01.10.2013 Views

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

36 den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> – sanning och konsekvens<br />

hälsa eller hälso- och sjukvården mellan länderna. Det finns skillnader i<br />

utfallet av mätningar av arbetsmiljö i olika länder, men det är inte så att<br />

Nederländerna, Norge och Sverige har den i särklass sämsta arbetsmiljön<br />

och Finland, Frankrike, Storbritannien och Tyskland den i särklass bästa.<br />

Det kan bero på avgörande skillnader i industristruktur, ledarskap och<br />

organisationen av arbetet mellan länder, men det saknas mått på dessa. Till<br />

viss del kan skillnaderna bero på variationer i ersättning mellan de olika<br />

ländernas sjukförsäkringssystem: Jämfört med Nederländerna, Norge och<br />

Sverige är ersättningsgraden lägre i Frankrike och Storbritannien 10 , vilket<br />

skulle kunna bidra till att förklara varför <strong>sjukfrånvaron</strong> är lägre i de sistnämnda<br />

länderna. Å andra sidan är ersättningsgraden hög i Tyskland och<br />

trots det har Tyskland den lägsta <strong>sjukfrånvaron</strong>.<br />

Procent<br />

6,0<br />

5,5<br />

5,0<br />

4,5<br />

4,0<br />

3,5<br />

3,0<br />

2,5<br />

2,0<br />

1,5<br />

1,0<br />

1983<br />

1984<br />

1985<br />

1986<br />

◆ ◆ ◆ ◆<br />

■ ■ ■ ■ ■<br />

■ ■<br />

■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ●<br />

■<br />

● ● ●<br />

●<br />

● ●<br />

●<br />

●<br />

● ●<br />

●<br />

● ●<br />

◆<br />

◆<br />

◆<br />

◆<br />

◆ ◆<br />

◆ ◆<br />

◆<br />

◆<br />

●<br />

1987<br />

1988<br />

1989<br />

1990<br />

◆<br />

1991<br />

1992<br />

1993<br />

1994<br />

Figur 2. Sjukfrånvaro bland anställda 20–64 år i Finland, Sverige och Tyskland samt endast bland<br />

anställda 20–49 år i Sverige.<br />

Eftersom varken demografiska faktorer, arbetsmarknadsfaktorer, skillnader<br />

i hälsa eller ersättningsregler kan förklara den stora skillnaden i <strong>sjukfrånvaron</strong><br />

i Sverige jämfört med Finland och Tyskland kan man resonera<br />

kring en annan hypotes. Kanske är det uppbyggnaden av försäkringsadministrationen<br />

som skiljer Nederländerna, Norge och Sverige från Finland<br />

1995<br />

1996<br />

1997<br />

1998<br />

1999<br />

■ Finland<br />

V. Tyskland<br />

◆<br />

●<br />

2000<br />

Sverige<br />

Sverige (20–49 år)<br />

2001<br />

Källa: Bergendorff<br />

och Skogman<br />

Thoursie (2003).<br />

10 Trots att <strong>sjukfrånvaron</strong> bland anställda är betydligt lägre i Storbritannien än i Sverige, har ökande<br />

långtidssjukskrivningar blivit ett problem där också.<br />

sjukskrivningen i sverige – inledande översikt 37<br />

och Tyskland? Med denna utgångspunkt har Bergendorff och Larheden<br />

(2003) analyserat sjukförsäkringssystemens funktionssätt i fyra av de<br />

länder som ingick i ESO-studien – Finland, Nederländerna, Sverige och<br />

Tyskland. De drar slutsatsen att vad som markant skiljer Nederländerna<br />

och Sverige, med en hög nivå på sjukfrånvaro bland anställda, från Finland<br />

och Tyskland, med en låg nivå, är en mer effektiv utformning av organisationen<br />

kring sjukförsäkringen i Finland och Tyskland. I Finland måste<br />

exempelvis den anställda anmäla sig som sjuk till arbetsgivarens företagshälsovård<br />

i regel redan första dagen. I Tyskland arbetar försäkringsgivaren<br />

för att förebygga sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Detsamma gäller i viss<br />

mån även i Finland.<br />

Sålunda ”arbetar” försäkringsorganisationen redan tidigt i fallen och<br />

inte minst i förebyggande syfte. I Sverige finns ingen nära koppling mellan<br />

den sjukskrivande läkaren och försäkringen och i Nederländerna krävs<br />

inget läkarintyg alls. Vare sig i Nederländerna eller Sverige sker en systematisk<br />

insamling, organisation eller utnyttjande av statistik kring sjukfrånvaro<br />

med hänsyn till arbetsställe, sjukskrivande läkare eller ansvarig handläggare<br />

på försäkringskassan. I Nederländerna är det arbetsgivaren som<br />

själv svarar för försäkringen, vilket i det närmaste omöjliggör en systematisk<br />

insamling och användning av statistik kring sjukfall. Inte heller tycks<br />

sjuklöneperioden på ett år vara till någon större hjälp om man bedömer<br />

resultatet utifrån den <strong>höga</strong> nivån på Nederländernas sjukfrånvaro. Bergendorff<br />

och Larheden drar slutsatsen att den låga <strong>sjukfrånvaron</strong> på arbetsplatser<br />

i Finland och Tyskland är en följd av den välfungerande försäkringsorganisationen<br />

i dessa länder. De betonar betydelsen av riktlinjer för<br />

sjukskrivning och av bedömning av arbetsförmåga på basis av en noggrann<br />

granskning av läkarintyg.<br />

Avslutningsvis tyder den internationella jämförelsen och resonemangen<br />

på att hur ett land organiserar sig kring en allmän försäkring, kan ha stor<br />

betydelse för utfallet. Möjligtvis skulle en annan hantering av sjukpenningförsäkringen<br />

i Sverige också leda till en högre öppen arbetslöshet, i den<br />

utsträckning att långa sjukskrivningar bottnar i ett behov av att byta jobb,<br />

arbetsplats eller till och med yrke. Om detta är fallet skulle högre arbetslöshet<br />

ändå vara att föredra, eftersom långvarig sjukskrivning ofta leder till<br />

förtidspensionering snarare än ett nödvändigt byte av arbete.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!