Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

134 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
Procent
35
30
25
20
15
10
5
0
1984 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001
Svårt koppla tankarna
från arbetet, kvinnor
Svårt koppla tankarna
från arbetet, män
Svårt sova, kvinnor
Svårt sova, män
Figur 3. Andelen som anger svårigheter att koppla tankarna från arbetet (var eller varannan dag)
och svårigheter att sova beroende på arbetet (någon gång i veckan) 1984–2001.
Vi anar också ett visst konjunkturellt förlopp med en tendens till avmattning
av den stigande trenden, dels i början av 1990-talet, dels runt år 2000.
Kvinnornas utvecklingslinje verkar något förskjuten i förhållande till
männens, vilket mycket väl kan avspegla det faktum att sysselsättningen
för kvinnornas del mest finns inom den offentliga sektorn, där neddragningarna
varit något förskjutna i tiden i förhållande till den konjunkturella
nedgången.
Det mest dominerande intrycket är dock den långsiktiga ökningen.
Arbetet tycks ha blivit alltmer mentalt belastande. Det bör understrykas att
Arbetsmiljöstatistiken innehåller fler uppgifter som antyder liknande
mönster, det vill säga att stressen på de svenska arbetsplatserna ökat under
senare år, såväl vad gäller belastningar i sig som reaktioner på dem av olika
slag. Långt innan Arbetsmiljöstatistiken kom igång tycks också människor
som svar på frågor i surveyundersökningar ha talat om en ökad stress i
arbetet. En del av vårt ökade välstånd kan ha skapats på bekostnad av en
ökad arbetsbelastning under den alltmer begränsade tid vi arbetar.
Under hela århundradet har vi kunnat bokföra fortlöpande försök till
ökning av produktiviteten genom förändringar i arbetets organisering.
Med tiden har också allt fler olika strategier kommit till användning i detta
syfte. Taylorismen under det tidiga 1900-talet såg uppstyckningen av arbetet
i olika delmoment, kombinerat med tidsstudier, som viktiga redskap för
att effektivisera. Senare kom fokus att riktas mot maskinanvändning. Man
arbetsliv och sjukfrånvaro 135
försökte då på olika sätt optimera utnyttjandet av dyrbar utrustning.
Maskiner skulle inte stå stilla utan utnyttjas maximalt. Under 1980-talet
blev flödestänkandet centralt, det vill säga att skapa organisationsformer
där väntetider och kötider minimerades så långt det var möjligt. Inget skulle
stoppa ett kontinuerligt och snabbt arbetsflöde. Allteftersom organisationer
nu delas upp i separata organisationer och verksamhet avstyckas och
läggs ut (genom ”outsourcing”, ”avknoppning” och dylikt) blir möjligheten
att ta fram och leverera önskad vara eller tjänst vid rätt tidpunkt en
nödvändig förutsättning för att företag ska kunna fortleva (12, 13). Utmärkande
tycks nu också vara att kontrollen över arbetstakten minskat. I figur
4 redovisas svaren på en fråga om möjlighet att själv bestämma takten i
arbetet. Andelen som säger att de hela tiden själva kan bestämma denna,
minskar inom alla sektorer. Mest påtagligt minskar den dock för den kommunala
sektorn. Det innebär också att den minskar mer för typiska kvinnliga
arbetsplatser än för typiska manliga.
Procent
60
50
40
30
20
10
0
1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001
Privat
Statlig
Kommunal
Landsting
Figur 4. Andelen som säger att de hela tiden själva kan bestämma arbetstakten 1989–2001.
Denna fråga om möjlighet att påverka arbetstakten är en av flera från
Arbetsmiljöstatistiken, som kan användas för att beskriva kontrollen över
arbetet eller den enskildes handlingsutrymme. Tre frågor används i det följande
för att identifiera handlingsutrymmet. De rör möjlighet att påverka
arbetstakten, möjlighet att påverka när arbetsuppgifterna ska göras och
möjlighet att delta i planeringen av arbetet. Handlingsutrymmet kan med
hjälp av dessa frågor grupperas i fyra nivåer. Det visar sig att det främst är de
med lägst handlingsutrymme som får allt svårare att koppla av tankarna