Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Utrymmesstandard
5. AVSLUTNING
När det gäller utrymmesstandard har inga större
förändringar skett från mitten av 80-talet till
2000-talets början. Merparten av förändringar
mot ökad utrymmesstandard skedde under slutet
av 70-talet och tidigare.
De iakttagelser som gjorts i denna genomgång
är att de trångbodda kännetecknas av (att oftast
vara) unga, av att man har barn, och att man har
låga disponibla inkomster. En skillnad uppkommer
om man ser på norm 2 och norm 3, där
enpersonshushållen inte räknas som trångbodda i
norm 2. Detta resulterar i att många unga människor
definieras som trångbodda enligt norm 3.
Att det främst är de något äldre som kunnat ta
del av den ökande utrymmesstandarden är kanske
inte så förvånande. Ökande realinkomster
och ökade pensioner, ett kraftigt bostadsbyggande
under 60- och 70-talet, och inflationsekonomin
före 90-talet har gynnat de äldre generationerna.
De yngre har inte alls följt med i utvecklingen
under två årtionden, och skillnaderna i
boendet mellan generationerna har ökat. Huvudförklaringen
är den allt senare etableringen i
vuxenvärlden, genom förlängd ungdomsutbildning,
markant ökad ungdomsarbetslöshet och
minskande arbetsinkomster under 90-talet, som
leder till en fördröjning i boendekarriären (Lindkvist
2003).
102
Referenser
Lindkvist, T (2003): Ungdomars etablering
i vuxenvärlden 1975-2002. Kapitel 5,
välfärd och ofärd på 90-talet. SCB, Levnadsförhållanden
rapport nr 100.