Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

samma nivå som centrala EU, men
samtidigt är inkomstskillnaderna lägre
än i resten av EU. USA och även Storbritannien
har högst inkomstskillnader.
I diagram 8 granskar vi variationerna
i medellivslängden, som emellertid inte
följer övriga resultat. Det bör bero på
att hälsa och överlevnad inte enbart
beror på välstånd och politisk intervention
(tillgång till sjukvård, miljöskydd,
arbetarskydd), utan även av livsstil
(kost, motion). Även här ser vi att
Sverige är i ledningen och att USA har
3 års kortare medellivslängd.
Spädbarnsdödligheten (diagram 9) är
en vedertagen indikator på tillgänglighet/kvalitet
i sjukvården, dvs. i hög
grad politikberoende. Här ser vi åter en
tydlig klusterbildning, där de nordiska
länderna (med kollektiv fi nansiering)
har lägst dödlighet, övriga EU-länder
något högre. USA (med i huvudsak
privat fi nansiering) har dubbelt så hög
spädbarnsdödlighet som Sverige, trots
att USA:s per invånareutgifter för sjukvård
är dubbelt så höga som Sveriges.
Slutligen visar diagram 10 att jämställdheten
(här representerad av andelen
kvinnor i parlamenten) är bäst i
Norden, med Sverige som världsledande
land, medan USA kommer efter
de fl esta EU-länder.
I fl era av de generella välfärdsindexen
ingår vidare beräkningar av en
del impor-terade specialindex och
expertbedömningar som gäller makroinformation
om ”välfärdsskapande”
investeringar och infrastruktur, relevant
för hög syssel-sättning, marknadsproduktion
och väl-färdsproduktion. Även
där placerar sig Sverige i täten ref 1 . Det
gäller bl.a. utgifter för FoU, befolkningens
utbildning, nya patent, IT,
infl ation, statsskuld, expertbedömningar
av ”företagsklimat”, medborgerliga
rättigheter, korruption, m.m.
Fattigdomsmätning
Det avgörande för välfärdsindexens
resultat är behandlingen av fördelningsperspektivet.
Vi har redan tidigare
nämnt att välfärdsindex bör reagera
för social marginalisering i olika former,
och fånga upp de sämst ställdas
levnadsförhållanden. Det bästa sammanfattande
sättet att jämföra marginalisering
är beräkning av monetär
fattigdom, som därför har en lång
tradition inom alla utvecklade länders
statistiksystem. Inom EU publicerar
EUROSTAT sedan 1994 statistik från
ECHP (European Community Hou-
234
11
Fattigdomskvoter inom EU vid mitten av 1990-talet
Fattigdomsgränsen är halva genomsnittliga disponibla inkomsten
inom EU
Källa: Vogel 2003. Baserad på ECHP 1994 samt nordiska undersökningar
sehold Panel) som även kompletteras
med svenska data via SCBs ULF-undersökningar.
Vidare fi nns LIS (Luxemburg
Income Survey), som upparbetar
de fl esta utvecklade länders inkomststatistik
till jämförbara mätningar av
fattigdomens omfattning och fördelning.
ECHP och LIS är centrala källor för
komparativ forskning kring inomstfördelning
och välfärd.
Fattigdom brukar i allmänhet beräknas
som andelen av befolkningen
som har en disponibel inkomst (per
konsumtionsenhet) som ligger under
halva medelvärdet eller medianen. Dessa
beräkningar av fattigdomen har ibland
kritiserats för att de beräknas relativt
inom varje land, vilket skulle missgynna
rika länder (som USA) vid jämförelse
med fattigare länder (som t.ex. Grekland).
I det följande redovisas därför en
serie beräkningar som alla istället baseras
på samma absoluta fattigdomsgräns, dvs
ett fast belopp som tillämpas för samtliga
länder, och som har köpkraftkorrigerats
via PPP.
I diagram 11 visas beräkningar base-
rade på ECHP, där en gemensam (absolut)
fattigdomsgräns tillämpas (halva
medelvärdet inom EU). Här ser vi åter
igen en markant klusterbildning av
välfärdsregimer (som diskuterats ovan, se
Vogel 2003). De nordiska länderna har
lägst fattigdom, sedan följer centrala EU
och sist södra EU. Välfärdsregimen tycks
alltså ha betydelse för fattigdomens
utbredning.
I diagram 12 vidgar vi perspektivet till
länder utanför EU (USA, Kanada, Australien).
Redovisningen omfattar länder
som levererat data till LIS (länderuppsättningen
är därför inte komplett).
Här jämför vi nu BNP/capita med fattigdomskvoten,
som är ett belopp som
är USAs fattigdomsgräns och som även
har tillämpats på övriga länder. Här ser
vi nu återigen den europeiska uppdelningen
i ett nordiskt kluster med lägst
fattigdom, och ett centralt kluster med
något högre fattigdom. Utbredningen av
fattigdomen i USA är avsevärt större än
inom EU, trots att USA har väsentligt
större BNP/capita (Smeeding, Rainwater
och Burtless 2001).
I diagram 13 och 14 visar vi resultat
från en annan studie (publicerad av
UNICEF/Bradbury och Jäntti 1999),
även denna baserad på LIS. Här ser vi att
skillnaderna mellan Norden och USA
växer dramatiskt när vi granskar situationen
för svaga befolkningsgrupper.
Andelen fattiga i hela befolkningen är 3
gånger större i USA än i Sverige (räknat
enligt USAs fattigdomsgräns). Andelen
fattiga barn är 10 gånger större i USA än i
Sverige, och andelen fattiga barn i hushåll
med ensam mor är 13 gånger större.
Dessa resultat visar också att hög
BNP inte självklart betyder låg fattigdom.
Sambandet är svagt, och USA
framstår här som en särling bland utvecklade
länder. I USAs fall är fattigdomen
avsevärt högre och marginaliseringen
avsevärt större än i länder med