Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Oroande förhållanden<br />
Diagram 3. Oro för arbetslöshet bland förvärvsarbetande män och kvinnor, 16-74 år. Utvecklingen<br />
1978–2002 (vissa år). Procent.<br />
Procent<br />
50<br />
45<br />
40<br />
35<br />
30<br />
25<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
1978<br />
1979<br />
1980<br />
1981<br />
1982<br />
1983<br />
3 Oro för ohälsa<br />
1984<br />
1985<br />
1986<br />
Män 16-74 år<br />
Kvinnor 16-74 år<br />
1987<br />
1988<br />
1989<br />
En vanlig källa till oro är tankar <strong>på</strong> det oförutsedda<br />
- händelser som plötsligt och oväntat kan<br />
drabba en själv eller de anhöriga och som man<br />
har små eller begränsade möjligheter att <strong>på</strong>verka<br />
eller skydda sig emot.<br />
Det egna hälsotillståndet<br />
Den viktigaste förklaringen till hälsovariationer i<br />
befolkningen är givetvis det biologiska åldrandet,<br />
men hur tidigt ohälsan gör sig gällande, är<br />
en följd av vår livsföring i vid bemärkelse – av<br />
<strong>på</strong>frestningar i arbetslivet och av vår allmänna<br />
livsstil. Detsamma gäller naturligtvis oron för<br />
sin hälsa: den ökar med stigande ålder och <strong>på</strong>verkas<br />
också starkt av redan inträffade hälsobrister.<br />
SCB har nyligen (juni <strong>2004</strong>) publicerat en<br />
rapport om hälsorelaterade levnadsvanor som<br />
kan vara intressant i detta sammanhang: ”Bruk<br />
och missbruk, vanor och ovanor”, rapport nr.<br />
105 i serien Levnadsförhållanden. Denna kan<br />
hämtas från SCB:s hemsida www.scb.se under<br />
Levnadsförhållanden.<br />
Under de år vi mätt oron för det egna hälsotillståndet<br />
under perioden 1978–2003 har andelen<br />
oroade varierat ganska osystematiskt mellan<br />
24 och 35 procent, med en tendens till något<br />
högre medelvärden mot slutet av perioden. Under<br />
de fyra första åren av 2000-talet har vi emellertid<br />
fått nästan identiska resultat – en dryg<br />
tredjedel av befolkningen är oroliga. Vad som är<br />
gemensamt för samtliga mättillfällen är också att<br />
oron är betydligt högre bland kvinnor än bland<br />
män. I tabell 2 och diagram 5 nedan visas årsgenomsnitten<br />
från 2000-01, men en preliminär<br />
190<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
1993<br />
1994<br />
1995<br />
1996<br />
1997<br />
1998<br />
1999<br />
2000<br />
2001<br />
2002<br />
2003<br />
genomgång av resultaten från 2003 ger i stort<br />
sett samma värden.<br />
Under en ettårsperiod 2000–01 angav 39 procent<br />
bland samtliga kvinnor, 16-84 år, att man<br />
kände oro för sin hälsa, jämfört med 30 procent<br />
bland männen (se tabell 2). 8-9 procent av kvinnorna<br />
och 5 procent av männen uppger att man<br />
ofta känner denna oro. Redan bland de yngsta<br />
kvinnorna, 16-24 år, är skillnaden <strong>på</strong>taglig och<br />
ligger drygt tolv procentenheter över männens<br />
nivå (28 resp. 16 procent). Denna skillnad fortsätter<br />
så i stort sett oförändrad, men <strong>på</strong> högre<br />
nivåer, upp genom åren. Ett undantag utgör de<br />
allra äldsta, 75-84-åringarna, då männen ”hunnit<br />
i fatt” och båda könen ligger <strong>på</strong> cirka 40 procent.<br />
I tabell 2 liksom i diagram 6 görs jämförelser<br />
med förhållandena vid början av 90-talet (år<br />
1993). Oron för den egna hälsan har sedan dess<br />
ökat med cirka tre procentenheter, mer bland<br />
kvinnor än bland män. Här kan vi se att den<br />
utjämning bland de allra äldsta som vi konstaterade<br />
ovan har ägt rum under 90-talet, genom att<br />
männen har ökat sin andel, medan kvinnornas<br />
har minskat. 1993 var 38 procent av de äldsta<br />
männen oroade, jämfört med 45 procent bland<br />
kvinnorna.<br />
Även när det gäller faktiska hälsobrister – de<br />
som berättar om någon långvarig sjukdom, besvär<br />
efter olycksfall, något handikapp eller annan<br />
svaghet – är andelarna högre bland kvinnor.<br />
Under en ettårsperiod 1998–2000 rapporterade<br />
50 procent av kvinnorna mot 44 procent bland<br />
männen någon sådan långvarig sjukdom. Det är<br />
svårt att avgöra om dessa skillnader är reella<br />
eller speglar hur medvetna vi är om våra hälsobrister,<br />
eller vår benägenhet att rapportera om<br />
dessa. I vart fall är könsskillnaderna något större
Change language