Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Introduktion
med låg inkomst eller socialbidrag), ett barnhälsoindex
(baserat på skador, amning, vaccinering,
födelsevikt, tobak och aborter) och ett barnutbildningsindex
(det senare fortfarande under utveckling).
Fattigdomsindex och hälsoindex har beräknats
för svenska kommuner. I tabellbilaga finns
fullständig redovisning för index och ingående
indikatorer för samtliga kommuner.
Joachim Vogel (Umeå universitet) avslutar rapporten
i kapitel 19 Towards a Theory of European
Welfare Production, som är en explorativ
statistisk analys och diskussion av Europeiska
välfärdsförsörjningssystem och välfärdsutfall.
Detta kapitel är en kortversion av slutrapporten
från ett större forskningsprojekt som finansierats
av EU-kommissionen (uppdrag till SCB) resp. det
socialvetenskapliga forskningsrådet i Sverige.
Projekt bygger på den första koordinerade västeuropeiska
välfärdsundersökningen (ECHP) samt
internationell statistik om arbetsmarknad, välfärdsstat
och familjeförhållanden.
Välfärd skapas framför allt genom egenförsörjning
på arbetsmarknaden (arbete, lön, pensionsrätter),
som kompletteras av välfärdsstatens insatser
(offentligt finansierade tjänster och transfereringar)
samt familjens insatser (ansvarstagande
för barn, åldringar, ej sysselsatta hushållsmedlemmar
etc., vars försörjning inte garanteras av
arbetsmarknad och välfärdsstat). Mellan arbetsmarknad,
välfärdsstat och familj etableras en arbetsfördelning
(välfärdsmix), som varierar mellan
grupper av länder, och som förändras över tid.
Välfärdsmixen avgör befolkningens välfärdsnivå
och välfärdsfördelning. I huvudrapporten behandlas
denna modell dels för 14 EU-länder och Norge
vid mitten av 90-talet, dels för Sverige under perioden
1970-2000.
EU länderna kan grupperas i tre kluster med relativt
enhetlig välfärdsmix: Det nordiska klustret
14
(institutionella välfärdsstater: Sverige, Danmark,
Norge, Finland) karakteriseras av högre sysselsättning
(egenförsörjning), framför allt för kvinnor,
av generösa offentliga tjänster och transfereringar,
men svagt bidrag från familjen. Det sydeuropeiska
klustret (familjebaserade välfärdsstater)
karakteriseras av låg sysselsättning, och därför
även av svaga offentliga insatser, men omfattande
insatser av storfamiljen för ungdomars,
pensionärers och hemmafruars försörjning. Övriga
länder i centrala EU bildar ett mellanliggande
kluster, som i de flesta avseenden placerar sig
mellan Nord och Syd.
Välfärdsmixen bestämmer välfärdsutfallet i vid
bemärkelse (levnadsstandard, fattigdom, hälsa
osv) och människors anpassning till institutionella
förutsättningar (familjebildning), liksom befolkningens
inställning till välfärdsinstitutionerna.
EU-statistiken visar att klasskillnaderna är minst,
och att fattigdom och inkomstskillnader är lägst i
Norden, högst i Sydeuropa, med centrala EU i
mellanställning. Hög ungdomsarbetslöshet, sen
utflyttning av ungdomar, allt senare parbildning
och allt lägre barnafödande utmärker Sydeuropa.
Rapporten diskuterar komparativa fördelar och
nackdelar i olika välfärdsstrategier och i välfärdsförsörjningen.
Den understryker betydelsen av
aktiv arbetsmarknadspolitik (tillväxtskapande,
avlastar välfärdsstaten) och familjepolitik (offentligtfinansierade
daghem, föräldrapenning) som
stimulerar sysselsättning (särskilt för kvinnor),
jämställdhet, och barnafödande.
Den longitudinella analysen av den svenska situationen
visar att Sverige har blivit mindre jämlikt
under 90-talet, men att vi fortfarande tillhör
ledningsgruppen inom utvecklade länder.