Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

258 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens Centrala stressbegrepp Enligt Hans Selyes definition (2) är stress en allmän reaktion på ett stimulus som kan utgöra både en utmaning och ett hot – alltså både positiva och negativa situationer. Selye insåg naturligtvis att olika individer reagerar olika på ett och samma stimulus och även att en och samma individ reagerar olika på olika – exempelvis negativa och positiva – stimuli. Men han menade att det ändå finns något gemensamt i alla dessa olika reaktioner och det är just detta – den gemensamma nämnaren – som han gav namnet stress (även General Adaptation Syndrome eller Allmänna anpassningssyndromet, i fortsättningen här GAS). Selye blev snart vetenskapligt kritiserad. Mason (3) menade helt enkelt att det inte finns någon för alla gemensam stressreaktion. I stället har varje individ och varje yttre situation sin unika kombination av endokrinologiska svar. Det skulle enligt Mason vara mycket mer meningsfullt att i stressande situationer registrera ett antal endokrinologiska dimensioner och försöka kartlägga hur dessa samverkar med varandra än att leta efter någonting gemensamt. Ett ständigt samspel mellan gener och omgivning bestämmer stressreaktionens karaktär och intensitet. I omgivningen finns ett antal stressorer, det vill säga faktorer som kan framkalla stress. Dessa stressorer hanteras av det biologiska programmet som är i någon mån ständigt föränderligt. Det bestäms av genetiska faktorer och av den samlade mängden av erfarenheter under hela livet. Av detta resonemang framgår att det biologiska programmet visserligen till en del är genetiskt bestämt, men att det också är föränderligt. Det påverkas av den situation vi lever i. Orsakskedjornas riktning är inte alltid lätta att kartlägga, eftersom en stressor kan komma att hanteras av programmet på ett sådant sätt att en reaktion uppstår som försämrar förmågan att hantera samma stressor nästa gång individen utsätts för den. Omvänt kan också sättet att hantera stressorn förbättras. Generna deltar i samspelet eftersom vissa gener kan aktiveras av omgivningsfaktorer. När en sådan aktivering har skett blir sättet att reagera i fortsättningen annorlunda på en och samma stressor. Detta är av stor betydelse för stressens endokrinologi eftersom gener som styr omsättningen av en rad stresshormoner kan aktiveras av stressorer. Den psykologiska förmågan att hantera stress brukar kallas coping (= bemästrande av påfrestningar). En viktig delaspekt av coping är det som brukar kallas locus of control (= plats för kontroll). Man talar om intern stressmekanismer och sjukskrivning 259 och extern locus of control. Med intern locus menas att individen uppfattar att han/hon själv utgör ”platsen” för utövandet av kontroll över en situation medan extern locus of control betyder att individen inte uppfattar att det är möjligt för honom/henne att utöva någon kontroll utan att i stället andra bör göra det. Den mest extrema formen av extern locus of control är ”inlärd hjälplöshet”. De flesta människor varierar förstås på den internaexterna skalan – i vissa situationer är det adekvat att vara mera intern och i andra att vara mera extern. Ändå kan man hos individer se skillnader i allmän uppfattning om var de befinner sig på den externa-interna skalan. Man har i tvillingforskning visat att genetiken förmodligen betyder relativt litet för locus of control medan erfarenheter, framför allt under vuxenlivet, betyder mycket (4). Känslan av att kunna utöva kontroll över situationen har visat sig vara mycket betydelsefull i hanteringen av stress (5). Ett annat motsatspar är öppen-dold. Den som hanterar en påfrestande situation direkt och visar omgivningen hur han/hon tänker sägs tillämpa öppen coping, medan omvänt den som döljer vad han/hon tänker tillämpar dold coping. Ett dolt sätt att hantera coping har statistiskt samband med högt blodtryck i epidemiologiska studier (6). Copingmönster har visat sig kunna förändras beroende på den yttre situationen. Man kan avgränsa Selyes stressbegrepp något genom att i stället definiera stress som energimobilisering i hotfulla och utmanande situationer. När vi använder Selyes stressbegrepp ska vi vara medvetna om att stress, enligt hans sätt att se det, är en fysiologisk reaktion och inte de förhållanden som framkallar reaktionen. Sådana yttre förhållanden kallas i Selyes terminologi stressorer. Kroppsliga processer och centrala stressrelaterade sjukdomsbegrepp Stressreaktionen handlar ju om att mobilisera energi. Energimobilisering är något friskt och helt normalt i situationer som kräver energi. Problem uppstår först när man mobiliserar energi hela tiden utan adekvata återhämtningsperioder och gör detta under lång tid, det vill säga månader och år. Vi vet inte säkert hur långvariga perioder av mycket kraftig energimobilisering påverkar människor. Det finns en hel del indirekt stöd för att sådana perioder kan leda till rubbningar i regleringen av energinivå. Ett ofta använt begrepp i psykoendokrinologin är allostasis (7), som betyder att den normala homeostasen har ersatts av en störd energimobilisering.
260 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens Teoretiskt kan man tänka sig både att energinivån är hög redan i vila och att det då blir svårt att mobilisera ännu mera energi när det erfordras. Man kan också tänka sig att energinivån kan bli extremt låg i vila och att förmågan att mobilisera när det krävs även då har försvunnit. Störningar i energireglering kan vara ett bra samlingsnamn för dessa olika processer. GAS syftar bland annat till att kroppen ska förberedas för fysisk ansträngning. Energimobilisering innebär först och främst att bränsle måste mobiliseras för den kroppsliga ansträngning som kroppen är programmerad att klara av i samband med en påfrestande situation. Därför stiger koncentrationen av glykos och fettsyror, vilka utgör det bränsle som behövs i en hotande situation. Dessutom förekommer en rad parallella akuteffekter som har en biologisk mening. Mönstret har utkristalliserats under tusentals år av darwinistisk utveckling och är anpassat till kroppslig ansträngning som var av vikt för stenåldersmänniskan att kunna klara av. Under en fysisk ansträngning blir man okänslig för smärta, kanske för att man inte ska störas av smärta om man skulle bli skadad. Man får också påskyndad koagulation, och skälet till detta kan ju vara att man inte ska förblöda i strid. Inflammatoriska processer dämpas, återigen kanske för att man inte ska störas av svullnad och därav följande funktionsstörningar i inflammerad muskulatur. Behållandet av vätska och koksalt (genom minskad urinproduktion) är andra konsekvenser av GAS (8). Skälet till detta kan ju vara att man inte ska falla ihop av vätske- eller saltbrist när man anstränger sig i samband med ymnig svettning under ansträngningen. Ett annat nyckelbegrepp som Mason introducerade i diskussionen kring stressbegreppet är anabolism. Det är ett samlande namn för en mängd biologiska processer som syftar till reparation och återställande av skadade eller dåligt fungerande celler i kroppens vävnader. En kontinuerlig nedbrytning sker även i cellerna hos den friska individen – i hud, muskler, slemhinnor och magtarmkanal, i hjärnans undehållssystem och i immunsystemets celler. Det finns en motsättning mellan energimobilisering och anabolism. Vid intensiv energimobilisering nedprioriteras anabolismen. Det är helt naturligt i en akut situation som kräver kraftig energimobilisering och medför inte heller några komplikationer. Men kroppen kan inte försumma anabolismen under någon längre tid eftersom detta kan medföra risk för sjukdom – organsystemen blir sköra. Intressant nog har anabolismen även stressmekanismer och sjukskrivning 261 en koppling till fortplantningen som också nedprioriteras i krissituationer. Det som är relevant för sjukdomstillstånd är sammanfattningsvis de hormonella långtidseffekterna av intensiva och ständigt återkommande perioder av energimobilisering på energireglering och på anabolism. Effekterna av långvarig stress bestäms inte bara av energimobilisering utan också av en mängd andra faktorer, exempelvis rökning, alkohol, kaffekonsumtion och övervikt. Men det kan ju också hävdas att tobak, små mängder alkohol och överkonsumtion av socker för många människor utgör ”konstgjorda energikällor” som man tar till för att mobilisera extra energi. Med andra ord ingår de på sätt och vis i också den totala stressbilden. Begreppet utbrändhet används allt oftare. Begreppet introducerades i USA, och det ska betonas att engelskans burnout är ett svagare uttryck än svenskans utbrändhet som ju leder tankarna till något förbrukat och förstört. Detta är olyckligt eftersom utbrändhetstillståndet är botbart. Den oftast använda metoden för att karaktärisera utbrändhetstillstånd är att låta personen/patienten fylla i ett formulär (vanligaste internationellt är Kristina Maslachs Burnout Inventory, MBI) som innehåller frågor om känslomässig utmattning – att man slutat reagera normalt med känslolivet när det händer saker i vardagen, frågor om huruvida man tycker att man inte presterar som vanligt och slutligen frågor om huruvida man känner sig förändrad som person – i riktning mot att vara en lågpresterande oengagerad person. Flera liknande formulär finns både i Sverige och i andra länder. Det äldsta närbesläktade begrepp som använts i endokrinologisk forskning är vital exhaustion (= livsutmattning). Utbrändhet handlar framför allt om den känslomässiga utmattningen, de båda senare komponenterna har under senare år varit omdiskuterade. Ett grunddrag i alla de formulär som använts är att personen får ta ställning till om han/hon känt det som att ”batterierna inte längre går att ladda upp” på normalt sätt. När man vaknar på morgonen är man inte utsövd även om man haft en helt normal nattvila. Det begrepp som rekommenderas av Socialstyrelsen att man ska använda i stället för burnout är utmattningssyndrom (9). En extremform av utmattning är det kroniska trötthetssyndromet (Chronic Fatigue Syndrome, CFS) vid vilket man ska ha haft en viss mängd av dessa symtom under minst 6 månader. I CFS ingår även en rad symtom som man framför allt förknippar med infektioner och rubbningar i
Page 1 and 2:
År 2003 var de sammanlagda statlig
Page 3 and 4:
©Statens folkhälsoinstitut R 2004
Page 5 and 6:
Kapitel 11. Kan företagshälsovår
Page 7 and 8:
10 den höga sjukfrånvaron - sanni
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
1. BAKGRUND OCH SYFTE Christer Hogs
Page 15:
Page 18 and 19:
2. SJUKSKRIVNINGEN I SVERIGE - INLE
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Summa sjukpenning mkr 72 den höga
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
3. DELTIDSSJUKSKRIVNING - INDIVID,
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
102 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 67 and 68:
4. ARBETSLIV OCH SJUKFRÅNVARO
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81:
Page 84 and 85:
5. SAMBAND MELLAN SJUKSKRIVNING OCH
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91: 166 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 96 and 97: 6. VARFÖR ÄR KVINNOR MER SJUKSKRI
Page 110: 204 den höga sjukfrånvaron - sann
Page 113 and 114: 7. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 127 and 128: 8. JU FÄRRE VI ÄR TILLSAMMANS...
Page 139: 9. STRESSMEKANISMER OCH SJUKSKRIVNI
Page 151 and 152: 10. DÖDLIGHET BLAND SJUKSKRIVNA OC
Page 165 and 166: 11. KAN FÖRETAGSHÄLSOVÅRDEN LÖS
Page 187 and 188: 12. VARFÖR ÄR SJUKFRÅNVARON SÅ
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195:
show all

Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?