Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
308 den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> – sanning och konsekvens<br />
Procent<br />
8<br />
7<br />
6<br />
5<br />
4<br />
3<br />
2<br />
1<br />
0<br />
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002<br />
Båda können<br />
Män<br />
Kvinnor<br />
Källa: SCB – AKU (2).<br />
Figur 1. Sjukfrånvarande 1987–2002. Hel vecka i procent av sysselsatta. Statistik hämtad från<br />
SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU).<br />
<strong>Den</strong> legala förutsättningen för landets FHV är 3 kap. § 2b arbetsmiljölagen<br />
(AML), som säger att FHV är: …”en oberoende expertresurs inom områdena<br />
arbetsmiljö och rehabilitering. FHV ska särskilt arbeta för att förebygga<br />
och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att<br />
identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet<br />
och hälsa”.<br />
Det är värt att en stund betrakta denna preciserade vägvisning från<br />
Sveriges riksdag. Det är ingen liten eller oväsentlig samhällsuppgift som<br />
ansvarsmässigt lagts på en huvudsakligen privat bransch, som just haft att<br />
anpassa sig till nya existentiella förutsättningar. Lagtexten uttrycker en<br />
uppgift för FHV i folkhälsans tjänst. Skrivningen är befriande tydlig, det<br />
vill säga den anger en riktning för utvecklingen och även förståeliga mål.<br />
Vad gäller arbetsgivarens skyldighet beträffande FHV fastslår samma lag<br />
att ”Arbetsgivaren ska svara för att den FHV som arbetsförhållandena kräver<br />
finns att tillgå”. Det är alltså i första hand en fråga om arbetsgivarens<br />
bedömning om arbetsförhållandena som motiverar organiserad tillgång till<br />
FHV. I dagens läge träffas fortfarande avtal mellan arbetsgivare och fackliga<br />
organisationer om FHV:s innehåll.<br />
Vi har gett denna breda beskrivning av bakgrunden för att påminna om<br />
den distinktion som är nödvändig att göra mellan ett samhällssystem respektive<br />
en marknadsaktör. Detta är viktigt att hålla i minnet vid diskussion om<br />
FHV som aktör i frågor som gäller den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> i arbetslivet.<br />
Arbetsförmåga<br />
kan företagshälsovården lösa sjukskrivningskrisen? 309<br />
Ett centralt spörsmål i praktiskt taget alla frågor som gäller legitimering av<br />
arbetsfrånvaro av hälsoskäl är om individens arbetsförmåga ska uppfattas<br />
som normal eller i någon mening nedsatt. Bedömningen av arbetsförmåga<br />
är därvid av stor vikt. Det är därför motiverat att närmare förklara innebörden<br />
i detta begrepp. Vi begränsar oss till ett antal principiella utgångspunkter<br />
för en diskussion om FHV:s roll och förutsättningar. För en mera<br />
uttömmande litteraturgenomgång om begreppet arbetsförmåga se Ludvigsson<br />
2003 (4). Som grundläggande faktorer som bestämmer arbetsförmåga<br />
ses vanligen:<br />
• Arbetsorganisation – arbetsmiljö<br />
• Kompetens<br />
• Motivation.<br />
Arbetsförmågan hos enskilda individer och även grupper av individer kan<br />
definieras som: …”förmåga att fullgöra en definierad arbetsuppgift under<br />
givna förhållanden och under definierad tid.” Se till exempel Keravel<br />
1997 (5).<br />
I sin kvantifierbara dimension kan arbetsförmågan beskrivas som en<br />
bedömning av en individs förutsättningar att prestera ett preciserat produktionsmål<br />
eller resultat, eller att på ett tillfredsställande sätt utföra en<br />
preciserad uppgift. Det är viktigt att observera den fasta koppling som<br />
finns i denna definition av arbetsförmågan till en definierad uppgift under<br />
preciserade förhållanden och även den tidsbestämning som ofta – men inte<br />
alltid – anses höra till definitionen. Arbetsförmåga är ingen ovillkorligt<br />
binär egenskap som finns eller inte finns. Om man ser arbetsuppgiften som<br />
en given och stabil förutsättning bestäms arbetsförmågan – eller snarast<br />
dess grad – av uppgiftens natur, de omständigheter som råder vid dess utförande<br />
respektive de krav – innefattande funktions-, kompetens- och färdighetskrav<br />
– som ställs på individen för att fullgöra uppgiften.<br />
Arbetsförmågan är på individnivå beroende av – utöver de grundläggande<br />
bestämningsfaktorerna för prestation enligt ovan – individfaktorer<br />
såsom hälsotillstånd, funktionsdefekter eller eventuellt förekommande<br />
handikapp. Därtill kan finnas förhållanden av typ trötthetstillstånd och<br />
kondition, belastning av stressorer under kortare eller längre tid och andra<br />
faktorer såsom livsstil, eventuella missbruk med mera. Ålder kan ha