Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
190 den <strong>höga</strong> <strong>sjukfrånvaron</strong> – sanning och konsekvens<br />
En undersökning av långtidssjukskrivna visade att av de sjukskrivna själva<br />
anser cirka hälften att sjukskrivningen i någon mån är arbetsrelaterad (49).<br />
Fler män än kvinnor säger att sjukskrivningen enbart är arbetsrelaterad (27<br />
% mot 21 %). Både män och kvinnor sjukskrivna för psykiska besvär uppfattade<br />
i betydligt större utsträckning att förhållanden på arbetet bidragit<br />
till deras sjukskrivning. <strong>Den</strong> psykosociala liksom den fysiska arbetsmiljön<br />
var viktig för de sjukskrivnas åsikt att sjukskrivningen var arbetsrelaterad.<br />
Vissa könsskillnader framgick. För kvinnor visade sig natt- och kvällsarbete<br />
och att man arbetade fler timmar än önskat vara viktigt och för män att<br />
man önskade sig flextid samt att man arbetade övertid. Tidsaspekter, som<br />
kan spegla en arbetsplats sjukflexibilitet (se nedan) liksom konflikter mellan<br />
hem och arbete, var alltså viktiga för både män och kvinnor men på något<br />
olika sätt. Arbetsmiljöfaktorer som var viktiga för kvinnor men inte för män<br />
var i denna studie omorganisationer, nedskärningar och mobbning.<br />
<strong>Den</strong> andra studien visade att 37 procent av kvinnorna och 30 procent av<br />
männen ansåg sig ha ett alltför ansträngande arbete för att orka arbeta<br />
fram till 65 års ålder (50). Det var inom stora verksamhetsgrenar som vård<br />
och omsorg, tillverkning och skolväsende som problemen var störst. De<br />
flesta av dessa är kvinnodominerade arbetsplatser. De mest betydelsefulla<br />
faktorerna för att inte tro sig orka arbeta kvar i sitt yrke var för båda<br />
könen, förutom upplevd arbetsförmåga, alltför <strong>höga</strong> krav i arbetet, brist på<br />
möjlighet att få använda sin yrkeskompetens och bristande förutsättningar<br />
för att utföra ett bra arbete. Några könsskillnader var att betydligt fler<br />
kvinnor rapporterar låg stimulans i arbetet. Att arbeta på oregelbundna<br />
tider hade för kvinnor en ogynnsam effekt men ej för män. Män som<br />
arbetar på arbetsplatser med mycket ojämn könsfördelning hade i större<br />
utsträckning upplevt arbetet som alltför ansträngande.<br />
En intressant studie undersökte hur sjukflexibilitet i arbetet påverkar<br />
människors sjukskrivningsmönster (51). Sjukflexibilitet definieras som<br />
närvarokrav och anpassningsmöjligheter, där närvarokrav innebär<br />
arbetsplatsspecifika negativa konsekvenser vid frånvaro, och anpassningsmöjligheter<br />
betyder att man kan förändra arbetet efter sitt hälsotillstånd.<br />
I en annan studie undersöktes betydelsen av anpassningsmöjligheter för<br />
sannolikheten att återgå i arbete efter en långvarig sjukskrivning (52). <strong>Den</strong><br />
första studien visar att män och kvinnor i lika stor utsträckning har<br />
närvarokrav i arbetet. I båda undersökningarna saknade kvinnor oftare<br />
varför är kvinnor mer sjukskrivna än män? – en kunskapsöversikt 191<br />
anpassningsmöjligheter vid nedsättning av arbetsförmågan. Kvinnor, men<br />
inte män, utan anpassningsmöjligheter i arbetet var oftare sjukskrivna.<br />
Antalet anpassningsmöjligheter visade sig också vara mycket viktiga för<br />
sannolikheten att återgå i arbete för både män och kvinnor, kontrollerat för<br />
hälsostatus. För båda könen gäller att de som ofta har närvarokrav i<br />
arbetet har mindre sannolikhet att sjukskriva sig. Närvarokrav är också avgörande<br />
för om man är sjuknärvarande, det vill säga går till jobbet trots<br />
sjukdom, eller ej. Att flexibel arbetstid kan ses som ett exempel på en<br />
anpassningsmöjlighet där skillnader finns mellan män och kvinnor visas i<br />
en finsk studie som fann att kontroll över arbetstiden hade samband med<br />
total sjukskrivning för kvinnor men ej för män (53). Flera av ovanstående<br />
studier visar också på skillnader mellan män och kvinnor vad gäller<br />
betydelsen av olika arbetstidsuppläggning (49, 50). Dessa studier pekar<br />
sammantaget på brist på anpassningsmöjligheter i arbetet som en delförklaring<br />
till könsskillnader i sjukskrivning.<br />
Yrke<br />
Vissa studier har haft tillgång enbart till yrkeskod utan koppling till arbetsmiljöfaktorer.<br />
En studie visar på betydelsen av könssegregering för sjukskrivning<br />
(54). Kvinnor hade generellt högre sjukfrånvaro. Både män och<br />
kvinnor hade högre frånvaro i mansdominerade yrken, och lägst frånvaro i<br />
könsintegrerade yrken (inte mindre än 40 % av något kön). Eftersom de<br />
mest könssegregerade yrkena tenderar att vara arbetaryrken (vilka också<br />
hade den högsta <strong>sjukfrånvaron</strong>) kan dock denna skillnad till stor del bero<br />
på arbetsmiljön likväl som det är en effekt av en snedfördelad könsfördelning<br />
(författarens anmärkning). <strong>Den</strong> största könsskillnaden fanns i sådana<br />
mansdominerade yrken som militärer, metallarbetare, säljare och<br />
ingenjörer. De mycket <strong>höga</strong> sjukskrivningstalen i dessa könssegregerade<br />
yrken kan bero på diskriminering och så kallad tokenism, som innebär att<br />
personer i den numerärt mindre gruppen ses som representanter för den<br />
gruppen snarare än individer (27). Deras utsatta position består i att de är<br />
mer synliga och därmed har större press på sig att prestera. Tokenism<br />
tenderar att inte vara könsneutral, så att den mer synliga positionen ofta<br />
(men inte nödvändigtvis) är mer positiv för män och mer negativ för<br />
kvinnor (55). Detta speglar att det inte bara är minoritetspositionen i sig<br />
som har betydelse, utan också vilken grupp som är den dominerande – den