Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

Summa sjukpenning mkr
72 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
roll för utfallet för landets totala statistik (Holm et al., 2003). Denna studie
slår bland annat fast att den kraftiga ökningen i sjukpenningutbetalningar
som skett sedan 1996 enbart marginellt kan förklaras av de skillnader som
finns mellan Sveriges kommuner. Utan att hänsyn tas till kommunernas
ålders- och könssammansättning kan 6,6 procent av ökningen 1996–1999
förklaras av regionala skillnader och efter korrigering för ålder och kön är
det 6,3 procent. Sjukskrivningen har i själva verket ökat i samtliga kommuner
i Sverige och med i stort sett lika mycket under uppgången sedan mitten
av 1990-talet. Med andra ord har utvecklingen av sjukförsäkringsersättningar
per capita ökat nästan proportionellt med landets genomsnitt även
inom de friskaste kommunerna.
I samma studie undersöks också branschskillnaderna. En kartläggning
visar att det finns betydande branschskillnader (se figur 4). Dessa beror
också till viss del på ålders- och könssammansättning – exempelvis arbetar
företrädesvis yngre personer inom branschen Hotell och restaurang, som
står för relativt låga sjukskrivningsutgifter per capita. Arbetskraften inom
sjukvården är äldre. Detta innebär att om arbetsgivarna får ett större
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
◆
◆
Summa sjukpenning 1999 i miljoner kronor
Sjukpenning i procent av årsinkomsten
◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆ ◆
◆
◆ ◆ ◆ ◆
◆ ◆
◆ ◆
Informationsteknik
FoU
Försvar
Bank och försäkring
Kemisk industri
Offentliga tjänster
Fordonsindustri
Tidning och förlag
Handel
Verkstadsindustri
Myndigheter
Offentlig service
Kultur
Uthyrning
Rättsväsen
Utbildning
Gruvor och utvinning
Lantbruk
Sjukvård
Transporter
Livsmedelsindustri
Fastigheter
Sport
Intresseorganisationer
Personlig service
Textilindustri
Hotell och restaurang
Omsorg
Renhållning
Okänd
Figur 4. Utbetald sjukpenning 1999 per näringsgren.
◆
◆
◆
8
7
6
5
4
3
2
1
Sjukpenning som procent av
årsinkomsten
0
Näringsgren
välfärd, jämlikhet och folkhälsa 73
finansiellt ansvar för sjukförsäkringskostnader så borde de ha ett ännu
större intresse av att vilja undvika äldre arbetskraft. Detta motverkar syftet
att behålla äldre arbetskraft och ökar båda de direkta och indirekta kostnaderna
för ohälsan för de som är kvar i arbetskraften.
Ytterligare en slutsats som dras av analysen i Holm et al. är att enbart
knappt 11 procent av uppgången i sjukpenningkostnader 1996–1999 kan
förklaras av branschernas olika per capitakostnader. Det vill säga branschskillnader
ligger inte heller bakom den senaste tidens uppgång i sjukskrivningskostnader.
Holm et al. studerar också kombinationen bransch och kommun. Vad
som framträder här är att på individbasis är kostnaden per capita för dem
som erhåller sjukpenningersättning betydligt mindre i län där de totala
utgifterna är som lägst. Exempelvis visar en jämförelse mellan branscher
inom Kronobergs län att per capitaersättningen per ersatt person är ibland
dubbelt eller tredubbelt så hög i Västernorrland. Detta gäller för så skilda
branscher som Bank och försäkring och Omsorg.
Slutsatsen är att det finns betydande regionala och branschskillnader i
sjukskrivning och till följd därav förtidspensionering i Sverige. Dessa
svarar enbart för en liten del av ökningen i Sveriges sjukförsäkringskostnader
från bottenläget 1996. Med andra ord är ökningen ett nationellt problem.
Dutrieux och Sjöholm (2003) och Olsson (2004) visar att lokala
arbetsmarknader spelar en roll. Sjukskrivningskostnaderna är högre i delar
av landet med sämre lokala arbetsmarknader, men även efter att hänsyn
tagits till detta (och andra faktor) i deras studier återstår en stor del att förklara.
De regionala skillnader som ändå finns kvar att förklara kan bero på
skillnader i kulturer och attityder till användningen av sjukförsäkringen.
Detta är emellertid ett område där det saknas forskning.