Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO Anders Wikman Inledning Två företeelser är centrala för förståelsen av relationen mellan arbetsliv och sjukfrånvaro. Den ena rör den sjuklighet som skapas av arbetslivet inklusive den sjuklighet, med annat ursprung, som förvärras av arbetslivet. Den andra rör möjligheten att arbeta trots sjuklighet, som bland annat innefattar företeelser som sjuknärvaro och arbetsmarknadens bristande anpassbarhet till arbetskraftens förutsättningar. Ofta ligger fokus på hälsoproblemen som följer av arbetet. Man söker uppskatta den exponering, som finns för olika typer av risker, och identifiera konsekvenserna av denna för hälsan. Med ett sådant perspektiv blir sjukfrånvaron kort och gott ett av flera möjliga hälsoutfall. Men sjukfrånvaron återspeglar också de svårigheter människor med besvär har att arbeta, och återspeglar sålunda också människors arbete och deras arbetsuppgifter. Går sjukfrånvaron upp kan det vara en följd av att sjukligheten förändras, men också att arbetslivet förändras eller att ytterligare något annat inträffar. Arbetslivets relation till sjukligheten är i praktiken svår att fastställa exakt till följd av de komplexa sammanhangen bakom och problem i de statistiska material som analyseras. De olika statistiska indikatorerna har var och en sina egna tolkningsramar och förutsättningar som riskerar att ge begränsade perspektiv på förhållandena. Ofta finns dock fler statistikkällor att utnyttja både om arbetsförhållanden och om ohälsan, som sammantaget ger en uppfattning om hur förhållandena förändras och relationerna ser ut.
126 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens I den följande texten behandlas kopplingen mellan sjukfrånvaron och arbetsmiljön. Olika tolkningsalternativ diskuteras, med visst fokus på de ”sjukas” problem i arbetslivet och deras möjligheter att arbeta. Bland annat diskuteras i vilken utsträckning de förändringar, som vi ser i sjukfrånvaron, kan vara en följd av att människors handlingsutrymme minskat, och därmed skapar mindre möjligheter att anpassa arbetet efter den enskildes förutsättningar. Först dock något om de statistikindikatorer som finns tillgängliga, deras möjligheter och begränsningar. Indikatorer Att utnyttja statistik som underlag för politiska beslut är en mycket gammal företeelse. Det var vanligt också för hundra år sedan. Under 1960- och 1970-talen rörde statistikdiskussionen oftast möjligheterna att förbättra de ”sociala indikatorerna”, som skulle tjäna som motvikter mot de, som man ansåg, alltför dominerande ekonomiska indikatorerna (1, 2). De sociala indikatorerna borde kunna göras lika hanterbara som de ekonomiska och vara lika naturliga att utnyttja i politiken. Utifrån denna ambition växte den så kallade sociala indikatorrörelsen fram, med målet att skapa en social rapportering utgående ifrån kvantitativa mätdata. Rörelsen hade sina rötter i nordamerikansk debatt, men diskussionen kom att föras i många länder. Under 1960- och 1970-talen arbetade forskare och statistiska centralbyråer i de flesta industriländer, och även i många utvecklingsländer, med att utveckla metoder för social rapportering utifrån olika typer av statistik. Stora internationella organisationer, exempelvis FN, OECD och EU, organiserade ett internationellt samarbete inom området. Optimismen var inledningsvis stor till vad man skulle kunna åstadkomma. Trots allt arbete som lades ned på att sammanställa och utveckla indikatorer lyckades man dock inte i något land etablera en social rapportering som tillnärmelsevis motsvarade de ursprungliga förväntningarna. Man hade svårt att enas om vad som skulle mätas och hur man skulle göra det. Dessutom visade det sig svårt att konstruera tillräckligt reliabla och valida mått eller tillräckligt stringenta teorier som kunde generera meningsfulla mått. Statistiken kom emellertid att utvecklas en hel del och bli bättre, men man befann sig ändå långt ifrån utsatta mål. Intresset falnade också med tiden och den så kallade sociala indikatorrörelsen hamnade i bakvatten. Perspektiven har dock haft en förmåga att komma tillbaka om och om igen och har också kommit att tas upp i delvis andra sammanhang. I början av 1990-talet kom man inom företagsvärlden och företagsekonomin att tala mycket om behovet av styrning via nyckeltal, som inte enbart baserades på den ekonomiska bokföringen, utan också på olika statistiska material som kunde spegla kvaliteten i det utförda arbetet, personalens kreativitet, kompetens och arbetssituation. Diskussionen hade många likheter med den om sociala indikatorer. Ett exempel var argumenteringen för användningen av ”styrkort” eller ”balanced scorecard” (2). Att styra via det ekonomiska utfallet som det framträder i bokföringen blir, menade man, som att styra via backspegeln. Man får en ålderstigen information om det faktiska tillståndet i organisationen. Det är lätt att instämma i kritiken att styrning via normal bokföring ger en bristfällig bild av organisationers verkliga tillgångar och prestationer. Däremot är det inte lika lätt att se hur bra alternativa system ska se ut. Det innehåll som ofta givits nyckeltal eller styrkort har också ofta varit magert. Återigen har man haft lätt att hamna i en övertro på de möjligheter de statistiska indikatorerna ger. Också nya sifferunderlag kan visa sig ge en begränsad bild, med metodproblem som kan vara extra problematiska om mätningarna ger sig ut för att vara mer fullständiga än de faktiskt är. Man ställs inför samma svårigheter som tidigare med att hitta lämpliga sociala indikatorer, som med acceptabel kvalitet och med rimlig relevans mäter det man vill mäta. Diskussioner kring indikatorer tycks ha en tendens att komma och gå med perioder av övertro och perioder av överdrivet tvivel kring vad man kan åstadkomma. I regeringens budgetarbete utgör numera mätbara mål och statistisk uppföljning av dessa mål ett centralt inslag. Uppföljning med hjälp av nyckeltal har blivit en omfattande verksamhet men innehåller många frågetecken. Mätproblematiken arbetsliv och sjukfrånvaro 127 Att utnyttja en indikator innebär att man låter något mer begränsat visa på något som är mycket större och vidare. Indikatorn kan utgöra en av många
Page 1 and 2:
År 2003 var de sammanlagda statlig
Page 3 and 4:
©Statens folkhälsoinstitut R 2004
Page 5 and 6:
Kapitel 11. Kan företagshälsovår
Page 7 and 8:
10 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
1. BAKGRUND OCH SYFTE Christer Hogs
Page 15:
Page 18 and 19: 2. SJUKSKRIVNINGEN I SVERIGE - INLE
Page 20 and 21: 32 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 40 and 41: Summa sjukpenning mkr 72 den höga
Page 46 and 47: 3. DELTIDSSJUKSKRIVNING - INDIVID,
Page 56 and 57: 102 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 67: 4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO
Page 81: 150 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 84 and 85: 5. SAMBAND MELLAN SJUKSKRIVNING OCH
Page 96 and 97: 6. VARFÖR ÄR KVINNOR MER SJUKSKRI
Page 110: 204 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 113 and 114: 7. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 119 and 120:
220 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
8. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
9. STRESSMEKANISMER OCH SJUKSKRIVNI
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
10. DÖDLIGHET BLAND SJUKSKRIVNA OC
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
11. KAN FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN LÖS
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
12. VARFÖR ÄR SJUKFRÅNVARON SÅ
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195:
show all

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?