Den höga sjukfrånvaron - Statens folkhälsoinstitut

10 den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
Inga-Lill Petterson, legitimerad psykolog, medicine doktor, enhetschef för
Arbetshälsoenheten, Arbets- och Miljömedicin, Samhällsmedicin, Stockholms
läns landsting. Hon är särskilt intresserad av psykosocial arbetsmiljö,
stress och hälsa i vård och omsorg.
Ingemar Svensson, filosofie licentiat, är nationalekonom och arbetar som
forskare på Enheten för forskning och utveckling vid Riksförsäkringsverket.
Töres Theorell är professor vid Karolinska Institutet och chef för Institutet för
Psykosocial Medicin. Han är läkare och har tidigare arbetat år inom internmedicin
och som distriktsläkare. Han har publicerat ett stort antal artiklar
och rapporter, bland annat Healthy work (tillsammans med Robert Karasek
1990) samt Är ökat inflytande på arbetsplatsen bra för folkhälsan? (2003).
Peter Westerholm, professor emeritus MD FFOM, har tidigare innehaft
professur i arbetsmedicinsk epidemiologi vid Arbetslivsinstitutet, Stockholm.
Han var under åren 1992–2000 verksam i ICOH (International
Commission on Occupational Health) som ordförande för den vetenskapliga
kommittén för hälso- och sjukvårdsforskning. Han har haft internationella
expertuppdrag åt ILO och WHO samt är knuten som expert till 2004
års Företagshälsovårdsutredning.
Hugo Westerlund är knuten till Institutet för Psykosocial Medicin, och befinner
sig i slutfasen av sitt avhandlingsarbete kring hälsokonsekvenser av
förändringar på arbetsmarknaden under 1990-talet. Hugo Westerlund är
också VD och vetenskaplig ledare för Forskningsstationen Mösseberg AB.
Anders Wikman, filosofie doktor, är sociolog och arbetar som forskare och
statistikexpert på Arbetslivsinstitutet.
Sammanfattning
sammanfattning 11
Under perioden 2000–2003 motsvarade antalet ersatta dagar med sjukpenning
samt permanent förtidspension från arbetskraften med sjukersättning
omkring 14 procent av alla i åldrarna 20–64 år. De sammanlagda statliga
kostnaderna 2003 var omkring 110 miljarder kronor, en ökning med nästan
50 procent på fyra år.
År 2003 översteg antalet förtidspensionärer för första gången en halv
miljon. Antalet förväntas fortsätta öka kraftigt under kommande år. Övergången
till förtidspension från sjukförsäkringen ökar i allt lägre åldrar än
tidigare – och i större utsträckning för kvinnor än för män.
Denna antologi har sammanställts av en samverkansgrupp för Arbetslivsinstitutet,
Statens folkhälsoinstitut, Institutet för Psykosocial Medicin
och Riksförsäkringsverket – förkortat SAFIR – för att sammanfatta kunskaperna
om orsaker till sjukfrånvaro och för att presentera nya forskningsrön
och analyser. Samarbetet är en fortsättning på forskarinsatser i
tidigare statliga utredningar.
Generellt sett har det inte skett någon försämring av befolkningens hälsa
i Sverige under de senaste decennierna och det har inte heller skett någon
radikal försämring under de senaste åren. I själva verket pekar alla indikatorer
på en trendmässig förbättring i hälsan för befolkningen i arbetsför
ålder utom för lågutbildade kvinnor. Tydligast är utvecklingen mot en allt
högre medellivslängd, som beror på bättre uppväxtvillkor, minskade
rökvanor, förbättrade kostvanor i den vuxna befolkningen och förbättringar
i medicinsk teknologi. Under slutet av 1990-talet ökar emellertid andelen
kvinnor som bedömer sitt hälsotillstånd som dåligt. Man kan också
som förväntat se att dödligheten bland de långtidssjukskrivna och förtidspensionerade
är betydligt högre än bland personer utan längre sjukskrivningar.
Två företeelser är centrala för förståelsen av relationen mellan arbetsliv
och sjukfrånvaro. Den ena rör den sjuklighet som skapas av arbetslivet,
eller som förvärras av det, även om sjukligheten har ett annat ursprung från
början. Den andra rör möjligheten att arbeta trots sjuklighet.
Utvecklingen på 1990-talet skiljer sig från 1980-talet genom att korttidssjukfrånvaron
har minskat betydligt medan långtidssjukskrivningarna i
stället har ökat. Det är således tänkbart att mer korttidssjukfrånvaro kan