Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

118 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
nen i högre utsträckning skulle bli deltidssjukskriven stämmer delvis. Deltidssjukskrivning
är betydligt vanligare för kvinnor med besvär i rörelseorganen,
medan det inte är någon signifikant skillnad mellan kvinnor med
psykiska besvär och kvinnor med ”övriga” sjukdomar.
Under den tid individerna har kunnat följas i den här studien (cirka 1,5
år) har fallen av deltidssjukskrivning inte varit kortare än fallen av heltidssjukskrivning.
Snarare är de som blir deltidssjukskrivna i början av ett
sjukfall sjukskrivna under en längre tid, vilket indikerar att deltidssjukskrivning
inte självklart verkar i riktning mot en snabb och successiv återgång
i arbete. Resultatet reflekterar några av remissinstansernas farhågor.
Det faktum att inkomstbortfallet vid sjukskrivning är relativt litet gör att
det finns svaga ekonomiska incitament att återgå i arbete. Som en konsekvens
därav riskerar deltidssjukskrivning att i praktiken fungera som en
finansierad deltidstjänst. Detta kan i sin tur medföra en högre risk att den
partiella arbetsoförmågan permanentas.
Därutöver visar analysen att deltidssjukskrivna genomgående rapporterar
ett sämre hälsotillstånd än heltidssjukskrivna och uppger även i högre
grad att de inte tror att de kommer att återgå i arbete i normal omfattning.
Att deltidssjukskrivna bedömer sin hälsa som sämre än heltidssjukskrivna
kan tolkas som en paradox. En rimlig utgångspunkt vore att deltidssjukskrivna,
vars arbetsförmåga endast är nedsatt till del, har en bättre hälsa än
heltidssjukskrivna vars hela arbetsförmåga bedömts som nedsatt. Resultaten
indikerar med denna utgångspunkt att fler heltidssjukskrivna borde
kunna vara sjukskrivna på deltid.
Bilden av att deltidssjukskrivna skulle ha en sämre hälsa förstärks av det
faktum att de också i större utsträckning än heltidssjukskrivna uppger en
önskan om att gå i förtidspension. Det som alltså ser ut att vara en hälsoparadox
behöver inte nödvändigtvis vara det, utan det kan finnas en selektion
till vilka individer som blir hel- respektive deltidssjukskrivna i början
av sjukfallet. Det kan tänkas att personer som sjukskrivs på deltid har ett
sämre allmänt hälsotillstånd, men också en mer komplex sjukdomsbild. En
stark indikation på att en sådan selektion föreligger är att deltidssjukskrivna
i större utsträckning har längre tidigare sjukfall än heltidssjukskrivna.
Resultaten av ovan nämnda hälsofaktorer indikerar en hypotes om att
deltidssjukskrivning används för besvär som uppfattas som kroniska, men
som inte nedsätter arbetsförmågan helt. I detta perspektiv skulle det
deltidssjukskrivning – individ, arbetsplats och hälsa 119
faktum att deltidssjukfallen är längre, att deltidssjukskrivna individer uppfattar
sin hälsa som sämre och att de i högre grad än heltidssjukskrivna vill
bli förtidspensionerade finna sin förklaring.
Sammanfattningsvis stödjer inte resultaten regeringens förhoppning att
deltidssjukskrivning, som den fungerar i dag, skulle leda till en snabbare
återgång i arbete. De som blir deltidssjukskrivna i början av ett sjukfall
verkar snarare vara sjukskrivna längre tid än de som sjukskrivs på heltid.
Detta kan indikera att det skapas inlåsningseffekter i sjukförsäkringen och
således att deltidssjukskrivning riskerar att permanentas.
Även om det på basis av denna studie inte går att hävda att deltidssjukskrivning
är bättre eller sämre än heltidssjukskrivning är deltidssjukskrivning
sannolikt gynnsam under vissa omständigheter och mindre gynnsam
under andra. Det är utifrån denna studie inte heller möjligt att uttala sig
något om andra grupper, såsom exempelvis personer som blir sjukskrivna
på heltid i början av sjukfallet och som avslutar sin sjukskrivning på deltid.
Dessutom kan det, som en följd av regeringens förslag, ha tillkommit nya
grupper som blir deltidssjukskrivna i stället för heltidssjukskrivna i början
av sjukfallet. Dessa grupper kan delvis ha andra egenskaper, vilket eventuellt
skulle ge andra resultat. Det är således viktigt att poängtera att den
grupp som studeras i föreliggande studie inte nödvändigtvis kan användas
för att prognostisera effekterna av en ny politik för andra grupper.
Avslutningsvis pekar studien på behov av fördjupad kunskap när det
gäller deltidssjukskrivning som instrument. Det vore önskvärt att utvärdera
effekterna av deltidssjukskrivning i jämförelse med heltidssjukskrivning,
det vill säga om, när och hur deltidssjukskrivningsfallen avslutas. Det
finns dock betydande svårigheter med detta. För att göra en sådan utvärdering
behövs en jämförbar kontrollgrupp. För detta ändamål är ett experiment
ett bra alternativ, det vill säga med hjälp av slumpen sjukskriva vissa
individer på deltid och andra på heltid.
En ytterligare förutsättning för att utvärdera effekterna av deltidssjukskrivning
är longitudinella data. Detta är en nödvändighet för att kunna
följa såväl heltidssjukskrivna som deltidssjukskrivna över tid. På så sätt
kan skillnader i exempelvis det totala antalet brutto- och nettodagar som
ersatts från sjukförsäkringen, antal tidigare och återupprepade sjukfall
samt upplevd hälsa mellan de två grupperna studeras.