Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

168 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
I det riksrepresentativa materialet som presenterats här, som baserades på
LOUISE, ökade sannolikheten att bli långtidssjukskriven enligt den använda
definitionen med två till tre gånger för de i åldersgruppen 55–65 år jämfört
med dem som var 35–45 år. Sannolikheten var förhöjd även för åldersgruppen
45–55 år.
Som framgår av figur 1 innehöll befolkningen år 1993 betydligt färre
individer i åldrarna över 50 år jämfört med år 2002. År 1993 fanns i
befolkningen knappt 83 000 personer i åldern 58 år och år 2002 fanns
drygt 128 000 personer i åldern 58 år. Dessa siffror antyder att den demografiska
utvecklingen, med fler i de åldrar där långtidssjukskrivning är
vanligare, kan ha haft betydelse för ökningen av antalet långtidssjukskrivningar
under de senaste åren. I en rapport från år 2000 visades att en övervägande
del av den ökade sjukskrivningen under 1997–1998 kunde tillskrivas
åldersfaktorn (Lidwall & Skogman Toursie 2000). Beräkningar
gällande de allra senaste åren har dock redovisat betydligt blygsammare
roll för åldersfaktorn (SOU 2002:62, Regeringskansliet 2002). Som framgår
av figur 2 har antalet personer i åldergruppen 55–64 år ökat både i
befolkningen och bland de förvärvsarbetande. Andelen förvärvsarbetande
i befolkningen i sin helhet har också ökat något under den senaste 10årsperioden.
160 000
140 000
120 000
100 000
80 000
60 000
40 000
20 000
0
46 47 48 49 50 5152 53 54 55 56 57 58 59 60 6162 63 64
1993
1996
1999
2002
Figur 1. Antal i åldrarna 46–64 år i befolkningen åren 1993, 1996, 1999 och 2002.
140 000
120 000
100 000
80 000
60 000
40 000
20 000
0
samband mellan sjukskrivning och arbetslöshet 169
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Befolkningen
Förvärvsarbetande
Figur 2. Antal i befolkningen samt antal förvärvsarbetande åren 1993–2001 i åldersgruppen 55–64 år.
Antalet personer i åldersgruppen 55–59 år som inte är förvärvsarbetande
har under samma tid ökat, från 109 000 år 1993 till 146 000 år 2001. Om
antalet sjukskrivna över 30 dagar redovisas tillsammans med antalet förtidspensionärer
för olika år framgår att gruppen mellan 1993–2001 ökat
med 25 procent (SOU 2002:5). Detta har skett samtidigt som långtidssjukskrivningarna
ökat. Under samma period har antalet personer i åldersgruppen
55–64 år ökat med 28,5 procent, vilket alltså är ungefär samma
andel (från 839 241 personer 1993 till 1 078 474 personer år 2001). Antalet
personer i den äldsta gruppen på arbetsmarknaden kommer enligt
prognos att öka ytterligare fram till år 2007 och kommer under perioden
fram till 2020 inget år att understiga 1 120 000 personer.
Kvinnor har under de senaste tjugo åren haft ett högre sjuktal än män.
Den relativa skillnaden mellan könen har ökat under de sista åren på 1990talet
och den kraftiga ökningen av sjukskrivningar under de senaste åren
har varit betydligt mer uttalad bland kvinnor än bland män. År 1992 stod
kvinnorna för 55,9 procent av antalet ersatta dagar och år 2002 för 62,9
procent. I det material som redovisades här för åren 1999–2000 var knappt
60 procent av de långtidssjukskrivna kvinnor. Den kraftigaste ökningen av
sjuktalet under den senare delen av 1990-talet och framåt har redovisats
bland kvinnor inom offentlig sektor. Enligt uppgifter om sjukfrånvaro från
SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) var sjukfrånvaron högre inom
den privata sektorn i början av 1990-talet.
Under den första halvan av 1990-talet sjönk sjukfrånvaron snabbare