Perspektiv på välfärden 2004 (pdf) - Statistiska centralbyrån

Kapitel 3
Inkomstutvecklingen i kommunerna
Inkomstutveckling
och inkomststruktur
i kommunerna 1983–2002
Av Hans Heggemann, SCB/BV/BI
Håkan Schultz, SCB/BV/BI
Sammanfattning
• Medelinkomsten (den sammanräknade förvärvsinkomsten
för befolkningen 20–64 år) i
Sverige ökade markant mellan 1983 och 1990
samt mellan 1995 och 2002. Båda perioderna
var ökningen räknat i fasta priser ca 25 procent.
Mellan 1990 och 1995 däremot minskade
inkomsten med 7 procent.
• Kvinnors inkomst som andel av mäns ökade
mellan 1983 och 1993 från 63 till 72 procent.
Därefter var avståndet i stort oförändrat in på
2000-talet. År 2002 innebar dock att kvinnors
inkomst nådde sin hittills högsta nivå i förhållande
till mäns inkomst, 73 procent.
• Medelinkomsten i Stor-Stockholm är 16 procent
högre än medelinkomsten för hela riket.
Skillnaden har ökat markant efter 1995 då
medelinkomsten i Stor-Stockholm låg 11 procent
högre än i hela riket.
• Den andel av inkomsten som består av förtidspension/sjukbidrag,
arbetslöshetsstöd och
sjukpenning (FAS-andelen) var år 2002 något
större än 1983, 10,2 procent mot 9,8 procent,
men markant mindre än 1995 då den låg på
12,8 procent. Skillnaden mellan könen 2002
var drygt 5 procentenheter, vilket var en större
differens än någon gång tidigare.
• FAS-andelen ökade kraftigt under lågkonjunkturen,
från 10,6 procent 1990 till 13,8
procent 1993, men minskade därefter kontinuerligt
t.o.m. 2001 då andelen var 9,8 procent.
• FAS-andelen är mindre i Stor-Stockholm än i
hela riket, 6,8 procent mot 10,2 procent, och
skillnaden har ökat kontinuerligt. År 1983 var
andelen i Stor-Stockholm 7,6 procent mot 9,8
procent i hela riket.
45