Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
36 den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> – sanning och konsekvens<br />
hälsa eller hälso- och sjukvården mellan länderna. Det finns skillnader i<br />
utfallet av mätningar av arbetsmiljö i olika länder, men det är inte så att<br />
Nederländerna, Norge och Sverige har den i särklass sämsta arbetsmiljön<br />
och Finland, Frankrike, Storbritannien och Tyskland den i särklass bästa.<br />
Det kan bero på avgörande skillnader i industristruktur, ledarskap och<br />
organisationen av arbetet mellan länder, men det saknas mått på dessa. Till<br />
viss del kan skillnaderna bero på variationer i ersättning mellan de olika<br />
ländernas sjukförsäkringssystem: Jämfört med Nederländerna, Norge och<br />
Sverige är ersättningsgraden lägre i Frankrike och Storbritannien 10 , vilket<br />
skulle kunna bidra till att förklara varför <strong>sjukfrånvaron</strong> är lägre i de sistnämnda<br />
länderna. Å andra sidan är ersättningsgraden hög i Tyskland och<br />
trots det har Tyskland den lägsta <strong>sjukfrånvaron</strong>.<br />
Procent<br />
6,0<br />
5,5<br />
5,0<br />
4,5<br />
4,0<br />
3,5<br />
3,0<br />
2,5<br />
2,0<br />
1,5<br />
1,0<br />
1983<br />
1984<br />
1985<br />
1986<br />
◆ ◆ ◆ ◆<br />
■ ■ ■ ■ ■<br />
■ ■<br />
■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ■ ●<br />
■<br />
● ● ●<br />
●<br />
● ●<br />
●<br />
●<br />
● ●<br />
●<br />
● ●<br />
◆<br />
◆<br />
◆<br />
◆<br />
◆ ◆<br />
◆ ◆<br />
◆<br />
◆<br />
●<br />
1987<br />
1988<br />
1989<br />
1990<br />
◆<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
1994<br />
Figur 2. Sjukfrånvaro bland anställda 20–64 år i Finland, Sverige och Tyskland samt endast bland<br />
anställda 20–49 år i Sverige.<br />
Eftersom varken demografiska faktorer, arbetsmarknadsfaktorer, skillnader<br />
i hälsa eller ersättningsregler kan förklara den stora skillnaden i <strong>sjukfrånvaron</strong><br />
i Sverige jämfört med Finland och Tyskland kan man resonera<br />
kring en annan hypotes. Kanske är det uppbyggnaden av försäkringsadministrationen<br />
som skiljer Nederländerna, Norge och Sverige från Finland<br />
1995<br />
1996<br />
1997<br />
1998<br />
1999<br />
■ Finland<br />
V. Tyskland<br />
◆<br />
●<br />
2000<br />
Sverige<br />
Sverige (20–49 år)<br />
2001<br />
Källa: Bergendorff<br />
och Skogman<br />
Thoursie (2003).<br />
10 Trots att <strong>sjukfrånvaron</strong> bland anställda är betydligt lägre i Storbritannien än i Sverige, har ökande<br />
långtidssjukskrivningar blivit ett problem där också.<br />
sjukskrivningen i sverige – inledande översikt 37<br />
och Tyskland? Med denna utgångspunkt har Bergendorff och Larheden<br />
(2003) analyserat sjukförsäkringssystemens funktionssätt i fyra av de<br />
länder som ingick i ESO-studien – Finland, Nederländerna, Sverige och<br />
Tyskland. De drar slutsatsen att vad som markant skiljer Nederländerna<br />
och Sverige, med en hög nivå på sjukfrånvaro bland anställda, från Finland<br />
och Tyskland, med en låg nivå, är en mer effektiv utformning av organisationen<br />
kring sjukförsäkringen i Finland och Tyskland. I Finland måste<br />
exempelvis den anställda anmäla sig som sjuk till arbetsgivarens företagshälsovård<br />
i regel redan första dagen. I Tyskland arbetar försäkringsgivaren<br />
för att förebygga sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Detsamma gäller i viss<br />
mån även i Finland.<br />
Sålunda ”arbetar” försäkringsorganisationen redan tidigt i fallen och<br />
inte minst i förebyggande syfte. I Sverige finns ingen nära koppling mellan<br />
den sjukskrivande läkaren och försäkringen och i Nederländerna krävs<br />
inget läkarintyg alls. Vare sig i Nederländerna eller Sverige sker en systematisk<br />
insamling, organisation eller utnyttjande av statistik kring sjukfrånvaro<br />
med hänsyn till arbetsställe, sjukskrivande läkare eller ansvarig handläggare<br />
på försäkringskassan. I Nederländerna är det arbetsgivaren som<br />
själv svarar för försäkringen, vilket i det närmaste omöjliggör en systematisk<br />
insamling och användning av statistik kring sjukfall. Inte heller tycks<br />
sjuklöneperioden på ett år vara till någon större hjälp om man bedömer<br />
resultatet utifrån den <strong>höga</strong> nivån på Nederländernas sjukfrånvaro. Bergendorff<br />
och Larheden drar slutsatsen att den låga <strong>sjukfrånvaron</strong> på arbetsplatser<br />
i Finland och Tyskland är en följd av den välfungerande försäkringsorganisationen<br />
i dessa länder. De betonar betydelsen av riktlinjer för<br />
sjukskrivning och av bedömning av arbetsförmåga på basis av en noggrann<br />
granskning av läkarintyg.<br />
Avslutningsvis tyder den internationella jämförelsen och resonemangen<br />
på att hur ett land organiserar sig kring en allmän försäkring, kan ha stor<br />
betydelse för utfallet. Möjligtvis skulle en annan hantering av sjukpenningförsäkringen<br />
i Sverige också leda till en högre öppen arbetslöshet, i den<br />
utsträckning att långa sjukskrivningar bottnar i ett behov av att byta jobb,<br />
arbetsplats eller till och med yrke. Om detta är fallet skulle högre arbetslöshet<br />
ändå vara att föredra, eftersom långvarig sjukskrivning ofta leder till<br />
förtidspensionering snarare än ett nödvändigt byte av arbete.