Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

214 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens med minskad risk för sjukhusinläggning, men inget samband med risken för långtidssjukskrivning. Inga resultat kunde visas för upprepade kraftiga nedskärningar, sannolikt bland annat beroende på att det helt enkelt var för få personer som varit med om detta. Rent allmänt föreföll det att finnas en kumulativ effekt av förändringar i personalstyrkans storlek, ju fler år med förändring, desto starkare effekt. En tendens till tröskeleffekt fanns och det var framför allt från och med tre års exponering och mera som den kumulativa effekten blev tydlig. Detta kan möjligen illustrera den diskussion som förts här ovan – ändringar i personalstyrkans storlek återspeglar framför allt strukturella förändringar i arbetslivet. Det är därför rimligt att man efter flera år av upprepade ändringar kan iaktta tydliga samband. Om en förändring enbart inträffat under ett visst år kan såväl gynnsamma som ogynnsamma processer dölja sig under ett förändringstal. Har samma typ av förändring däremot inträffat under flera år är det sannolikt att personalen måste klara kraftiga omställningskrav. Oddskvot 2,8 2,6 2,4 2,2 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 *** Stora expansioner Medelstora expansioner Figur 3. Långtidssjukskrivning, uppdelat på grupper. Kvinnor, offentlig sektor Män, offentli sektor Kvinnor, privar sektor* Män, privar sektor* * Stabilitet Medelstora nedskärningar *p < .05 **p < .01 ***p < .001 Stora nedskärningar I figur 3 redovisas resultaten med avseende på långtidssjukskrivning för män och kvinnor i offentlig respektive privat sektor. Det visade sig vidare att större delen av sambandet mellan kraftiga expansioner och ökad risk för långtidssjukskrivning i totalgruppen kunde hänföras till att kvinnor i offentlig sektor hade en kraftigt ökad risk för långtidssjukskrivning i samband med kraftiga personalökningar. Sambandet mellan måttliga ned- ** sjukskrivningsmönster vid strukturella förändringar 215 skärningar och ökad risk för långtidssjukskrivning fanns både bland män i privat sektor och bland kvinnor i offentlig sektor. Sambandet mellan måttliga expansioner och minskad risk för sjukhusinläggning kunde inte upprepas i någon av de fyra subgrupperna. Däremot fanns en tendens till samband (p = 0,09) mellan måttliga expansioner och minskad risk för långtidssjukskrivning bland kvinnor i offentlig sektor. Vid tolkningen av dessa fynd ska man komma ihåg att vi har att göra med en förhållandevis frisk kohort och att det vi studerar är så kallade överlevare (alltså ej arbetslösa) i samband med strukturella förändringar. Det ska återigen påpekas att förändringar i personalantal kan vara uttryck för en anpassning till konjunkturer – vid högkonjunktur ökar orderingången i många sektorer och då måste man ofta anställa mera personal. Ibland släpar dock nyanställningarna efter och det kan därför bli överbelastning trots ökningen i personal. Omvänt kan nedgång i konjunkturen betyda att arbetsbelastningen är liten innan avskedandena startar. Av särskilt intresse är observationen att kvinnor i offentlig sektor har haft ökad långtidssjukskrivning i samband med kraftiga expansioner. Vad det i många fall har rört sig om är sannolikt omorganisationer som kan ha lett till centralisering. Någon ”genuin” kraftig expansion kan knappast ha förekommit under de aktuella åren på särskilt många ställen, utan vi kan i stället tänkas ha att göra med centralisering av såväl personal som funktioner. Arbetsbördan skulle då kunna öka mer än personalen. Vid kraftiga expansioner med ett stort antal nyanställningar skulle man dessutom kunna tänka sig att arbetsgivaren tvingas anställa många med högre sjukbenägenhet än normalt. Förmodligen är detta inte någon viktig förklaring i detta fall, utan det mest sannolika är att sambanden har att göra med omstrukturering och omorganisation. En ökning av personalstyrkan med åtminstone 18 procent på ett år, särskilt om denna upprepas i flera år, innebär mycket kraftiga omställningar för personalen. De som kommer in på arbetsplatsen måste ha mycket information av den äldre personalen, etablerade rutiner ifrågasätts och görs om etc. Det är inte svårt att tänka sig att många konflikter skulle kunna uppstå. Att man i totalgruppen även finner ett parallellt samband med ökad risk för sjukhusinläggningar talar för att vi kan ha att göra med processer som ökar risken för ”verkliga” sjukdomar. Att kraftiga nedskärningar inte har samband med ändringar i
216 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens sjukskrivningsmönster – och till och med hade statistiskt samband med underrisk för sjukhusinläggning – är förstås förvånande, men kan kanske förklaras av att kraftiga nedskärningar kan ha samband med kraftig avknoppning av verksamhet som är farlig eller fysiskt krävande. Detta skulle kunna göra att vi får en ”healthy worker”-effekt på de arbetsplatser som har haft sådana förändringar. Det var också relativt små grupper som ingick i denna kategori, varför det statistiska underlaget kan ha varit för litet. Måttliga nedskärningar hade däremot samband med ökad risk för långtidssjukskrivning, och intressant nog var sambandet, precis som när det gällde kraftiga expansioner, tydligt för kvinnor i den offentliga sektorn. Även bland män i privat sektor fanns sambandet mellan måttliga nedskärningar och ökad risk för långtidssjukskrivning. Något parallellt samband med risk för sjukhusinläggning fanns däremot inte vare sig i totalgruppen eller i någon av subgrupperna. Den enklaste tolkningen av de här resultaten är att omstruktureringarna i det svenska arbetslivet under 1990-talet har haft samband med långtidssjukskrivning och att de mest konsistenta sambanden finns i gruppen kvinnor i offentlig sektor – just den grupp som haft den största ökningen i arbetsrelaterad psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning. Måttliga expansioner kan kanske ses som ett tecken på ”att det går bra” för en arbetsplats och i varje fall stöddes hypotesen att detta borde åtföljas av förbättrad hälsa bland de anställda och att risken för sjukhusinläggning minskade. Men man ska nog se såväl minskning som ökning av personalstyrkans storlek som tecken på strukturella förändringar som kan innebära påfrestningar för personalen och tyda på anpassning till ekonomiska förändringar. Hjärt-kärlrisk, ändringar i personalstyrkans storlek och sjukfrånvaro Frågeställning: Kan strukturella förändringar också öka risken för sjuknärvaro? Aronsson et al. (4) har påpekat att sjuknärvaro (det vill säga att vara på arbetsplatsen när man känner sig sjuk och egentligen skulle behöva vara sjukskriven) skulle kunna vara ett problem i tider av nedskärning i vissa branscher. Denna forskargrupp har funnit att prevalensen av självrapporterad sjuknärvaro definierad på detta sätt är förhöjd i delvis samma yrken sjukskrivningsmönster vid strukturella förändringar 217 som också uppvisar hög långtidssjukfrånvaro, till exempel vårdyrken. En tänkbar mekanism skulle kunna vara att personer i sådana yrken kan känna att de utsätter både kolleger och vårdtagare för risker och obehag om de är borta och därför känner trycket att gå till arbetet även när de är sjuka. En sådan tendens borde accentueras under nedskärningstider. Detta skulle sedan i sin tur kunna öka risken för långtidssjukdom, eftersom man pressar organismen genom att inte varva ned exempelvis i samband med svårare förkylningar eller andra mera kortvariga sjukdomstillstånd. Många forskare har varit inne på liknande tankegångar, exempelvis Ander och Edgren (5), som visade att tandsköterskor och industriarbetare under perioder med hög belastning utnyttjade korttidssjukfrånvaro som en buffert, och Blank och Diderichsen, som i populationsstudier (Undersökningen om Levnadsförhållanden, ULF) visade att sambanden mellan psykosocial arbetsmiljö och långtidssjukfrånvaro förändrades när man tog hänsyn till korttidsfrånvaro (6). För att komplicera detta fann Theorell och Olsson (7) i en studie av medelålders byggnadsarbetare att sjukfrånvaromönstren var olika före insjuknandet i olika långvariga sjukdomar. Exempelvis fann man hos personer som insjuknade i hjärtinfarkt en lägre sjukskrivningsförekomst före insjuknandet än under samma period hos personer som insjuknat i andra sjukdomar såsom muskuloskeletala och gastrointestinala. Diskussionen kring sjuknärvaro har också varit särskilt aktuell under den senaste tiden, eftersom man har uppmärksammat att småföretagare har låg sjukfrånvaro. Det kan emellertid tänkas att den låga sjukfrånvaron i denna grupp kan öka risken för långtidssjukdom. I en nyligen genomförd undersökning på deltagarna i WOLF (Work, Lipids and Fibrinogen, en epidemiologisk studie av biologiska, psykosociala och fysiska riskfaktorer hos arbetstagare i Stockholm) fann Westerlund et al. (8) att småföretagare hade större hjärtinfarktrisk än andra yrkesarbetande i studien. Detta baserades på mätningar av blodfetter, blodtryck, koagulationsfaktorer samt förekomst av rökning. Vår fråga kan därför formuleras så här: Kan det vara så att arbetstagare på arbetsplatser med nedskärningar undviker att vara sjukskrivna och kan det i så fall vara så att just personer med hög hjärt-kärlsjukdomsrisk skulle vara speciellt känsliga för detta? För att belysa frågan gjorde vi en studie (9) baserad på WOLF som omfattar 5 720 yrkesarbetande män och kvinnor i
Page 1 and 2:
År 2003 var de sammanlagda statlig
Page 3 and 4:
©Statens folkhälsoinstitut R 2004
Page 5 and 6:
Kapitel 11. Kan företagshälsovår
Page 7 and 8:
10 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
1. BAKGRUND OCH SYFTE Christer Hogs
Page 15:
Page 18 and 19:
2. SJUKSKRIVNINGEN I SVERIGE - INLE
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Summa sjukpenning mkr 72 den höga
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
3. DELTIDSSJUKSKRIVNING - INDIVID,
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
102 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 67 and 68: 4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO
Page 69 and 70: 126 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 81: 150 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 84 and 85: 5. SAMBAND MELLAN SJUKSKRIVNING OCH
Page 96 and 97: 6. VARFÖR ÄR KVINNOR MER SJUKSKRI
Page 113 and 114: 7. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 127 and 128: 8. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 139 and 140: 9. STRESSMEKANISMER OCH SJUKSKRIVNI
Page 151 and 152: 10. DÖDLIGHET BLAND SJUKSKRIVNA OC
Page 165 and 166: 11. KAN FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN LÖS
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
12. VARFÖR ÄR SJUKFRÅNVARON SÅ
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195:
show all

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?