – som<br />
saken kan uppfattas – överdrivet nitisk vakthundsroll leda till att FHVorganisationens<br />
kontrakt inte förnyas och att tjänsterna i stället upphandlas<br />
på annat håll eller på annat sätt?<br />
Exemplen kan göras många. Vi har valt att här åskådliggöra ett principiellt<br />
resonemang och utvecklar inte frågan om rollkonflikter vidare.<br />
Det är dock viktigt att konstatera att det inte finns några vetenskapligt<br />
grundade regler om hur saklig neutralitet och oberoende av kund- och<br />
brukarintressen ska kunna säkras. Det finns inte heller något domstolsutslag<br />
från prövning av fall enligt gällande arbetsrätt som skulle kunna ge<br />
vägledning om hur en ”oberoende expert” ska fördela sina lojaliteter i en<br />
situation där ett val måste träffas. Det kan vara av intresse att nämna att i<br />
den pågående offentliga diskussionen om arbetsmedicinens ställning i<br />
Frankrike, har hög juridisk expertis ifrågasatt om en ”oberoende” expertposition<br />
verkligen är arbetsrättsligt försvarbar för en i ett företag anställd<br />
läkare vid exempelvis en konflikt mellan företaget och anställda. Synpunkten<br />
har framförts att för all anställd personal gäller à priori företagets<br />
intressen och utsikterna för dess fortsatta existens som första rangens<br />
värden. Detta skulle sålunda gälla också en företagsläkare. I avsaknad av<br />
ledande rättsfall i vårt land i sådana spörsmål avgörs lojalitetskonflikter av<br />
individen själv på grundval av egna yrkesetiska värderingar. Yrkesetiska<br />
koder eller vägledande etiska principer antagna av yrkesföreningar eller<br />
motsvarande kan härvid ge visst stöd. För beskrivning av lojalitetskonflikt<br />
av detta slag se till exempel Grytten 2004 (17).<br />
Som en intressent och aktör i situationer innehållande potentiella eller<br />
manifesta rollkonflikter finns FHV:s befattningshavare som yrkesföreträdare.<br />
Det är erfarenhetsmässigt en moraliskt kännbar belastning att inte<br />
följa den egna yrkesmässigt grundade övertygelsen om vad som är riktigt<br />
och rimligt i beslut som kan gälla exempelvis intygande av giltiga medicinska<br />
skäl för arbetsfrånvaro. För FHV:s befattningshavare – innefattande<br />
läkare – verksamma i en marknadssituation kan besluten under sådana förhållanden<br />
upplevas som tunga. Avgörande kan då vara, utöver företagslä-<br />
kan företagshälsovården lösa sjukskrivningskrisen? 319<br />
karens kännedom om arbetsförhållandena för den individ saken gäller,<br />
även det psykologiska kontrakt som uppstått mellan FHV-läkaren och<br />
företaget, med kollektivet av anställda respektive med enskilda anställda.<br />
Transaktionerna och informationsutbytet mellan läkare-individ och<br />
läkare-organisation/företag i detta slag av situationer är ett i det närmaste<br />
helt obeforskat område.<br />
Hur FHV eller en företagsläkare förhåller sig i konkreta beslutssituationer<br />
som gäller förebyggandet av eller hanteringen av en ogynnsam<br />
utveckling av <strong>sjukfrånvaron</strong> bland ett företags anställda bestäms, utöver av<br />
egna yrkesetiska värderingar, av det på företaget rådande etiska värdeklimatet.<br />
Man kan exempelvis välja att acceptera att det bland de anställda<br />
finns individer med ibland långa frånvaroperioder på grund av hälsoskäl,<br />
men som med lämpliga anpassnings- eller stödåtgärder ändå kan bidra till<br />
organisationens samlade produktivitet. Om man väljer ett sådant förhållningssätt<br />
leder detta sannolikt till att det samlade antalet dagar av sjukfrånvaro<br />
ökar. Om man däremot intar hållningen att <strong>sjukfrånvaron</strong> behöver<br />
sänkas är den strategi som snabbast leder mot ett sådant mål att så snart det<br />
är arbetsrättsligt möjligt se till att långtidssjukskrivna lämnar sin anställning<br />
alternativt förs över till annat ekonomiskt stödsystem. Vanligen aktualiseras<br />
då sjukersättning under längre tid, alltså det som tidigare benämndes<br />
förtidspension. Detta har till effekt att registrerad sjukfrånvaro vid<br />
företaget minskar.<br />
Det är ett högst rimligt antagande att en kompetent och målmedveten<br />
FHV kan bidra till en sänkning av <strong>sjukfrånvaron</strong> genom ändamålsenligt<br />
utformade förebyggande och hälsofrämjande program. Det är samtidigt ett<br />
lika rimligt antagande att en mot rehabilitering inriktad FHV kan bidra till<br />
att <strong>sjukfrånvaron</strong> stiger vid ett företag. En hög eller låg sjukfrånvaro har<br />
inga moraliska egenvärden. Däremot kan åtgärder som vidtas för att<br />
påverka den ha det.